I ett möte som kantat av diplomatiska försiktighetsåtgärder träffade Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva nyligen USA:s president Donald Trump i Vita huset. Mötet beskrevs efteråt som ”mycket produktivt” av Lula, men den planerade presskonferensen ställdes in på Brasiliens begäran.

Beslutet att undvika medieuppbådet var en strategisk åtgärd från den brasilianska sidan. Efter tidigare episoder där Trump offentligt förnedrat andra världsledare, bland annat Ukrainas och Sydafrikas presidenter, valde Lula att inte ta några risker. Med det kommande presidentvalet i Brasilien i åtanke ville han undvika potentiellt pinsamma situationer.

En ytterligare anledning till försiktigheten var att Eduardo Bolsonaro, son till Brasiliens tidigare president Jair Bolsonaro, enligt uppgift har försett Trumps rådgivare med kritiska uttalanden som Lula tidigare gjort om Trump och dennes politik mot Iran. Ett frågebatteri från journalister kring detta hade kunnat förvandla mötet till en diplomatisk katastrof.

I stället för den sedvanliga presskonferensen bjöd Trump den 80-årige Lula på en rundtur i Vita huset. Trots att den brasilianska presidenten besökt byggnaden sex gånger tidigare, sågs gesten som betydelsefull. För Lula var det viktigt att demonstrera sin förmåga att samarbeta med Trump, trots deras diametralt motsatta politiska ståndpunkter. Detta är ett strategiskt drag för att motverka Bolsonarofamiljens försök att porträttera honom som en radikal vänsterledare som inte kan hantera relationer med världens mäktigaste ledare.

Bolsonarofamiljen, som i årets val representeras av Flávio Bolsonaro, den äldste sonen, har nära band till Trump. Detta faktum gör det särskilt viktigt för Lula att visa att han kan upprätthålla en konstruktiv relation med Washington.

Mötet hade även en mer akut punkt på agendan: att avvärja ett allvarligt hot mot Brasilien. Dagen före mötet undertecknade Trump ett dokument som omdefinierar terroristbegreppet i USA. För första gången på 25 år utpekas drogkarteller som det främsta målet i landets nationella terrorstrategi – till och med före grupper som al-Qaida och Islamiska staten.

Trump har varnat att Brasiliens två största kriminella organisationer, PCC från São Paulo och Comando Vermelho från Rio de Janeiro, kan komma att klassificeras som terroristorganisationer. En sådan klassificering skulle potentiellt ge amerikansk militär rätt att agera på brasilianskt territorium – något som Brasilien självklart vill undvika.

Inför mötet vände sig den brasilianska regeringen till demokratiska kongressledamöter i USA med en begäran om att de skulle kontakta Trump för att argumentera mot en sådan terrorklassificering. Ledamöterna betonade att ett sådant beslut skulle kunna äventyra de goda handelsrelationerna med Brasilien, som är södra halvklotets största ekonomi och en av världens främsta livsmedelsexportörer.

Lula ser dessutom risken att en amerikansk terrorstämpel på brasilianska gäng skulle kunna utnyttjas politiskt av Bolsonarofamiljen i den kommande valkampanjen. Den tidigare presidenten Jair Bolsonaro, som för närvarande sitter i husarrest efter att ha dömts för inblandning i ett statskuppsförsök, har vid upprepade tillfällen försökt framställa Lula som en försvarare av organiserad brottslighet, särskilt när Lula besökt favelaområden.

Vad Trump fick ut av mötet förblir delvis oklart. Experter spekulerar i att Lula kan ha erbjudit lättnader i brasiliansk lagstiftning kring utvinning av sällsynta jordartsmetaller, vilket skulle öppna möjligheter för amerikanska företag att exploatera dessa värdefulla resurser. Den brasilianska regeringen har varken bekräftat eller dementerat dessa uppgifter.

Bolsonarofamiljen har redan utnyttjat dessa rykten för att producera en AI-genererad video där Lula framställs som underdånig mot Trump, knäböjande och erbjudande tillgång till sällsynta jordartsmetaller i utbyte mot att amerikanska myndigheter avstår från att terrorklassa brasilianska kriminella nätverk.

Dynamiken mellan Lula och Trump speglar de komplexa relationerna mellan två av världens största ekonomier, där både handelsrelationer och säkerhetsfrågor står i fokus, samtidigt som inrikespolitiska överväganden aldrig är långt borta.