Socialdemokraterna avviker i EU om utvisningar

Socialdemokraternas migrationspolitik har länge präglats av restriktivitet på hemmaplan, men i EU-parlamentet uppstår nu tydliga sprickor mellan partiets svenska företrädare och den socialdemokratiska partigruppen. Den senaste tiden har EU klubbat igenom flera omstridda migrationslagar, och de svenska socialdemokraterna har vid flera tillfällen valt att gå emot sin egen partigrupp för att stödja en stramare linje.

I februari i år var budskapet från partiledaren Magdalena Andersson tydligt när hon försäkrade Dagens Nyheter att partiets restriktiva migrationspolitik skulle ligga fast efter riksdagsvalet, trots kritik från tilltänkta samarbetspartier. Men när samma politik ska tillämpas på EU-nivå blir situationen mer komplex.

På onsdagen klubbade EU-parlamentet igenom den så kallade återvändandeförordningen, en lag som syftar till att öka andelen personer med avslag på asylansökan som faktiskt återvänder till sina hemländer. Enligt EU-kommissionen återvänder i dag endast en knapp tredjedel av dem som fått avslag i ett EU-land, vilket anses vara ett stort problem för systemets trovärdighet.

Den mest kontroversiella delen av den nya lagen öppnar för att EU-länder som önskar ska kunna sluta avtal med länder utanför unionen om att skicka personer med asylavslag till utvisningsläger i dessa tredjeland. Om Sverige skulle utnyttja denna möjlighet i framtiden har ännu inte diskuterats.

Svenska Socialdemokraterna valde att lägga ned sin röst vid omröstningen. EU-parlamentarikern Evin Incir förklarar att partiet i grunden stod bakom lagförslaget och dess ambition att utvisningsbeslut ska verkställas, men att sluttexten inte bedömdes vara tillräckligt rättssäker. Hon betonar att partiet har samma uppfattning både på hemmaplan och i Europaparlamentet när det gäller behovet av att verkställa utvisningsbeslut.

Den socialdemokratiska partigruppen på EU-nivå är dock starkt kritisk till lagen och röstade övervägande nej. De liknar återvändandelagen vid en ”ICE-liknande deportationsregim”, med referens till USA:s hårdförda migrationspolis. Kritiken grundar sig bland annat i att lagen tillåter fler eftersökningar för att hitta migranter med utvisningsbesked.

Incir menar att det inte är konstigt att avvika från partigruppens linje och att det finns respekt för olika uppfattningar mellan medlemsländerna. Hon påpekar att de flesta i partigruppen inte håller med den svenska linjen, men att det ändå finns en förståelse för avvikelsen.

Bland de svenska ledamöterna röstade Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för lagen. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet röstade nej. Liberalerna bröt mot regeringens linje och röstade också nej, vilket innebar en spricka inom Tidö-samarbetet.

Efter omröstningen uppstod tumultartade scener i parlamentet när ledamöter från ytterhögern skanderade ”Send them back”, varpå andra ledamöter svarade med ”Shame on you”. Incidenten illustrerar hur känslig och polariserad migrationsfrågan har blivit i EU.

Svenska Socialdemokraterna bryter alltså inte bara mot sin partigrupps kritiska linje i EU-parlamentet, utan också mot sina potentiella samarbetspartiers hållning hemma i Sverige. När migrationsminister Johan Forssell gick till riksdagen för att förankra regeringens stöd för återvändandeförordningen anmälde Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet avvikande mening. Socialdemokraterna gjorde däremot inte det och gav därmed implicit stöd till regeringens linje.

Bland EU:s medlemsländer var det endast Spaniens socialdemokratiska regering som röstade nej mot lagen, medan Belgiens mittenhögerregering lade ned sin röst. Övriga regeringar, inklusive flera socialdemokratiska, gav grönt ljus till återvändandelagen.

Tidigare i år har EU klubbat två andra restriktiva migrationslagar som handlar om säkra ursprungsländer och säkra tredjeländer. Sammantaget innebär regelverket att personer som kommer från eller passerar genom så kallade säkra länder får det svårare att söka och beviljas asyl i ett EU-land. Även dessa lagskärpningar har stöd från både svenska regeringen och Socialdemokraterna.

En kontroversiell detalj är att Evin Incir var frånvarande vid båda de tillfällen då parlamentets ansvariga utskott röstade om de tre lagarna som skärper migrationspolitiken, i december förra året och i mars i år. Incir förklarar sin frånvaro med sjukdom vid ett tillfälle och möten som krockade vid ett annat.

Eftersom hon inte själv utsåg en svensk partikamrat som ersättare blev det partigruppens ersättare som röstade i hennes ställe, enligt gruppens linje och alltså tvärtemot svenska Socialdemokraters hållning. Detta har lett till att politiska motståndare antytt att hennes frånvaro handlade om att ducka en känslig fråga, något Incir avfärdar som nonsens. Hon betonar att det i praktiken inte har någon betydelse eftersom partiet inte röstar olika i utskottet och i plenum. På frågan om hon hade röstat för de strama migrationslagarna om hon varit närvarande svarar hon jakande.