Svensk sjuksköterska på plats i Kongo under omfattande ebolautbrott

Sjuksköterskan Martina Gustavsson befinner sig just nu i Kinshasas huvudstad i väntan på att få återvända till Sverige. Hon har nyligen avslutat en månads arbete i den hårt drabbade regionen Nordkivu i östra Kongo, ett av epicentren för det pågående ebolautbrottet. Innan hon kan resa hem måste hon dock genomgå en obligatorisk observationsperiod för att säkerställa att hon varit symtomfri under ett antal dagar och därmed inte bär på någon smitta.

Gustavsson arbetar för den internationella hjälporganisationen Läkare utan gränser (MSF) och har tidigare erfarenhet av ebolautbrott i regionen. Hon var även på plats i Kongo 2019 när över 2 000 människor miste livet i sjukdomen. Men situationen idag skiljer sig markant från tidigare utbrott, vilket gör hanteringen betydligt mer komplicerad.

Ovanlig virusvariant utan behandling

Det som gör det nuvarande utbrottet särskilt oroväckande är att det drivs av virusvarianten bundibugyo, en ovanlig form av ebola som saknar både godkänt vaccin och beprövad behandlingsmetod. Detta står i stark kontrast till tidigare utbrott där vaccinering och behandling fanns tillgänglig, vilket kunde bromsa smittspridningen och rädda fler liv.

”Jag tror att det här kommer att pågå länge tyvärr”, konstaterar Gustavsson om situationen i landet.

Enligt vissa bedömare kan sjukdomen ha cirkulerat oupptäckt i området sedan februari, vilket har gett viruset god tid att sprida sig. Världshälsoorganisationen (WHO) rapporterar att nästan 650 människor har avlidit och över 1 800 fall har bekräftats. De värst drabbade områdena är provinserna Nordkivu och Ituri i nordöstra delen av Demokratiska republiken Kongo, men sjukdomen fortsätter att spridas till nya områden i Central- och Östafrika.

Omfattande internationell insats

WHO har initierat en stor internationell räddningsinsats värd nästan fem miljarder kronor för att bekämpa utbrottet. I staden Bunia i landets östra delar pågår för närvarande kliniska prövningar i syfte att utveckla både vaccin och behandlingsmetoder specifikt riktade mot bundibugyo-varianten. Dessa forskningsinsatser är avgörande för att kunna vända utvecklingen och förhindra ytterligare spridning.

Martina Gustavsson, som till vardags forskar inom global katastrofmedicin vid Karolinska institutet, har sedan mitten av juni arbetat tillsammans med lokal vårdpersonal. Hennes uppdrag har framför allt inneburit att utbilda sjukvårdsanställda i hur de ska skydda sig själva och minska smittorisken på hälsoklinikerna.

Hon har också varit med och byggt upp isoleringsenheter på olika hälsokliniker där misstänkt smittade patienter kan tas emot och testas separat, för att undvika att ebola sprids till andra patienter som söker vård för andra åkommor.

Extrema arbetsförhållanden

Arbetet i de kongolesiska hälsocentren präglas av extrema förhållanden och stora utmaningar. Grundläggande resurser som rinnande vatten och tvål är inte alltid tillgängliga, vilket försvårar den grundläggande hygienen som är avgörande för att förhindra smitta. Smittspårning, som är en nyckelkomponent i bekämpningen av ebola, kompliceras ytterligare av att många byar ligger i svårtillgängliga områden med begränsad infrastruktur.

”På hälsocentren doftar det av klorinlösning som man använder för att rengöra utrustning. Luften är dammig och det är 30 grader varmt”, beskriver Gustavsson de krävande arbetsförhållandena.

Konflikter försvårar bekämpningen

En av de största utmaningarna i bekämpningen av ebolautbrottet är inte bara den medicinska aspekten, utan också den säkerhetspolitiska situationen i regionen. Östra Kongo har länge varit präglat av våld och väpnade konflikter mellan olika militanta grupper. Dessa konflikter har drivit miljontals civila på flykt och skapar stora hinder för vårdorganisationer som försöker nå ut till drabbade befolkningsgrupper.

De pågående striderna gör det svårt att både transportera medicinsk utrustning och personal till avlägsna områden, och att upprätthålla kontinuerlig vård på klinikerna. Många människor i regionen är också misstänksamma mot myndighetspersoner och utländska organisationer, vilket kräver noggrannt förtroendearbete.

”Det är viktigt att vinna folks förtroende och få dem att söka vård i tid”, betonar Martina Gustavsson, som understryker att tidig upptäckt och isolering av smittade är avgörande för att stoppa spridningen.

Den komplexa kombinationen av en ovanlig virusvariant, bristande medicinska resurser och pågående väpnade konflikter gör att det nuvarande ebolautbrottet i Kongo utgör en av de mest utmanande hälsokriser som Afrika söder om Sahara för närvarande står inför.