De mörkbruna delfinresterna avger en kvalmig lukt av ruttet kött. Djurets käke är smal med en lång rad spetsiga små tänder. Detta exemplar spolades upp på stranden i mars. Under de första fem månaderna samma år flöt 52 delfiner i land längs en bara sex kilometer lång kuststräcka.

Ivan Rusev, forskningschef för naturreservatet Tuzlovski, gör en gest ut mot den vidsträckta sandstranden. Reservatet ligger omkring 15 mil sydväst om Odessa, inte långt från den rumänska gränsen. Rusev för bok över varje död tumlare, sadeldelfin och flasknosdelfin som hittas. Ibland måste kadavren räddas från schakalerna.

Livlösa delfiner har flutit i land sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes i februari 2022. Också före kriget hände det ibland, men då brukade djuren ha skador på fenorna av tjuvfiskarnas nät. Nu kan inte ens de fiska, men de döda delfinerna är mångdubbelt fler än tidigare.

Forskarna vet att delfiner sköljs upp på många platser längs den långa kusten. De allra flesta kadavren når aldrig ens land utan sjunker till botten, förklarar Ivan Rusev. Delfindöden tycks ha gått i vågor under kriget, men den första tiden var mest intensiv. Då rasade bland annat de intensiva striderna vid Ormön, 35 kilometer från Odessas stränder.

Totalt uppgår antalet döda delfiner till minst 50 000 sedan 2022, enligt forskarnas beräkningar, men de är sannolikt dubbelt så många. Före kriget bestod populationen i Svarta havet av ungefär en halv miljon exemplar. Ivan Rusev varnar för att förhållandena i havets nordvästra del har nått en kritisk gräns.

Han växte själv upp här, där lagunen och havet möts. I Tuzlovskis känsliga miljö är landskapet öppet med sanka våtmarker och ett unikt rikt fågelliv. Nu hittar man rester av drönare och robotar på stranden, bitar av metall, plast, papp och frigolit.

Delfinerna dör av explosioner, ammunition, drönare och minor. De dör av giftiga vrak, av oljeutsläpp och kemikalieförgiftning. Deras immunförsvar är nedsatt och de blir sjuka av virus som de normalt klarar av, säger Ivan Rusev.

Men värst är det militära sonarsystemet, en undervattensteknik som används av framför allt ubåtar för att med hjälp av ljudpulser lokalisera föremål och uppskatta avstånd. Sonarer stör delfinernas egen navigation. De förlorar orienteringen, simmar vilse och går till slut under. De kroppar forskarna hittar är ofta skadade och avmagrade. Det är uppenbart att de upphört att fungera normalt.

Sonarstörningens effekt på delfinerna registrerades redan före kriget, då Ryssland började testa systemet i vattnet utanför Sevastopol på det ockuperade Krim.

Delfindöden är bara en av krigets effekter på miljön i och kring Svarta havet. Explosioner och minor orsakar både föroreningar och ljud, och gör vattnet farligt att använda. Under krigets första år var Odessas stränder livsfarliga att bada vid.

Attacker mot oljeraffinaderier, infrastrukturanläggningar och tankfartyg i Svarta havet och Azovska sjön har orsakat stora utsläpp av fossila bränslen. Under det ryska anfallskriget har både Ryssland och Ukraina minerat vattnet och riktat in sig på dessa typer av mål. En rysk attack i april mot jordbruksanläggningar i Tjornomorsk, utanför Odessa, orsakade ett stort utsläpp av solrosolja. Ukrainas attacker mot ryska bränsleanläggningar invid Kertjbron till Krim har medfört stora utsläpp.

Enskilt störst miljöpåverkan har Rysslands sprängning av Kachovkadammen i Chersonregionen i juni 2023 haft. Då strömmade mer än 14 miljarder kubikmeter sötvatten från floder och deltan ut i Svarta havet. Det är en vattenvolym lika stor som Mälarens, och dränkte ett område på 600 kvadratkilometer. Tusentals människor förlorade sina hem.

Den ekologiska, humanitära och ekonomiska katastrofen påverkade hela Svarta havet. När vattnet sedan rann undan drog det med sig jordbruksrester, bråte, skräp och smuts, inklusive stora mängder föroreningar och ämnen som lagrats i flodbankar och jordlager.

Delfindöden i Svarta havet och sprängningen av Kachovka är två av de cirka 200 brottmålsprocesser om miljöförstöring som startats sedan februari 2022, efter den ryska invasionen. Flera av fallen har brottsrubriceringen ekocid, storskalig miljöförstöring.

Inne i Odessa följer hydrologer, biologer och kemister på Havsekologiskt vetenskapligt centrum krigets ekologiska effekter på vattnet. Det är en utmaning, främst eftersom stora områden är otillgängliga till följd av den ryska ockupationen. Att gå ut i båt på öppet vatten i Svarta havet är ofta livsfarligt på grund av risken för minor och drönare.

Att dra igång konkreta åtgärder för vattenmiljön är i dagsläget omöjligt. Just nu kan vi bara iaktta och försöka förstå vad som händer, säger Viktor Komorin, hydrolog och centrets chef.

De tre främsta verktygen för detta är satellitbilder, vattenanalyser och matematiska beräkningar. Varje vecka tar en forskargrupp en kort promenad till stranden nedanför kontoret och drar upp en spann vatten från bryggan. Längre ut från land kommer de inte, utom de gånger flottan hjälper dem att ta vattenprover på djupare vatten.

Kriget har lett till ökade halter av bland annat bekämpningsmedel, tungmetaller och aromatiska kolväten, ämnen som ofta är starkt cancerogena. Man ser mikroplaster och rester av ammunition och föroreningar från förstörda avrinnings- och bevattningssystem.

På Havsekologiskt centrum haltar arbetet av flera skäl, berättar Viktor Komorin. Personalstyrkan är decimerad med en tredjedel. En del är inkallade, andra har lämnat landet. Allt tidigare samarbete med ryska forskare är sedan 2022 avbrutet. Vad som sker på ockuperade områden vet ukrainarna därför ganska lite om, bortsett från det som går att lista ut med hjälp av öppna källor som sociala medier, nyhetsrapportering och satellitbilder.

Kvar finns ett djupt samarbete med övriga länder runt Svarta havet. Man har även nära kontakter med EU 4 Emblas, ett EU- och FN-projekt för Svarta havsmiljön som leds från Slovakien. Därifrån har Odessa också fått ny, avancerad utrustning för vattenanalys, med kapacitet för att testa över 9 500 ämnen.

Jaroslav Slobodnik, som leder EU-projektet, säger att kriget bröt en positiv utveckling i regionen. Svarta havet höll på att återhämta sig. Efter decennier av Sovjettidens tunga industri hade ett metodiskt arbete för att återställa miljön och vattenkvaliteten gett goda resultat. Många arter var tillbaka.

Men den ryska invasionen slungade arbetet tillbaka. En fullständig överblick av krigets konsekvenser på havet dröjer dock, då många utsläpp har påverkan under lång tid. Ämnen som anrikas vartefter de klättrar i näringskedjorna når troligen människan först om flera år.

Mycket av vad som sker nu har vi aldrig tidigare sett och vi vet inte hur ekosystemen kommer att reagera. En del tyder på snabbare återhämtning än tidigare, det har vi sett till exempel i Kachovka vid Dnipro, öster om Cherson. Processen ser inte heller ut som vi trodde, säger Jaroslav Slobodnik. Vilka arter som dör och vilka som gynnas och lyckas anpassa sig vet man inte på förhand.

Delfinerna tycks inte höra till de senare. Kort efter besöket i Tuzlovski sköljdes 55 döda djur upp på stranden inom loppet av bara ett par veckor. Från Bulgarien och Rumänien rapporteras flera liknande fynd.

Ivan Rusev filmar de makabra strandfynd han gör. Han är förfärad, men gör som han brukar: släpar upp delfinerna och tar vävnadsprover. Materialet kan användas som bevis i en pågående brottsutredning om ekocid.

Men det kan dröja innan åklagarna hämtar det här. Ibland fraktar vi själva nattetid kadavren till en plats där det går att frysa ned prover. Vi har riklig bevisning och jag kommer att göra allt för att den inte ska förstöras, säger han.

Ivan Rusev utbildade sig under Sovjettiden och arbetade i början av sitt yrkesliv som ekolog i Ural. Den hänsynslöshet som det sovjetiska jordbruket och industrin visade i förhållande till naturen och som han såg då, har han aldrig kommit över. Han döljer inte vreden mot Ryssland, men ser också framåt.

Jag vill skapa ett maritimt återhämtningscenter för delfiner här, området runt lagunen i Tuzlovski är gynnsamt för de små valarnas lek och fortplantning, säger Ivan Rusev.