Sökte systern i timmar: ”Gudskelov var hon vid liv”

Ana Alcantara tillbringade natten med att desperat försöka nå sina släktingar i Caracas efter det kraftiga jordskalvet som drabbade Venezuela. Det tog henne fyra timmar innan hon äntligen fick kontakt med sin syster.

”Gudskelov var hon vid liv”, säger den 50-åriga kvinnan.

Av rädsla för efterskalv lämnade systern sin lägenhet och tillbringade natten utomhus på Plaza Altamira i den venezuelanska huvudstaden. Nu är osäkerheten stor om vad framtiden ska bringa. Enligt uppgifter måste systerns lägenhet troligen rivas på grund av rasrisk.

”Var ska min syster ta vägen då? Jag måste hjälpa henne”, säger Ana Alcantara med bruten röst.

Som reaktion på katastrofen har hon köpt burkar med antibiotika och smärtstillande medicin som hon tagit till en insamlingsplats i Miami-stadsdelen Doral, där en stor venezuelansk diaspora är bosatt. Hon fyllde också bagageutrymmet i sin vita Volvo med ett 20-tal nallebjörnar till drabbade barn, men fick beskedet att endast mat och medicin prioriteras för tillfället.

Ana Alcantara jämför situationen i Venezuela med jordbävningskatastrofen på Haiti 2010. ”En gång i tiden var Venezuela Latinamerikas rikaste land. Nu håller vi på att bli som Haiti. Vi styrs av en korrupt regim och byggnaderna har rasat samman”, konstaterar hon.

Hon lämnade sitt hemland när Hugo Chávez valdes till president 1999 och har inte kunnat återvända sedan hon för sju år sedan deltog i ett försök att störta regimen. Hon befarar att hon skulle gripas om hon reste tillbaka till Venezuela, trots att hon hade velat hjälpa på plats efter jordskalvet.

I Miami bor över en kvarts miljon venezuelaner som tvingats lämna sitt land efter att Chávez inledde sin politiska revolution för 27 år sedan. De flesta är bosatta i stadsdelen Doral, där restaurangen El Arepazo har blivit en central mötesplats för den venezuelanska diasporan. Dagen efter tvillingskakten fylldes restaurangen av landsmän som organiserade hjälpsändningar till de drabbade.

En av dem som visade sin solidaritet är juristen Antonio Marval Jiménez, ordförande för exilvenezuelanernas Högsta domstol. Han tvingades fly landet 2017 efter att ha fått information om att säkerhetsstyrkorna planerade att gripa honom. Hans flykt gick via en fiskebåt till den nederländska ön Curaçao.

”Jordbävningen är det värsta som kunde hända oss nu. Landet är redan kört i botten. Vi var inte förberedda för detta och har inte det som behövs”, säger Antonio Marval Jiménez.

Trots den dystra situationen försöker han se något positivt i katastrofen. Han hoppas att naturkatastrofen kan bidra till att ena den splittrade befolkningen. ”Gud vet vad han gör. Det är inte för inte som detta inträffar nu. Det är en tragedi, men det kan också ena befolkningen”, resonerar han.

Han lyfter också fram det snabba internationella gensvaret som något positivt. ”Vi känner att det är många som vill hjälpa oss”, säger Antonio Marval Jiménez.

Den internationella flygplatsen Maiquetía i delstaten La Guaira, som är värst drabbad av jordskalven, är tills vidare stängd för civil trafik efter att terminalen skadades. Men den militära flygplatsen La Carlota i mångmiljonstaden Caracas uppges kunna ta emot flygplan med hjälpsändningar från Miami och andra platser i världen.

Situationen i Venezuela var redan kritisk före jordbävningen. Landet, som en gång var Latinamerikas rikaste nation tack vare sina oljereserver, har under de senaste decennierna genomgått en dramatisk ekonomisk och politisk kris. Infrastrukturen har förfallit kraftigt, vilket gör landet särskilt sårbart för naturkatastrofer.

För de hundratusentals venezuelaner som bor i exil runt om i världen, framför allt i Miami, är rädslan och oron för släktingar och vänner hemma överväldigande. Samtidigt mobiliserar de snabbt för att samla in och skicka nödvändiga förnödenheter till de drabbade områdena.

Hjälpinsatserna från den venezuelanska diasporan i Miami visar på den starka kopplingen som fortfarande finns till hemlandet, trots åren i exil och den politiska situationen som tvingade dem att lämna.