Ukrainas nya vapen ett hot mot Kremls avancerade luftvärn

Långdistansattackerna mot Ryssland har radikalt förändrat krigets dynamik. Moskva har under året visat sig oförmöget att stoppa den stora mängd drönare och kryssningsrobotar som Ukraina avfyrar mot oljedepåer och raffinaderier. På söndagen, när det ryska dumavalet skulle avslutas, väcktes många Moskvabor av nya explosioner. Anfallsdrönare och kryssningsrobotar angrep huvudstadsregionen, och enligt Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj användes för första gången ett nytt vapen: den ballistiska roboten FP-7, med smeknamnet ”Pelikan”.

FP-7 är ett inhemskt producerat vapen som beskrivs som en billigare variant av det amerikanska systemet ATACMS, vilket Ukraina tidigare fått levererat. Roboten har dock en räckvidd på endast upp till 300 kilometer, vilket innebär att den inte kan ha nått Moskva direkt från ukrainskt territorium. I stället tros den ha riktats mot ryska luftvärnssystem som skyddar huvudstaden. Attackerna genomfördes med en kombination av drönare, kryssningsrobotar och nu alltså ballistiska vapen, vilket gör försvaret alltmer komplext för Ryssland.

Det ukrainska företaget Fire Point, som utvecklat FP-7, arbetar nu med nästa generation: FP-9. Enligt tillverkaren ska den ballistiska långdistansroboten ha en räckvidd på över 800 kilometer och därmed kunna nå Moskva från ukrainskt territorium. Chefsdesignern Denys Sjtiljerman har sagt att bolaget siktar på att ha FP-9 redo redan i slutet av året, även om det återstår att se om vapnet fungerar i praktiken. Fire Point har tidigare framgångsrikt producerat kryssningsroboten ”Flamingo”, vilket gett bolaget erfarenhet av massproduktion av avancerade vapensystem.

Ryssland har under flera månader rustat för hotet från ukrainska ballistiska robotar. Putin har beordrat uppskalad produktion av luftvärnsrobotar, och flera avancerade system som S-400 Triumf och den äldre S-300 har flyttats till positioner som av ukrainarna bedöms vara troliga attackmål. Flytten är ett tecken på att Moskva tar det nya hotet på allvar, men det innebär också att andra delar av luftförsvaret kan bli svagare.

Ballistiska robotar skiljer sig från kryssningsrobotar genom att de styrs endast under den inledande avfyrningsfasen. Efter att bränslet brunnit färdas de i en kastbana mot målet, högt över atmosfären, och når hastigheter flera gånger ljudets. Den höga hastigheten och den svårförutsägbara banan gör dem extremt svåra att skjuta ner, även med de mest avancerade luftvärnssystem. Om Ukraina lyckas få igång en storskalig produktion av dessa vapen, i likhet med den framgång man haft med kryssningsrobotar, kan Ryssland snart börja förlora sitt luftvärn i snabb takt.

Att tillverka ballistiska robotar är dock tekniskt krävande. De drivs med fast bränsle i stället för flytande, vilket ställer helt andra krav på motorer och tillverkningsprocesser. Även om Ukraina visat prov på innovativ vapenutveckling, är det inte självklart att man kan upprepa framgången med kryssningsrobotar på detta område. Men redan nu har de kombinerade anfallen med olika vapentyper gett effekt: Ryssland har tvingats prioritera luftvärn och omfördela resurser, vilket kan påverka andra delar av krigföringen.

Ryssland svarade snabbt på söndagens attacker. Flyglarmet var aktivt i över tolv timmar i Kiev, och ryska drönaranfall fortsatte under måndagen. Enligt experter väntas nya ryska angrepp med ballistiska robotar inom kort, i ett försök att återta initiativet. Samtidigt har de ukrainska attackerna mot oljeinfrastruktur en tydlig marknadspåverkan. Ryssland är en av världens största oljeproducenter, och störningar i raffinaderier och depåer kan leda till prishöjningar globalt. Detta är en medveten strategi från Ukraina för att minska Rysslands ekonomiska intäkter och därmed dess förmåga att finansiera kriget.

Utvecklingen av långdistansvapen har blivit en allt viktigare del av krigföringen. Ukraina har visat att modesta medel kan användas för att slå mot strategiska mål långt in på fiendens territorium, och detta förändrar både taktiken och logistiken. De senaste händelserna markerar ett nytt kapitel i konflikten, där den ryska överlägsenheten i luftvärn inte längre tas för given. Om FP-9 levererar det som utlovats, kan kriget komma att se ännu fler attacker mot hjärtat av Ryssland.