Så hanterar du en köttätande växt

Den här texten publicerades först i The New York Times.

För de flesta är bananflugor och sorgmyggor ett irritationsmoment. För 28-åriga Chloe Gomez i Houston är de en livsnödvändighet – inte för henne själv, utan för hennes samling av köttätande växter.

– Om jag inte har en massa sorgmyggor som flyger runt i huset måste jag mata dem med fiskfoder, säger hon.

Gomez arbetar som administratör och hade fram till för ett och ett halvt år sedan mest vanliga krukväxter som monstera hemma. Efter att ha fastnat i ett Youtube-flöde med videor från kreatörer som Wildfern och Benji Plant upptäckte hon de köttätande växternas värld. I dag har hon 27 växter, bland annat tätörter och sileshår.

Tätörterna är ett släkte köttätande växter som fångar insekter med sina klibbiga, neonfärgade blad. Sileshåren fångar i stället sina byten med hjälp av tentakler.

Intresset för köttätande växter ökar nu markant i USA, både i fysiska butiker och på nätet. Växtbutiken Flora/Fauna i Atlanta har sett efterfrågan skjuta i höjden det senaste året.

– Vi har alltid haft dem, men vi sålde kanske ett dussin i månaden förut. Nu handlar det om hundratals, säger ägaren Katelynn Corley.

Hon öppnade butiken 2018 och märkte hur pandemins krukväxtboom lockade nya entusiaster. Enligt Corley är de köttätande växterna ett naturligt nästa steg för många kunder som redan samlar på vanliga växter.

Specialplantskolan California Carnivores, som ligger i Kalifornien och odlar hundratals arter, hade sitt bästa år på nästan fyra decennier under 2025. Försäljningen i år ligger redan 30 procent över fjolårets nivå. Plantskolans Youtube-kanal har vuxit från omkring 50 000 prenumeranter i fjol till över 285 000 i år.

Köttätande växter har utvecklats under miljontals år för att klara sig i näringsfattiga jordar. Genom att fånga och smälta insekter kompenserar de för det de inte får från marken. Strategierna varierar: venusflugfällan slår igen sina taggiga blad runt bytet, kannväxter lockar ner insekter i djupa håligheter med matsmältningsenzymer, och tätörterna fångar sitt byte med klibbiga blad.

Växterna finns naturligt på alla kontinenter utom Antarktis. På 1970-talet började botaniker som Larry Mellichamp korsa olika arter för att göra dem mer tåliga och tilltalande för konsumenter.

– Tanken var att om man kunde ta fram växter som fungerade bättre odlingsmässigt, så kanske folk skulle sluta gå ut i naturen och gräva upp dem, säger Chris Liloia, som ansvarar för samlingen av köttätande växter vid North Carolina Botanical Garden i Chapel Hill.

Resultatet blev bland annat färgstarkare och mer upprätta växter.

För entusiasterna handlar det sällan om en vanlig krukväxt utan om växter med personlighet. De talar om utomjordisk skönhet, lekfullhet och en närmast vampyrlik livslängd. Många beskriver växterna som levande konstverk och arrangerar dem i vintagegodisskålar eller terrarier.

För många börjar intresset tidigt. Damon Collingsworth, delägare i California Carnivores, köpte sitt första sileshår som elvaåring.

– Det jag verkligen älskade med växterna var att de var konstiga. De gör ju lite mer än vad en vanlig växt gör, säger den nu 48-årige Collingsworth.

Mario Ortiz, 23, hade en liknande ingång. Hans första venusflugfälla dog snabbt, men 2021 gjorde han ett nytt försök – bättre förberedd på växtens behov av solljus och renat vatten.

– Efter det tänkte jag bara: Wow, det här är verkligen roligt, säger han.

I dag har Ortiz omkring 200 växter hemma. Venusflugfällorna och trumpetkannorna står i trädgården, medan tätörter och sileshår står inomhus.

– På sätt och vis ser jag dem som mina barn. Jag tycker om att se dem växa upp, hur de förändras och mognar, säger han.

De köttätande växterna ställer särskilda krav. De behöver ljust fönsterläge, kalkfattigt vatten och näringsfattig jord – vanlig blomjord fungerar inte. Vissa arter kräver ständig fukt, och flera har en viloperiod under vintern.

Trots de specifika odlingskraven tycks växterna kunna leva mycket länge. Vilda exemplar kan bli ett par decennier gamla, och under rätt förhållanden kan deras liv bli obestämt långt. Många arter kan dessutom föröka sig asexuellt och skapa genetiskt identiska avkommor.

– Det finns ingen mekanism i växterna som motsvarar vårt åldrande, säger Damon Collingsworth.

Sileshåret han köpte 1988 har han fortfarande kvar.