Sandra Stiskalo: Britternas alternativa kung fyller 100 år

I det tysta naturens förespråkare fyller 100 år

Tragiska öden fyller dagligen nyhetssidorna, men historien rymmer också lyckliga tillfälligheter. David Attenboroughs väg till att bli en av världens mest älskade naturfilmare är en sådan berättelse.

I början av 1950-talet var Attenborough en ung zoolog som vantrivdes på ett förlag. Han sökte jobb på BBC:s radioavdelning, fick avslag, men erbjöds istället arbete på bolagets svartvita tv-kanal. Ironiskt nog tyckte inte cheferna att han gjorde sig bra framför kameran.

”Attenborough är en intelligent ung man och jag är mycket glad över att ha honom som producentlärling, men han bör inte användas som intervjuare igen eftersom hans tänder är för stora,” skrev BBC-chefen Mary Adams i ett utlåtande som han många år senare fick kännedom om.

Efter lärlingsperioden började han producera egna program om allt från stickning till politik. Vändpunkten kom när chefen för terrariet på London Zoo frågade om BBC ville filma en expedition för att fånga exotiska djur som aldrig tidigare visats för den brittiska publiken.

När terrariechefen insjuknade behövde man snabbt en ersättare som programledare. Valet föll på den unge producenten med zoologiexamen. David Attenborough reste till regnskogar och djungler, där han mötte lemurer, kapybaror och komodovaraner med en blandning av respekt och entusiasm.

Programmet ”Zoo Quest” sändes första gången 1954 och blev en succé. Attenborough vann publikens hjärtan med sin milda framtoning och uppriktiga nyfikenhet. Sedan dess har han producerat dussintals naturfilmer och lärt generationer av britter om jordens flora och fauna. Under sin mer än sjuttioåriga karriär har han vunnit förtroende hos både kungligheter, världsledare och miljontals tittare.

I Storbritannien är hundraårsdagen, som infaller idag fredag, en nationell händelse. Firandet äger rum på Royal Albert Hall, Natural History Museum och förstås på BBC. Skolelever uppmuntras att byta sina uniformer mot djurdräkter, medan fans samlas på Trafalgar Square utklädda till födelsedagsbarnet själv, iförda hans karakteristiska khakibyxor och ljusblå skjorta.

Det fanns dock en period då Attenborough uteslutande bar kostym. Efter sina framgångsrika natur- och resedokumentärer utnämndes han i mitten av 1960-talet till chef för den då nystartade kanalen BBC2. Hans insatser som tv-chef var betydande. Han beställde ambitiösa bildningsprogram om den västerländska civilisationens utveckling, satir från Monty Python och drev igenom övergången till färg-tv.

Hans mål var att producera tillgänglig men samtidigt intellektuell television, något han lyckades så väl med att han erbjöds positionen som generaldirektör för hela BBC. Han tackade dock nej.

”Jag tror faktiskt att en någorlunda välmående schimpans skulle kunna ta över ett antal ledande befattningar på BBC under sex månader innan det upptäcktes,” kommenterade han chefsåren i en intervju 1974.

Attenborough återvände istället till sitt kall som naturfilmare. År 1979 sändes hans magnum opus, ”Life on Earth”, en serie om evolutionen på vår planet. Varje avsnitt kostade över en miljon pund att producera. Enligt uppgift tillbringade en kameraman hundratals timmar i väntan på att fånga det ögonblick då en Darwins groda, som bär sina yngel i munnen tills de är utvecklade, till slut hostade ut sina ungar.

För varje ny produktion växte Attenboroughs anseende. År 2014 röstade britterna fram honom som landets mest förtroendeingivande person. Detta betyder dock inte att han undgått kritik. Vissa har anklagat honom för att romantisera naturen och bortse från människans negativa miljöpåverkan.

Klimataktivisten och The Guardian-kolumnisten George Monbiot har hävdat att ”David Attenborough har svikit den levande värld som han älskar” och menar att dokumentärerna erbjuder en oförsvarlig verklighetsflykt från naturens faktiska tillstånd.

Attenborough erkänner att hans dokumentärer inte varit explicit politiska eller aktivistiska, men hävdar att detta varit ett medvetet val. ”Jag tror faktiskt att bästa sättet att nå ut med budskap är genom skönhet och förundran,” har han förklarat.

Under senare år har dock både budskapet och innehållet i hans produktioner förändrats. Klimathotet och ekosystemens kollaps har fått en framträdande plats i hans nyare filmer. Även om resorna blivit färre med åldern består engagemanget. I ”Wild London”, som släpptes på BBC tidigare i år, utforskar han djurlivet i sin hemstad. Sekvensen där den 100-årige dokumentärmakaren ligger på mage på ett liggunderlag framför en igelkottsfamilj i sin egen trädgård berör även de mest känslokalla tittarna.

I en tid präglad av cynism framstår David Attenboroughs hängivna förundran inför naturen som en värdefull gåva till mänskligheten.