På puben återskapar Azat sin förlorade hembygd

Azerbajdzjans militära övertagande av Nagorno-Karabach förra året ledde till en massiv flyktingvåg där omkring 100 000 armenier tvingades lämna sina hem. Bland dem fanns Azat Adamyan, som dock vägrade låta sin livsdröm gå förlorad i flykten.

I ett nyöppnat område i utkanten av Jerevan har Adamyan återskapat sin restaurang ”Bardak”, som tidigare var ett populärt inslag i Nagorno-Karabachs huvudstad Stepanakert. Lokalen är mindre än den ursprungliga, men den rustika inredningen med träbord och enkla stolar påminner om originalet.

”Jag kunde inte föreställa mig att lämna allt bakom mig. Min restaurang var inte bara en inkomstkälla, den var mitt livsverk,” berättar Adamyan medan han förbereder dagens lunch i det lilla köket.

Nagorno-Karabach, en region som internationellt erkänts som en del av Azerbajdzjan men som länge bebotts av en armenisk majoritet, har varit föremål för konflikt i decennier. I september 2023 genomförde azerbajdzjanska styrkor en snabb militär operation som effektivt avslutade den armeniska kontrollen över området och utlöste en nästan total exodus av den armeniska befolkningen.

”En dag hade vi ett normalt liv, nästa dag var vi på flykt,” säger Adamyan. ”Jag hann bara packa några viktiga köksredskap och familjeminnen innan vi tvingades lämna.”

Till skillnad från många andra flyktingar från Nagorno-Karabach hade Adamyan en klar vision. Inom bara tre månader efter ankomsten till Armenien hade han hittat en lokal, skaffat nödvändiga tillstånd och återöppnat Bardak. Restaurangen serverar traditionella karabachiska rätter, vilket har gjort den till en samlingspunkt för många fördrivna landsmän.

”Maten hjälper oss att behålla kopplingen till vårt hemland. När gästerna äter våra traditionella rätter ser jag hur minnen väcks till liv,” förklarar han medan han serverar khorovats, en armenisk grillrätt.

Trots framgången med den nya restaurangen är Adamyans historia präglad av förlust. ”Jag har inget hem här,” säger han bestämt. ”Mitt hem finns i Nagorno-Karabach och kommer alltid att finnas där, även om jag kanske aldrig kan återvända.”

Integrationen av de närmare 100 000 flyktingarna från Nagorno-Karabach har blivit en enorm utmaning för Armenien, ett land med begränsade resurser och cirka tre miljoner invånare. Regeringen har kämpat med att tillhandahålla bostäder, arbeten och grundläggande tjänster för nykomlingarna.

Evelina Gasparian, forskare vid Institutet för Kaukasusstudier, menar att entreprenörer som Adamyan representerar ett viktigt ljus i en annars mörk situation. ”De som lyckas återuppbygga sina företag i Armenien skapar inte bara försörjning för sig själva utan också arbetstillfällen för andra flyktingar och bidrar till landets ekonomi,” säger hon.

Myndigheterna i Jerevan har infört särskilda program för att stödja företagare från Nagorno-Karabach, inklusive förenklade registreringsprocesser och skattelättnader under det första verksamhetsåret.

För besökare på Bardak är restaurangen mer än bara en plats att äta. Den har blivit en symbol för motståndskraft och ett stycke bevarad kultur. Många av stammisarna är själva flyktingar från Nagorno-Karabach.

”Det känns som en bit av hemma när jag kommer hit,” säger Lilit Hovhannisyan, som flydde från Stepanakert med sin familj. ”Smakerna, atmosfären, till och med sättet Azat hälsar oss på – det tar mig tillbaka, om än bara för en stund.”

Medan han planerar menyn för kvällens service reflekterar Adamyan över framtiden. ”Jag vet inte om vi någonsin kommer att kunna återvända till Karabach. Men så länge jag kan laga vår mat och hålla våra traditioner levande här, har en del av Karabach överlevt.”

Trots att den politiska lösningen för regionen förblir osäker, fortsätter livet för de förflyttade. För Azat Adamyan är hans restaurang inte bara en affärsverksamhet – den är ett sätt att bevara minnet av ett hem som kanske aldrig kommer att återses.