Uppgifter: Iran kan anfalla mål i sydöstra Europa

Kontrollen över Hormuzsundet har blivit en av de mest kritiska stridsfrågorna i konflikten mellan USA och Iran. Enligt nya uppgifter har USA under de senaste veckorna stärkt sitt grepp om det strategiskt viktiga vattendraget, samtidigt som Iran visar tecken på att förlora inflytande över en av världens viktigaste transportleder för råolja.

Transponderdata som analysföretaget Kpler har granskat visar att omkring 80 procent av transporterna nu går via den FN-sanktionerade rutten längs Omans norra kust, en sträcka som patrulleras och kontrolleras av USA. Det är en dramatisk förändring jämfört med för bara en månad sedan, då i princip ingen sjötrafik använde den leden. Enligt uppgifter till CNN har USA lovat att skydda de fartyg som väljer denna väg, trots att Iran hotat med attacker.

– Det ser allt mer ut som om Iran åtminstone delvis tappat kontrollen över sundet, säger Homayoun Falakshahi, oljeanalytiker på Kpler, till CNN.

President Donald Trump har utropat att USA har ”full kontroll” över sundet och hävdade under tisdagen att det är öppet för trafik. Men verkligheten är mer komplex. Antalet fartygspassager har minskat markant. Under tisdagen rapporterades endast sex passager, enligt Reuters, och tiodagarssnittet ligger på elva fartyg per dag. Siffrorna är dock osäkra eftersom flera fartyg stänger av sina transpondrar av säkerhetsskäl, vilket gör det svårt att få en exakt bild av trafiken.

Före krigsutbrottet var det normalt med 100–130 passager per dag genom Hormuzsundet, där huvuddelen utgjordes av oljetankers. Sundet är en kritisk knutpunkt för global energiförsörjning – en betydande andel av världens råolja och flytande naturgas transporteras genom denna relativt smala passage mellan Oman och Iran. En störning i trafiken här får därför omedelbara effekter på världsmarknadspriser och energisäkerhet.

Samtidigt rapporterar Financial Times, med hänvisning till två källor inom den iranska regimen, att landet överväger att anfalla amerikanska mål i sydöstra Europa om USA trappar upp konflikten ytterligare. Iran uppges ha förmågan att nå mål bortom 2 000 kilometer, även om antalet robotar med sådan räckvidd är begränsat. Enligt USA ska Iran i krigets inledning ha försökt attackera den amerikansk-brittiska basen Diego Garcia i Indiska oceanen, som ligger nästan 4 000 kilometer från Teheran.

Källorna uppger att den attack med ballistiska robotar som Iran genomförde mot den amerikanska militärbasen MSAB i centrala Jordanien i mitten av juli – omkring 1 300 kilometer från Teheran – var den mest träffsäkra långdistansattacken landet genomfört hittills. Tre amerikanska militärer dödades i anfallet, som betraktas som ett bevis på Irans förmåga att slå mot mål långt från egna gränser.

Bland de mål i sydöstra Europa som pekas ut finns flygbasen Bezmer i Bulgarien, som förra månaden gav USA tillåtelse att tanka sitt stridsflyg där, samt den brittiska flygbasen i Akrotiri på Cypern. Den senare anfölls tidigt under kriget av iranska stödmiliser, men nu diskuteras möjligheten av direkta attacker från Iran. Baserna ligger omkring 2 200 respektive 1 600 kilometer från Teheran. Enligt Financial Times skulle de flesta militärbaser i Europa kunna bli måltavlor om de ger stöd åt USA i kriget.

Frågan är dock om Iran verkligen är berett att ta steget att attackera mål i Europa. Enligt experter som tidningen talat med är det en öppen fråga. Efter de fruktlösa förhandlingarna med USA har landets chefsförhandlare Mohammed Bagher Ghalibaf förlorat inflytande, medan företrädare för en hårdare linje mot USA vunnit mark.

Förra veckan tillsatte Irans högsta ledare Mojtaba Khemenei den tidigare chefen för det revolutionära gardet, Mohsen Rezaei, som ny säkerhetschef. Enligt FT:s regimkällor innebär det att Iran sänder ett tydligt budskap till USA: ”Om du inte kan komma överens med Ghalibaf får du med Rezaei att göra.” Budskapet sammanfattas som: ”Var inte galen, för jag är galnare än du.”

Utvecklingen i Hormuzsundet och Irans överväganden om attacker mot europeiska mål visar på en konflikt som breder ut sig över allt större geografiskt område. För den globala ekonomin innebär läget fortsatt osäkerhet kring energiförsörjningen, och världen följer nu noggrant hur både USA och Iran agerar i de kommande dagarna.