”Ukraina hade blivit en del av Europa även utan kriget – men det hade tagit 100 år”

Tidigare utrikesministern Kuleba om Ukrainas framtid: ”Ryska nybyggare måste lämna landet”

Dmytro Kuleba är tydlig när han talar om vad som bör ske med de ryska medborgare som flyttat till ockuperade delar av Ukraina när kriget väl är över.

”Om Ukraina får tillbaka ockuperad mark måste alla som flyttat dit från Ryssland ovillkorligen lämna området,” säger han bestämt under vårt möte på en restaurang i Kiev.

Den tidigare utrikesministern, som lämnade sin post i samband med regeringsombildningen hösten 2024, ler när han tillägger: ”Jag kallar mig liberal, men på den här punkten styrs jag enbart av Ukrainas intressen.”

Kuleba ser Putins uppmuntran till rysk inflyttning i ockuperade områden som en medveten strategi. ”Folkutbytet är en av de metoder Putin använder för sin aggression. Det är ren infiltration. Man kan inte blunda för det.”

Däremot förespråkar han en annan hållning gentemot ukrainare som levt under ockupationen. Många har accepterat ryska pass eller anpassat sig till ockupationsmakten, något han menar måste förlåtas.

”Allt annat skulle bli smärtsamt för Ukraina. Brott som begåtts i strid med ukrainsk lag ska kunna åtalas, men den som till exempel arbetat kvar som tjänsteman under rysk ledning ska inte lagföras. Det är inte rimligt,” förklarar Kuleba.

Med sina 44 år är Kuleba fortfarande en relativt ung politiker. Han var utrikesminister när det ryska storskaliga anfallet inleddes i februari 2022. Enligt Kuleba insåg han allvaret redan i november 2021, trots att många europeiska ledare tonade ned krigsrisken.

”Amerikanerna sade att det skulle bli krig, européerna sa att det inte skulle bli det. Det var en svår tid, men jag tittade på fakta och drog slutsatsen att det var bättre att vara förberedd.”

Trots krigets katastrofala konsekvenser lyfter Kuleba fram vissa positiva effekter för landet: ”Ekonomiskt har vi förlorat många år av utveckling. En gigantisk hälsokris väntar, framför allt inom psykisk hälsa. Men för första gången har ukrainarna fått en samstämmig syn på Ryssland som vår fiende. Och Ukraina har fått självförtroende, och insett att vi är starkare än vi trodde att vi var.”

Han framhåller att kriget har placerat Ukraina på världskartan som ett erkänt europeiskt land, och ser ett framtida EU-medlemskap som nästa viktiga milstolpe. ”Då är vi tillbaka där vi hör hemma. Vi hade hamnat där även utan kriget, men det hade nog tagit hundra år till.”

Kuleba betonar de djupgående skillnaderna mellan Ukraina och Ryssland, baserat på sina erfarenheter från studier i båda länderna.

”I Ukraina är undervisningen opolitisk, i Ryssland talar man om ett ’moderland’ som aldrig har attackerat, men alltid blir angripet. I Ukraina sätts ’frihet’ främst. I Ryssland anser man att ’imperiet’ till varje pris är värt att slåss för. En ryss kan stå ut med mycket, så länge omvärlden fruktar Ryssland.”

Denna syn genomsyrar även hans inställning till rysk kultur. Till skillnad från många europeiska sympatisörer anser Kuleba att det är omöjligt att skilja rysk politik från rysk kultur.

”För mig är det omöjligt. Också Dostojevskij gav i sina böcker uttryck för rysk imperialism. Vi ser inga utställningar med nazistisk konst, betyder det nödvändigtvis att den konsten var dålig? Nej, men vi gör det bara inte. Den är en del av något ont.”

Kriget har även satt djupa spår i personliga relationer. Likt många ukrainare har Kuleba brutit kontakten med ryska vänner och släktingar.

”Efter 2014 kom jag överens med en av mina äldsta vänner i Ryssland om att inte prata politik. Det fungerade dåligt från början, och blev snart omöjligt.”

När det gäller Rysslands framtida utveckling är Kuleba pessimistisk. Han tror inte på en demokratisk förändring i landet: ”Demokratisk förändring måste antingen drivas av folk som underifrån pressar på för reformer, eller av ledare som vill skapa ett demokratiskt samhälle. Ingenting av det finns i Ryssland.”

Kuleba delar president Zelenskyjs kritik mot Europa för att inte ha förstått allvaret i det ryska hotet och för att ha reagerat för sent med stöd till Ukraina. Efter maktskiftet i USA ser han utmaningar för Europa att ersätta amerikanskt stöd.

”Det finns franska alternativ till Patriot, men också det vilar delvis på teknologi och komponenter från USA. Det är en skör balansgång, Europa behöver vårda relationerna med USA samtidigt som man vill bygga upp ett oberoende försvar.”

Sedan några veckor har Kuleba återigen nära samtal med president Zelenskyj, efter att den kontroversiella stabschefen Andrij Jermak lämnat sin post.

”Jag är glad att vi pratar igen. Zelenskyj behövde göra om sin regering. Presidenten har mitt stöd och jag står till hans förfogande,” säger han.

Avslutningsvis ser Kuleba 2026 som ett avgörande år i kriget. Han varnar för att Ryssland har kommit ikapp Ukrainas tidiga teknologiska försprång, särskilt inom drönarutveckling.

”Vi låg länge före Ryssland, vi var innovativa och kreativa. Men de är i kapp och har i många fall gått om oss. Deras förmåga att skala upp är oöverträffad.”

För Ukraina handlar det nu både om att vinna kriget och att förbereda sig för framtiden efter freden. ”När det är dags att sluta, innan vi mister ännu större territorier, är en fråga som Ukrainas folk och politiska elit måste avgöra. Antingen tittar man nostalgiskt tillbaka, eller så bygger man vidare på det vi har kvar.”