Partiledaren pressas av uppgifter om grov antisemitism

Jordan Bardella, ledare för Nationell samling, stämmer den franska undersökande tidningen Mediapart för förtal. Bakgrunden är en granskning där tidningen publicerat meddelanden som ska ha skickats från Bardella 2013. Då var han 17 år gammal. Mediapart uppger att journalisterna fått tillgång till ”tiotals” meddelanden från mitten och slutet av det året.

Flera av meddelandena innehåller antisemitiska konspirationsteorier. I ett står att ”alla banker kontrolleras av judarna”. Franska ministrar och amerikanska centralbankchefer pekas ut som judiska infiltratörer, och det hävdas att judarna vill kontrollera världen via Israel, ”med Jerusalem som huvudstad”. Ett annat meddelande lyder: ”Juden måste dominera andra folk, krossa dem och plundra dem; en sionist är av nödvändighet jude, och på djupet.”

Bardella förnekar allt. Via sin advokat har han lämnat in en stämningsansökan för förtal. ”De här idéerna är fullständigt galna. De är inte mina idéer, och inte heller den 17-åring, som jag var då, bar på dem”, säger han.

Publiceringen kommer i ett politiskt känsligt läge. Bardella är i dag 31 år och leder Nationell samling, Frankrikes största oppositionsparti. Han väntas bli premiärminister om Marine Le Pen vinner presidentvalet nästa år. Efter en snabb karriär inom partiet, där han bland annat var toppkandidat i EU-valet 2019, blev han partiledare 2022. Han har kallats för Le Pens kronprins och representerar en generation som vuxit upp med partiets nya linje. Mediapart, som grundades 2008, har byggt sitt namn på grävande journalistik och har tidigare avslöjat flera skandaler som fått politiska konsekvenser.

Bardella hade vid tidpunkten för de påstådda meddelandena just blivit medlem i Nationella fronten, som partiet då hette. Marine Le Pen höll då på att genomföra en normaliseringsprocess för att göra partiet mer accepterat i fransk politik. En central del var att distansera sig från Jean-Marie Le Pens antisemitism och tona ned det mest extrema arvet.

Meddelandena som tillskrivs Bardella utmanar den bilden. I ett av dem hävdas att ”grundideologin inte förändrats” sedan partiet bildades 1972. Nationella fronten grundades då av fascister, rojalister och en före detta Waffen-SS-officer. Redan året därpå, 2014, blev Bardella partiets förstanamn i Seine-Saint-Denis, ett förortsområde norr om Paris.

Personer som lärde känna honom vid den tiden säger till Mediapart att han inspirerades av den dömde antisemiten Alain Soral och förintelseförnekaren Eustace Mullins. Soral har under flera decennier spridit konspirationsteorier och dömts för antisemitiska uttalanden. Mullins, som avled 2017, var en amerikansk författare känd för sina böcker om den amerikanska centralbanken och judisk makt.

Bardella avvisar även dessa uppgifter. Marine Le Pen har gått till hans försvar och säger att ”ingen normal person kan tro på de här dumheterna”. Inom den franska vänsteroppositionen är reaktionen dock hård. Flera tunga namn kräver att Bardella avgår som partiledare.

För Nationell samling är affären ett bakslag. Partiet har under lång tid försökt framstå som ett seriöst regeringsalternativ och locka bredare väljargrupper. Bardella har varit central i den strategin. Hans unga ålder, mediala närvaro och bakgrund i förorten har gett partiet en ny profil.

Mediaparts granskning aktualiserar frågan om partiet verkligen har förändrats. Kritiker menar att de publicerade meddelandena, om de är äkta, visar på ett annat ansikte än det Bardella visar upp i dag. Själv kallar han meddelandena för något som inte tillhör honom.

Det är heller inte bara en inrikespolitisk fråga. Nationell samling har i åratal förespråkat en hårdare EU-linje, och ett regeringsskifte i Paris skulle kunna få konsekvenser för fransk Europapolitik. Därför följs affären även i andra EU-länders huvudstäder.

Att stämningen nu lämnats in innebär att frågan lär finnas kvar i offentligheten. En fransk förtalsprocess kan vara utdragen, och Mediapart väntas försvara sina publiceringar. För Bardella handlar stämningen inte bara om juridiken, utan också om att rädda sin politiska framtid.