Nathan Shachar: Palestinska lokalval har stor symbolisk betydelse men liten praktisk

I det palestinska landskapet pågår viktiga men komplicerade kommunalval

Palestinska självstyrets första kommunalval på två decennier genomförs under extremt svåra ekonomiska och politiska förutsättningar. Med finansiella problem och en pågående regional konflikt står både legitimiteten och den praktiska betydelsen av valet på spel, särskilt då över en miljon västbanksbor och 70 000 invånare i Gazas Deir al-Balah kallas till valurnorna.

Sedan oktober 2023 har den palestinska ekonomin befunnit sig i ett kritiskt läge. Israels finansminister Bezalel Smotrich, känd för sina starka kopplingar till bosättarrörelsen, stoppade då majoriteten av de ekonomiska transfereringar som enligt Paris-avtalet från 1994 utgör ryggraden i palestinska självstyrets ekonomi. Detta avtal skapade ett gemensamt skatte- och tullområde där Israel samlar in moms och tullavgifter som sedan ska överföras till palestinska myndigheten i Ramallah.

”En kampanj kostar pengar. Ingen har pengar över. Och om någon valts så skulle han ändå inte kunnat göra något för staden, eftersom vår regering är pank och inte för över några pengar till oss,” förklarar en kommunanställd i Asira, norr om Nablus, för Dagens Nyheter varför vissa mindre kommuner helt enkelt avstått från att hålla val.

I storstäder som Ramallah, Nablus och Hebron genomförs valen som planerat, men den politiska betydelsen är begränsad. Genom ett nyligen utfärdat presidentdekret har Mahmoud Abbas infört villkor för deltagande i valet som effektivt utesluter Hamas och andra grupper som klassas som terrororganisationer. Det mest avgörande villkoret är att kandidater måste acceptera PLO:s stadgar, vilket inkluderar erkännandet av Israel och avstående från väpnad kamp.

Resultatet blir att även de listor som nominellt står i opposition mot det styrande Fatah-partiet ofta har kopplingar till den etablerade maktstrukturen. Den verkliga demokratiska konkurrensen blir därmed starkt begränsad, vilket väcker frågor om valets legitimitet bland befolkningen.

Det mest anmärkningsvärda med helgens val är att det även genomförs i Deir al-Balah i Gaza – den minst förstörda staden i det område som annars härjas av krig och omfattande förstörelse. Även om 70 000 röstberättigade där formellt kan välja fritt kommer resultatet knappast påverka deras vardag, eftersom Hamas fortsatt kontrollerar Gazaremsan och inte visar tecken på att acceptera de avväpningskrav som framförts av bland annat USA:s tidigare president Donald Trump.

Valet får dock en viktig symbolisk betydelse genom att det, med FN:s stöd, genomförs samtidigt i både Gaza och på Västbanken. Detta signalerar att de båda palestinska områdena fortfarande utgör en politisk enhet, trots den djupa splittringen mellan Hamas i Gaza och Fatah på Västbanken. Denna splittring har under många år förstärkts av Israels och Qatars ekonomiska stöd till Hamas-regimen i Gaza.

Samtidigt ligger större internationella planer för regionen tillfälligt på is. Donald Trumps tidigare presenterade vision för Gazas återuppbyggnad och fred i Mellanöstern har hamnat i skymundan under den eskalerande konflikten med Iran. När och om USA och dess allierade återvänder till Palestinafrågan hoppas självstyret visa sig värdigt deras stöd, trots den skakiga förankringen bland befolkningen.

Den demokratiska legitimiteten förblir dock ett grundläggande problem. Äkta demokratiska val till det palestinska parlamentet bedöms vara omöjligt att genomföra, eftersom det finns en betydande risk att Hamas skulle kunna segra – ett resultat som varken USA, EU eller framför allt Israel skulle acceptera.

För vanliga palestinier på både Västbanken och i Gaza blir valet därmed ytterligare en påminnelse om den komplexa politiska situationen som präglas av både interna palestinska motsättningar och externa påtryckningar, där verklig demokratisk förändring fortsatt känns avlägsen.