I förra veckan röstade den ryska statsduman igenom två lagförslag som kraftigt begränsar ryska medborgare i exil. Lagarna riktar sig mot de som antingen dömts för brott i Ryssland eller öppet opponerar sig mot den ryska staten. Även överhuset, Federationsrådet, har godkänt förslagen och nu återstår endast president Vladimir Putins underskrift.

Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet, ser presidentens signering som en ren formalitet. Enligt honom hade en sådan lag aldrig kommit så här långt utan direkt stöd från Kreml, och det är därför bara en tidsfråga innan Putin skriver under.

Den nya lagstiftningen berör inte bara medborgare som dömts för brott, utan även de som begått administrativa förseelser. Hit räknas exempelvis att tala negativt om den ryska armén, delta i organisationer som klassificeras som ”oönskade” av den ryska staten, uppmana till sanktioner mot Ryssland, eller stämplas som en ”utländsk agent”. Den sistnämnda beteckningen används ofta som ett verktyg mot journalister och oberoende organisationer, rapporterar Moscow Times.

Enligt Stefan Ingvarsson är kriterierna för vad som räknas som överträdelser godtyckliga och ger justitiedepartementet i Ryssland omfattande befogenheter att avgöra vilka medborgare som brutit mot reglerna. Detta skapar en situation där makten att bestraffa och kontrollera medborgare koncentreras till statliga myndigheter utan tydliga juridiska riktlinjer.

De ryska medborgare som justitiedepartementet anser har överträtt gränserna kommer att placeras på en särskild lista. När väl detta sker träder starka ekonomiska och juridiska restriktioner i kraft. Bankkonton i Ryssland fryses omedelbart och domstolar får rätt att dra pengar för att täcka juridiska kostnader och eventuella skadestånd. De frusna tillgångarna kan även användas för att försörja familjemedlemmar som fortfarande bor kvar i Ryssland.

Restriktionerna omfattar även förbud mot att utföra viktiga rättshandlingar. Drabbade personer förbjuds att köpa eller sälja fastigheter, acceptera arv eller underteckna juridiska dokument. Detta är enligt Stefan Ingvarsson en av de hårdaste delarna av den nya lagen. Han påpekar att en lägenhet i Moskva eller Sankt Petersburg kan vara värd mycket pengar, och för många utgör bostaden nästan hela det privata kapitalet.

Utöver de ekonomiska restriktionerna kommer personer på listan att nekas konsulära tjänster vid ryska ambassader utomlands. Detta innebär att de inte kan förnya sina pass eller registrera äktenskap. Konsulattjänsterna har även tidigare varit en källa till problem för oppositionella. Tidigare har ryska aktivister utsatts för trakasserier och hot vid besök på ambassader, men under den nya lagen blir situationen än mer allvarlig.

Stefan Ingvarsson förklarar att personer som drabbas av lagen blir praktiskt statslösa eftersom de inte kan förnya sina pass, trots att medborgarskapet formellt sett finns kvar. Detta skiljer sig från tidigare fall där vissa ryssar i Europa blivit statslösa genom att medborgarskapet dragits in helt.

En viktig aspekt av lagstiftningen är att den ger den ryska staten möjlighet att kontrollera sina medborgare. Genom att frysa medborgarskapet i stället för att återkalla det helt kan staten även häva restriktionerna om personen i fråga börjar agera på ett sätt som staten uppfattar som rysslandsvänligt. Detta skapar ett system där lojalitet kan belönas och opposition straffas flexibelt.

Lagen möjliggör också att vissa ryska medborgare som agerar i landets intressen utomlands kan fortsätta sin verksamhet under rysk lag utan att drabbas av samma restriktioner. På så sätt kan staten skilja mellan ”rätt” och ”fel” typ av medborgare beroende på deras politiska ståndpunkter.

Stefan Ingvarsson bedömer att lagstiftningens primära mål är att hantera den större massan av oppositionella snarare än att rikta in sig på de mest aktiva aktivisterna. Det finns många ryssar utomlands som är emot kriget i Ukraina men som ligger lågt för att fortfarande kunna resa tillbaka till hemlandet. Denna grupp tror han nu kommer att växa och samtidigt bli mindre aktiv i sitt motstånd.

Tidigare har småskalig opposition mot den ryska staten kunnat leda till trakasserier vid gränsen, men med den nya lagen blir konsekvenserna mycket tydligare och mer kännbara. När man riskerar att förlora grundläggande rättigheter och tillgång till sitt kapital kommer människor att tänka mycket noga igenom innan de öppet opponerar sig.

Lagen får också konsekvenser för oppositionen inom Ryssland. Många som protesterat inifrån landet har sett möjligheten att snabbt kunna lämna som ett viktigt skyddsnät. Med den nya lagstiftningen försvåras denna flyktväg avsevärt, vilket försvagar den inhemska motståndsrörelsen.

Stefan Ingvarsson påpekar att förslagen har förberetts under längre tid och att det inte nödvändigtvis är ett tecken på en förestående mobilisering. Däremot menar han att om det blir en tvångsmobilisering i höst efter valet i september så kommer lagen att passa in väl i den strategin.

Han anser att lagen i stället klubbas igenom för att tysta missnöjda röster, både från medborgare i exil och från invånare som under de senaste månaderna blivit alltmer kritiska mot Putins politik. Den nya lagstiftningen representerar därmed ytterligare ett steg i en pågående process där det politiska handlingsutrymmet för oppositionella röster i och utanför Ryssland krymper allt mer.