Brittisk politik i omvälvning – Reform UK rusar medan traditionella partier tappar mark

Det är svårt att förstå att det bara har gått två år sedan Labour vann en jordskredsseger som avslutade fjorton år av konservativt styre i Storbritannien. Väljarnas preferenser har sedan dess förändrats i en rasande takt, ett fenomen som kan liknas vid en politisk ketchupeffekt – ett tyst missnöje med etablerade partier som nu plötsligt exploderar.

På torsdagen hålls lokalval runt om i England, inklusive flera stadsdelar i London och kranskommuner. Samtidigt röstar invånarna i Skottland och Wales till sina respektive nationella parlament. Över 30 miljoner britter har möjlighet att lägga sin röst i dessa val.

Även om det slutliga resultatet avgörs på valdagen, pekar opinionsmätningarna på en dramatisk förändring i det brittiska politiska landskapet. Högerpopulistiska Reform UK leder nu stort i många mätningar, trots att partiet i nuläget bara innehar 8 av 650 platser i underhuset. Situationen skiljer sig mellan olika valkretsar, men den övergripande trenden är tydlig.

Reform UK:s frammarsch kan ställas i kontrast mot Labours dramatiska tapp. I parlamentsvalet 2024 röstade drygt 33 procent av britterna på Labour. Inför torsdagens val verkar endast 18 procent planera att stödja regeringspartiet.

Förtroendeförlusten är särskilt påtaglig i Wales, som traditionellt betraktats som den brittiska arbetarrörelsens hjärtland. I denna region, som länge dominerades av stålindustrin, har Labour styrt oavbrutet sedan 1920-talet. De stålverk som fortfarande finns kvar varslar dock regelbundet, och många walesare har fått nog av höga energipriser och nedskärningar i samhällsservicen.

För första gången på över hundra år ser Labour ut att gå mot ett svidande nederlag i Wales. Endast 12 procent av väljarna där uppger att de kommer att rösta på regeringspartiet, jämfört med 38 procent i det senaste valet. I stället lockas väljarna till ytterkantspartier. Vänsterpartiet Plaid Cymru, som främst kämpar för ett självständigt Wales, leder nu i mätningarna i regionen.

Det konservativa partiet Tories, som tidigare dominerat brittisk politik, ligger nu på fjärde plats i flera valdistrikt, efter till och med De gröna. Winston Churchills och Margaret Thatchers parti är på väg att bli marginaliserat, på vissa håll till och med irrelevant. Detta är ett hårt slag mot identiteten hos de som fortfarande står kvar i partiet.

Torsdagens val kan bli en indikation på att det traditionella tvåpartisystemet i Storbritannien är på väg att falla samman. Det är inte otänkbart att 10 Downing Street om några år kan komma att husera en premiärminister som varken tillhör Labour eller de konservativa – något som senast inträffade 1922.

För det regerande Labourpartiet har våren varit ovanligt turbulent. Utnämningen av Peter Mandelson, som haft kopplingar till den dömde sexbrottslingen Jeffrey Epstein, till USA-ambassadör har granskats hårt av både opposition och medier. Regeringens kommunikation har varit rörig och svårtolkad, och flera högt uppsatta personer har tvingats lämna sina poster. Detta har knappast gynnat den redan impopuläre premiärministern Keir Starmer.

Om valresultatet blir lika dåligt för Labour som opinionsmätningarna förutspår, är det högst troligt att partimedlemmarna efter torsdagen börjar se sig om efter en ny ledare som kan återuppbygga förtroendet för partiet.

Valresultatet kommer att ge en tydligare bild av hur djupt missnöjet med de etablerade partierna verkligen är och huruvida den brittiska politiska kartan håller på att ritas om för gott. Oavsett utgången står det klart att Storbritannien står inför en period av politisk turbulens och omvälvning som kan få långtgående konsekvenser för landets framtida styrning.