EU-länderna har under det senaste året utvecklat en allt tydligare gemensam hållning gentemot Kina. Enligt diplomater och tjänstemän inom EU-maskineriet växer oron för att Europas industri ska slås ut av kinesisk överproduktion som stöds av statliga subventioner. Budskapet från EU:s 27 medlemsländer är tydligt: vi har nått vägs ände.

Det ekonomiska underskottet mellan EU och Kina är massivt och fortsätter att öka. Varje dag uppgår handelsunderskottet till cirka 1 miljard euro, och det första kvartalet i år visade det största underskottet någonsin. Denna utveckling väcker stor oro bland de europeiska beslutsfattarna som ser hur kontinentens konkurrensmässiga position försvagas.

Samtidigt har Kina befäst en dominerande ställning när det gäller tillgången till sällsynta mineraler och produktionen av halvledare. Denna position har använts strategiskt genom att införa exportrestriktioner som direkt påverkar europeisk industri. Under det senaste året har flera incidenter gjort det smärtsamt tydligt hur beroende europeiska företag är av politiska beslut som fattas i Peking.

Tyskt trendbrott förändrar EU:s linje

Det som särskilt har förändrat dynamiken inom EU är att Tyskland, unionens mest inflytelserika medlemsland, har svängt i sin inställning. Fram till nyligen var en konfrontation med Kina politiskt omöjlig eftersom betydande delar av den tyska industrin är djupt beroende av den kinesiska marknaden och fruktade motåtgärder. När även Tyskland nu ser behovet av en hårdare linje har förutsättningarna för en gemensam EU-strategi förbättrats avsevärt.

Under de senaste åren har EU:s strategi varit att diversifiera handeln bort från både USA och Kina. Unionen har ingått frihandelsavtal med andra delar av världen och etablerat olika partnerskap för att säkra tillgången till kritiska råvaror. Men utvecklingen har visat att detta inte varit tillräckligt.

Bakom diskussionerna om handel och underskott lurar också en mörk säkerhetspolitisk dimension. Kinesisk teknologi är djupt integrerad i europeisk infrastruktur, samtidigt som Kina har etablerat sig som Rysslands allierade. Detta skapar en potentiell sårbarhet som Europa inte kan ignorera.

Varningsskott från toppmötet

På det senaste EU-toppmötet före sommaruppehållet valde stats- och regeringscheferna att sätta ord på sin oro, även om de officiella dokumenten försiktigt talar om ”globala makroekonomiska utmaningar” utan att explicit nämna Kina vid namn. EU-ledarna uppmanade nu EU-kommissionen, som genomför unionens handelspolitik, att både föra en dialog med Kina och samtidigt se över behovet av nya ”handelspolitiska instrument”.

Detta ska tydligt ses som ett varningsskott till Peking. Statsminister Ulf Kristersson betonade vikten av gemensamt agerande: ”Det enskilt viktigaste är att vi agerar gemensamt och sätter ned foten. 450 miljoner konsumenter kan sätta ett helt annat tryck i en konstruktiv dialog med Kina än om varje land agerar för sig.”

Verktygslådan fylls på

EU-kommissionen har redan en omfattande uppsättning handelspolitiska instrument till sitt förfogande. Till exempel kan man utreda om bolag på den europeiska marknaden har fått olovliga statliga subventioner. De flesta sådana utredningar rör för närvarande just kinesiska bolag. Dessa byråkratiska åtgärder kan vid behov multipliceras och sammantaget orsaka betydande skada.

Om Kina skulle svara med ekonomisk utpressning har EU sin så kallade ”bazooka” redo – EU:s anti-tvångsinstrument. Detta är en hel arsenal av motåtgärder som unionen kan ta till: tullar, indragna patent och licenser, begränsningar av investeringar samt slopad tillgång till offentliga upphandlingar. Instrumentet togs fram efter att Kina pressade Litauen ekonomiskt efter en dispyt om Taiwan, men har hittills aldrig använts. Det är avsett att fungera som avskräckning.

Olika taktiker inom unionen

Vissa EU-länder, däribland Frankrike, Italien och Nederländerna, förespråkar nya tullar och kvoter för att aktivt skydda den inhemska europeiska industrin. Spanien är det mest försiktiga landet i denna fråga. Men skillnaderna mellan länderna är relativt små, och den gemensamma linjen håller.

Signalen från midsommarmötet i Bryssel är tydlig: EU väntar med en direkt konfrontation men visar samtidigt Kina var gränsen går. Den tid då europeiska länder agerade fragmenterat gentemot Kina verkar definitivt vara förbi. Nu gäller en gemensam strategi där unionens samlade ekonomiska styrka ska användas för att förhandla från en position av styrka.