Peter Alestig: Var tredje man har fel om bränderna

Europa står mitt i en av de mest förödande brandsäsongerna i modern tid, men samtidigt rasar en intensiv debatt om hur allvarlig situationen verkligen är och vilka faktorer som ligger bakom katastrofen. Samtidigt som fruktansvärda bilder strömmar från drabbade områden cirkulerar motsägelsefull statistik på sociala medier, vilket skapar förvirring och polarisering kring frågan.

Konfliktfyllda siffror om brandsäsongen

På sociala medier har det spridits statistik som tycks visa att Europa har en ovanligt lugn brandsommar. En av de mest framträdande rösterna är Matthew Wielicki, som nyligen utsetts av Donald Trump till att leda US Global Change Research Program, som ansvarar för den årliga amerikanska klimatrapporten National Climate Assessment.

Men denna statistik är kraftigt vilseledande, vilket flera medier har avslöjat. Problemet ligger i att siffrorna inkluderar Ryssland i Europa, och i Ryssland har det brunnit ovanligt lite under 2025. Eftersom Ryssland är enormt stort geografiskt sett drar detta ner den totala statistiken för Europa, trots att majoriteten av Rysslands territorium ligger utanför Europa.

När man tittar specifikt på skogs- och markbränder inom EU är bilden helt annorlunda. I Frankrike är 2025 överlägset det värsta året som uppmätts av EU:s brandtjänst EFFIS sedan mätningarna började 2006. För unionen som helhet är siffrorna de näst högsta för den här tiden på året, vilket visar på en exceptionellt allvarlig situation.

Delade meningar om klimatets roll

En intensiv debatt pågår om vad som egentligen orsakat de omfattande bränderna, särskilt kring vilken roll klimatförändringarna spelar. Enligt en rapport från SVT tror en av fem svenskar inte att det går att koppla bränderna till klimatkrisen. Bland män är skepticismen ännu högre – var tredje man ser litet eller inget samband mellan klimatförändringarna och bränderna.

Det vanligaste argumentet från dem som ifrågasätter klimatets roll är att majoriteten av bränderna orsakas av människor. Detta stämmer faktiskt – EU bedömer att omkring 95 procent av bränderna orsakas av mänsklig aktivitet. Det cirkulerar också påståenden om att de flesta bränder orsakas av pyromaner, men detta är felaktigt. Visserligen förekommer att bränder antänds avsiktligt, men den absoluta majoriteten av bränderna orsakas av oaktsamhet. Det kan handla om gnistor från stora maskiner, elledningar, en cigarett som slängs i naturen eller en dåligt släckt lägereld.

Men att gnistorna tänds av människor är inget bevis för att klimatkrisen inte spelar någon roll. Detta är en avgörande poäng som ofta missas i debatten. Varken cigaretter eller pyromaner skulle kunna orsaka sommarens monsterbränder om vädret inte hade varit så extremt. Först kom den mycket blöta vintern som gav mycket växtlighet. Därefter följde den extremt torra och heta luften som likt en svamp suger upp all fukt från marken och gör den extremt lättantändlig.

Forskare har nyligen konstaterat att Frankrikes och Spaniens extrema brandriskväder har blivit både vanligare och värre till följd av människans utsläpp. Dessutom blir den så kallade brandrisksäsongen, alltså den period på året med hög risk för bränder, allt längre. Detta innebär att var tredje man faktiskt har fel i sin bedömning – det råder ingen tvekan om att de extrema bränderna bär klimatkrisens avtryck.

Skogsbrukets kontroversiella roll

En annan stridsfråga handlar om skogsbrukets påverkan på brandrisken. Den jättelika branden utanför Bordeaux har skapat en diskussion om riskerna med stora monokulturer av planterade barrträd, i detta fall snabbväxande terpentintallar. Barrträd är särskilt riskabla när det gäller bränder eftersom barren blir väldigt torra under heta och torra perioder. Glödande barr kan dessutom flyga flera kilometer med vinden, vilket gör att branden tar stora språng och blir extremt svår att bekämpa. Blandskog, med både lövträd och barrträd, är enligt experter betydligt mer brandtålig.

I Spanien kommer samtidigt larm om ett helt annat problem. Tidigare aktivt brukad mark har tillåtits växa igen, vilket har lett till en så kallad ”förbuskning” av vegetationen. Detta innebär att det finns mycket bränsle för bränderna att ta fart i. Landsbygden är dessutom inte befolkad som förr, vilket gör att bränderna inte upptäcks lika snabbt. Detta ökar risken för att de hinner bli stora innan räddningsinsatser kan sättas in.

En komplex verklighet

Sammantaget kan man konstatera att man varken kan peka på skogsbruket, pyromaner eller klimatkrisen som enskild orsak till de katastrofala bränderna. Det är allt, tillsammans, som skapar den perfekta stormen. Klimatförändringarna skapar extremare väderförhållanden som gör naturen mer lättantändlig. Mänsklig aktivitet, både avsiktlig och oavsiktlig, ger gnistorna som startar bränderna. Och hur vi brukar och förvaltar skogen påverkar hur snabbt bränderna sprider sig och hur svåra de blir att bekämpa.

Situationen kräver därför ett helhetsgrepp där man både måste arbeta med klimatanpassning, förändrade skogsbruksmetoder och ökad medvetenhet om brandrisk i befolkningen. Att försöka peka ut en enskild orsak riskerar att förhindra de nödvändiga åtgärderna på alla plan som krävs för att hantera den nya verkligheten Europa står inför.