Nathan Shachar: Irans hot är ett försök att slå en kil mellan Netanyahu och Trump

Iran har aviserat att landet avbryter samtliga samtal med USA, en uppgift som kommer mitt i en alltmer spänd situation i Mellanöstern där flera fronter riskerar att eskalera samtidigt. Den iranska regimen har också hotat att via sina allierade i Jemen, huthimilisen, blockera inloppet till Röda havet – ett strategiskt viktigt sjöstråk för global handel och energitransporter.

Huruvida huthierna verkligen är beredda att ge sig in i en bredare konflikt är dock osäkert, men det är tydligt att Iran lägger betydande vikt bakom sina hotelser. Genom att mobilisera sina regionala proxystyrkor visar Teheran att man är berett att använda alla tillgängliga verktyg för att påverka utvecklingen i regionen.

Bakom den iranska paniken ligger Israels militära rörelser i södra Libanon. På söndagen utfärdade den israeliska militären en order till civila i staden Nabatiye att utrymma sina hem. Nabatiye betraktas som Hizbollahs ”huvudstad” och är en central bas för den Iran-stödda shiitiska milisen som kontrollerar stora delar av södra Libanon.

Hizbollah har nu skickat nödsignaler till sina iranska sponsorer och uppmanat dem att försöka avstyra en eventuell israelisk ockupation av staden. För Iran är det avgörande att behålla sitt inflytande i Libanon via Hizbollah, som är en av landets viktigaste regionala allierade och en central del i den så kallade ”motståndsfronten” mot Israel.

Den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu befinner sig samtidigt i en alltmer pressad situation. Under det utdragna kriget har Netanyahu och hans nationalistkoalition hittills valt att följa USA:s ledarskap och avstått från egna militära initiativ. Men denna strategi har under de senaste veckorna börjat kosta honom dyrt politiskt.

Befolkningen i norra Israel, som utsätts för daglig beskjutning från Hizbollahs raketer och drönare, utgör Netanyahus och Likudpartiets mest lojala väljarbas. Men dessa hårt prövade nationalister trängs nu fram i israeliska medier där de öppet kritiserar och hånar premiärministern för hans passivitet och för vad de uppfattar som svikna löften om att skydda dem.

Netanyahu lovade på måndagen, under stor publicitet, att bomba Hizbollahs högkvarter och ledning i sydvästra Beirut. Men redan samma kväll hade dessa attacker ännu inte genomförts, uppenbarligen efter varningar från USA som vill undvika en ytterligare eskalering i regionen.

Den kommande valkampanjen, som faktiskt redan har börjat, riskerar att bli en mardröm för Netanyahu om situationen fortsätter på detta sätt. Premiärministern närmar sig en punkt där han tvingas välja mellan sin nära relation till Donald Trump och sitt stöd bland de egna väljarna. Samtidigt verkar även Trump stå inför ett svårt val mellan sin vänskap med Netanyahu och sin uttalade ambition att få slut på kriget.

Irans position i förhandlingsspelet är tydlig och hårdför. Landet kräver att Libanon måste förbli under Hizbollahs dominans och att Israel måste dra sig tillbaka från sina positioner i Libanon. Annars, meddelar Iran, kan USA glömma någon förhandlingslösning när det gäller de känsliga frågorna kring Persiska viken.

Det är inte säkert att Iran har tillräckligt starka kort i detta komplexa politiska spel för att tvinga fram ett sådant resultat. Men att regimen i Teheran är fast besluten att försöka är uppenbart, och man verkar beredd att använda alla tillgängliga påtryckningsmedel.

Situationen illustrerar den komplexa väv av intressen och allierade som präglar Mellanöstern. Iran använder sina proxystyrkor i Libanon och Jemen som strategiska verktyg, Israel pressas av både interna politiska krav och internationella påtryckningar, och USA försöker balansera sitt stöd till Israel med behovet av regional stabilitet.

De kommande veckorna blir avgörande för hur denna flerdimensionella konflikt utvecklas, där militära, politiska och diplomatiska aspekter sammanflätas på ett sätt som kan få långtgående konsekvenser för hela regionen.