Alkoholdebatten flammar upp i brittiska parlamentet

I London är whatsapp-grupper en naturlig del av vardagen. I en av de mest aktiva grupperna i min lokala bekantskapskrets, kallad ”Cheeky pint”, är kommunikationen påtagligt enkel. Medlemmar skriver endast namnet på den pub de är på väg till för en snabb öl innan familjemiddagen. Varje dag runt klockan 18 plingar mobilerna hos törstiga gruppmedlemmar i närheten.

Alkoholkonsumtionen i Storbritannien är välkänd för att vara hög. Många britter bälgar i sig på helgerna och tar även några glas efter jobbet. Det finns dock en särskild grupp som utmärker sig – de som dricker under arbetstid. Hit hör ledamöter och tjänstemän i det brittiska parlamentet, något som nyligen väckt starka reaktioner.

– Man kan känna lukten av alkohol mellan omröstningarna. Kulturen är verkligen oprofessionell. Det är oroande att folk helt enkelt kan dricka medan de är på jobbet, sade Hannah Spencer nyligen i podcasten Politics Joes.

Spencer, som är De Grönas nya 35-åriga stjärnskott, gjorde en överraskande valseger i fyllnadsvalet i Manchester tidigare i år. Som väntat möttes hennes uttalande av kraftig kritik från flera håll inom det politiska spektrumet.

Nigel Farage, ledaren för det högerpopulistiska partiet Reform UK, som själv ofta syns med en öl i handen, var snabb med att kritisera det han uppfattade som hyckleri:

– De Gröna har inget emot att legalisera heroin och crack, men nu får vi veta att de anser att en öl på eftermiddagen är att gå för långt, sade han.

Spencers kritik är dock inte helt ogrundad. Westminsterpalatset, där parlamentet har sina lokaler, skiljer sig markant från andra arbetsplatser. Inom byggnadens väggar finns pubar som endast är tillgängliga för parlamentsledamöter och personal. Mellan omröstningarna i underhuset, som ofta drar ut på tiden under sen eftermiddag och kväll, besöker politiker och tjänstemän regelbundet dessa barer.

Det faktum att ölen på dessa ställen är subventionerad av skattebetalarna har också väckt frågor om lämpligheten i denna tradition. Kritiker menar att det skapar en arbetsmiljö som knappast skulle accepteras på andra arbetsplatser i landet.

Att bedriva politik i ett lätt berusat tillstånd är dock djupt rotat i den brittiska politiska kulturen och har länge varit socialt accepterat. Men med Spencers kritik framträder nu en nygammal spricka mellan de mer puritanska och de mer libertarianska synsätten i brittisk politik.

Denna konfliktlinje har även en generationsaspekt. Precis som i många andra länder dricker yngre britter allt mindre alkohol, och attityderna till alkohol på arbetsplatsen är mer restriktiva bland den yngre generationen politiker.

Det hälsomässiga perspektivet kan inte förbises – britternas dryckesvanor har allvarliga folkhälsokonsekvenser. Trots detta lever Winston Churchills berömda citat vidare bland många försvarare av den traditionella dryckeskulturen: ”Jag har fått ut mer av alkoholen än vad alkoholen tagit ifrån mig.”

Frågan om alkohol i parlamentet har nu blivit en del av en bredare samhällsdebatt om gränserna mellan tradition och professionalism i brittisk politik. Debatten belyser också hur olika generationer ser på alkoholens plats i arbetslivet. Den speglar en pågående kulturförändring i ett land där pubkulturen länge varit en central del av samhällslivet, men där nya värderingar nu utmanar gamla traditioner.

Hur denna debatt utvecklas kommer att ge intressanta inblickar i skiftande attityder kring alkohol i det brittiska samhället och huruvida parlamentet, som landets högsta beslutande organ, bör föregå med gott exempel eller få behålla sina särskilda traditioner.