Torbjörn Petersson: Trump har gått från konfrontation till smicker

Kinas ledare Xi Jinping och USA:s president Donald Trump möttes i Washington i en atmosfär av översvallande artighet – men under ytan kvarstår djupa spänningar mellan världens två största ekonomier. Mötet blev det senaste kapitlet i en relation som gått från öppen handelskonfrontation till ett taktiskt spel där symbolfrågor och ansikte betyder minst lika mycket som konkreta resultat.

I början av sin andra mandatperiod gick Trump hårt fram mot Kina. Som mest höjde han tullarna på kinesiska varor till 145 procent. Då svarade Peking med sitt främsta ekonomiska vapen: exportbegränsningar på sällsynta jordartsmetaller. Dessa mineraler, som är avgörande för allt från elbilar och mobiltelefoner till avancerad försvarsindustri, utvinns och förädlas till stor del i Kina. Utan tillgång till materialen får den amerikanska militärindustrin allvarliga problem – ett faktum som gett Peking en unik förhandlingsstyrka.

Sedan dess har Trump bytt strategi. Vid mötet i Washington talade han om Xi i närmast varma ordalag och beskrev dem som ”sådana kompisar”. Kinesiska bedömare låter sig dock inte luras av ytan.

– Om jag säger något bra om dig brukar det vara underförstått att du säger något bra om mig. Men president Xi svarar aldrig så. Under bordet vill båda sparka varandra på benen, säger Wang Yiwei, professor i internationella relationer.

Taiwanfrågan var ett av de hetaste samtalsämnena. Xi uppmanade Trump att inta ”den korrekta synpunkten” om den självstyrande ön, som aldrig letts av det kinesiska kommunistpartiet men som Peking hävdar ska förenas med fastlandet. Kina motsätter sig ett amerikanskt militärt paket till Taiwan värt omkring 140 miljarder kronor. Trump har hittills valt att fördröja försäljningen och talat om den som ett förhandlingskort – en hållning utan motstycke hos tidigare amerikanska presidenter.

Trots den vänskapliga tonen blev de konkreta resultaten få. Det enda framsteget var en överenskommelse om att förlänga vapenstilleståndet i handelskriget till den 10 januari. Inga större genombrott presenterades – varken i frågan om Iran, där USA hävdar att Kina stödjer regimen, eller inom de teknikområden där länderna tävlar om globalt ledarskap.

Spänningarna kvarstår därför på alla områden som tidigare präglat relationen: Taiwan, artificiell intelligens, halvledare, sällsynta jordartsmetaller och handel. Trump har varit tydlig med att han ser Kina som USA:s främsta konkurrent inom AI. Xi Jinping svarade med att AI måste förbli ”under mänsklig kontroll” – en formulering som enligt bedömare kan läsas som att kontrollen ska utövas av partiledningen i Peking.

Nästa möte väntas äga rum i samband med APEC-toppmötet i Shenzhen i mitten av november. Om Trumps ställning försvagats av mellanårsvalet i USA kan det ge Xi ytterligare manöverutrymme, enligt analytiker.

Kinas strategi vilar på en långsiktig syn på maktbalansen. För varje månad som går närmar sig kinesiska företag den amerikanska teknologinivån, särskilt när det gäller halvledare som krävs för AI-utveckling. Kina har redan en elproduktionskapacitet som är tre gånger så stor som USA:s, en avgörande förutsättning i den industriella kapplöpningen. Landet är på väg att bli självförsörjande inom de flesta högteknologiska branscher och redovisar rekordstora handelsöverskott.

Den stora osäkerheten finns på hemmaplan. Den kinesiska ekonomin står och stampar, och många invånare vågar inte konsumera. Xi Jinping är klart bättre på att hantera Donald Trump än på att ingjuta framtidstro hos den egna befolkningen. Ledningen i Peking räknar ändå med att tiden talar för Kina – i förhandlingarna med Washington såväl som i den långsiktiga kampen om teknologiskt och ekonomiskt inflytande.