Nathan Shachar: Ännu ett israeliskt steg från demokrati

Israelisk politisk kris fördjupas när Netanyahu tvingar parlamentsledamöter att filma sina röster

Den israeliska demokratin står inför allvarliga utmaningar efter att premiärminister Benjamin Netanyahu krävt att medlemmar av sitt eget parti skulle filma sig själva under en hemlig omröstning i knesset. Händelsen, som flera ledande israeliska medier beskriver som ”maffiametoder”, rör utnämningen av en ny riksrevisor och har väckt omfattande konstitutionella farhågor.

Michael Rabello utsågs till riksrevisor efter ett dramatiskt förlopp i det israeliska parlamentet. I en första omröstning förlorade han mot Josef Elron, en tidigare domare i Högsta domstolen, med röstsiffrorna 57-60. Eftersom en kandidat måste vinna majoritet, minst 61 av parlamentets 120 medlemmar, för att utses, utlystes en andra votering.

Valet av riksrevisor sker enligt lag i hemlighet, där parlamentsledamöterna röstar i ett avskilt bås. Under den första omgången framgick det att flera medlemmar av regeringspartiet Likud hade röstat på oppositionens kandidat istället för på Netanyahus val. Detta fick premiärministern att vidta okonventionella åtgärder.

Inför den andra voteringen utfärdade Netanyahu en direkt order till Likudpartiets medlemmar: de skulle filma sig själva med sina mobiltelefoner inne i valbåset och visa honom videon. Detta skulle säkerställa att de röstade enligt hans vilja. Kravet väckte omedelbar kontrovers och knessets juridiske rådgivare protesterade kraftfullt mot förfarandet.

Den juridiska expertisen slog entydigt fast att Netanyahus krav stred mot valhemligheten och förordnade att mobiltelefoner inte fick användas i valbåset. Men talmannen Amir Ohana, som beskrivs som en villkorslös Netanyahu-lojalist, valde att ignorera de juridiska experternas rekommendationer och gav efter för premiärministerns krav.

I den andra omröstningen, där Likudpartiets knessetmedlemmar filmade sig själva enligt instruktion, segrade Netanyahus kandidat Rabello med röstsiffrorna 61-57. Resultatet har mötts av stark kritik från oppositionen och civila samhällsgrupper som ser händelsen som ett allvarligt demokratiskt bakslag.

Oppositionsledaren Yair Lapid var skarp i sin kritik och kallade omröstningen ”smittad av korruption”. Han lovade att appellera valet av Rabello hos Högsta domstolen, vilket kan leda till en långdragen juridisk strid om utnämningens giltighet.

Den kontroversiella riksrevisorutnämningen är inte en isolerad händelse utan ingår i ett bredare mönster där Netanyahu systematiskt tar kontroll över centrala statliga institutioner. Under kort tid har flera av den israeliska statsförvaltningens nyckelposter ”koloniserats” av premiärministern, som kritiker uttrycker det.

Både underrättelsetjänsterna Mossad och Shabak, även känd som Shin Bet, har nyligen fått nya chefer vars främsta kvalifikation sägs vara obrottslig lojalitet med premiärministern snarare än professionell kompetens. Detta väcker farhågor för att säkerhetstjänsternas oberoende och professionalism kan äventyras.

I april tillsatte regeringen dessutom en ny chef för statens civilförvaltning, det verk som traditionellt sett har haft till uppgift att säkerställa att statsapparaten hålls fri från politiska utnämningar och nepotism. Den nye chefen handplockades av den extremnationalistiske finansministern Bezalel Smotrich, vars utnämningar genomgående är politiskt motiverade snarare än baserade på merit.

Inför valen i oktober hoppas Netanyahu kunna politisera ännu en central institution: riksåklagarämbetet. I Israel fungerar systemet efter modell av USA:s attorney general, där en och samma person är både högste åklagare och regeringens juridiska rådgivare. Nationalistkoalitionen arbetar för att splittra upp dessa två uppdrag och göra riksåklagaren till en politiskt utsedd post.

Om denna reform lyckas genomföras skulle den nye chefsåklagarens första uppgift kunna bli att lägga ned åtalen och korruptionsrättegångarna mot Netanyahu själv. Premiärministern står för närvarande åtalad för korruption i pågående rättegångar, vilket ger honom ett starkt personligt motiv för att kontrollera rättsväsendet.

Utvecklingen väcker allvarlig oro bland konstitutionella experter och demokratiövervakare som ser ett systematiskt försvagande av de kontrollfunktioner som ska hålla den politiska makten i schack. Frågan är nu hur Högsta domstolen och andra institutioner kommer att reagera på det som många betraktar som en attack mot den israeliska demokratins grundvalar.