Ukrainas systematiska attacker mot rysk oljeinfrastruktur har skapat betydande utmaningar för Rysslands energiförsörjning. Sedan mars i år har landet genomfört mer än 50 attacker riktade mot ryska oljeanläggningar, enligt en sammanställning från Associated Press. Den senaste attacken ägde rum i lördags när bland annat S:t Petersburg drabbades och en oljeterminal träffades.

Effekterna av dessa upprepade attacker börjar bli allt tydligare. Den ockuperade Krimhalvön har drabbats särskilt hårt, där strategiska broar har bombats och leveranser av bränsle och andra nödvändiga förnödenheter har skurits av. Detta har fått direkta konsekvenser för både militära operationer och den civila försörjningen i regionen.

Från olika delar av Ryssland rapporteras nu om längre köer vid bensinstationer. Brist på bensin och jetbränsle har tvingat myndigheterna att införa ransonering i omkring 15 regioner. Som en ytterligare åtgärd har export av bränsle förbjudits fram till den 31 juli, vilket visar på allvaret i situationen.

Även president Vladimir Putin har tvingats erkänna problemen offentligt. Vid ett möte förra söndagen sade han enligt Bloomberg: ”Ni vet mycket väl att problem för bilister och företag kvarstår. Tyvärr finns det också köer vid bensinstationer.” Uttalandet bekräftar att svårigheterna har nått en nivå där de inte längre kan ignoreras av den högsta ledningen.

Att bedöma den faktiska omfattningen av skadorna är dock komplicerat. Det är fortfarande oklart exakt hur många av de drygt 40 större oljeterminalerna som har skadats i attackerna. Dessutom finns det flera mindre anläggningar spridda över det enorma ryska territoriet, vilket gör det svårt att få en komplett överblick.

Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet, påpekar ytterligare utmaningar. ”Det är likadant med raffinaderierna. Många av dessa anläggningar ligger också isolerat långt borta. Det gör det svårare för Ukraina att slå ut dem, men också svårare för Ryssland att skydda dem”, förklarar han.

Hedenskog är dock försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser. Han bedömer det som mycket osannolikt att Ukraina skulle ha lyckats slå ut hela oljeproduktionen. ”Jag tror inte att det är en nära förestående kollaps av hela oljesektorn i Ryssland. Det är nog snarare distribution och logistik som är de stora begränsningarna, inte själva tillgången till olja”, säger han.

Frågan är om dessa problem är tillräckligt allvarliga för att påverka Rysslands förmåga eller vilja att fortsätta kriget. Hedenskog är tveksam. ”Nej, det gör det inte”, konstaterar han kort när han tillfrågas om bränslebristen kan vara tillräckligt besvärlig för att avbryta kriget.

En viktig faktor i detta sammanhang är den ryska befolkningens reaktion på svårigheterna. Trots att bensinbristen påverkar både privatpersoner och företag, bedömer Hedenskog att det inte kommer att resultera i ett folkligt missnöje som hotar Putins position. Han menar att ryssarna är ”vana vid kris” på ett helt annat sätt än befolkningar i väst.

”Ryssarna känner inte att de kan påverka någonting politiskt. Man försöker hanka sig fram, men man vänder inte sitt missnöje mot de styrande och framför allt agerar man inte på något sätt för att påverka situationen”, förklarar Hedenskog. Detta historiska mönster av passivitet inför svårigheter gör det mindre troligt att den civila befolkningens frustration kommer att leda till politiska konsekvenser.

Både västliga sanktioner och Ukrainas attacker har haft som mål att göra kriget svårare och dyrare för Ryssland att fortsätta. Hittills har dessa åtgärder dock inte lyckats få Putin eller Kreml att ändra kurs i någon avgörande riktning.

Enligt Hedenskog skulle ett genuint hot mot krigsföringen komma från ett annat håll. Det skulle krävas ett starkt missnöje inom den ryska militära eller politiska ledningen med hur kriget sköts. ”Det skulle vara om man anser att kriget förs på fel sätt, om militärledningens eller den politiska ledningens kompetens ifrågasätts eller om man anser att det mänskliga lidandet är ett för högt pris givet de krigsmål man satt upp”, förklarar han.

Situationen visar på komplexiteten i att påverka Rysslands krigföring genom ekonomiska och infrastrukturella åtgärder. Även om Ukrainas attacker mot oljeinfrastrukturen har skapat reella problem, verkar det långt kvar till att dessa svårigheter skulle kunna förändra den strategiska situationen på ett avgörande sätt.