Israel bombar Syrien som en varning till Turkiet

En israelisk flygattack mot det syriska flygfältet Abu al-Duhur var på tisdagsmorgonen en tydlig varning till regimen i Damaskus: så länge Syrien tillåter Turkiet att etablera flygbaser på sitt territorium, kommer Israel att slå till. Flygfältet, som ligger i Idlib-provinsen i nordvästra Syrien, har blivit en symbol för den allt mer komplexa maktkampen om landets framtid.

Bombningarna fördömdes omedelbart av USA:s ambassadör i Turkiet, Tom Barrack. Barrack, som har en central roll i Vita husets kontakter med den syriska regimen, gjorde klart att Washington ser attacken som problematisk. Det är anmärkningsvärt att en USA-diplomat som formellt är stationerad i Ankara öppet kritiserar en israelisk militärinsats på syriskt territorium. Det understryker hur hårt Turkiet och USA arbetar för att samordna sina respektive linjer i en region där allianserna ständigt skiftar.

Abu al-Duhur har i decennier varit en strategiskt viktig punkt. Under inbördeskriget växlade kontrollen över basen flera gånger. Den användes av såväl regeringsstyrkor som rebeller och var en central aktör i striderna kring Idlib. Det var först i samband med den syriska arméns återerövring av Idlibs södra delar som flygfältet åter kom under Damaskus kontroll. Anläggningen ligger nära viktiga vägar som binder samman Aleppo, Hama och Latakia. Den som kontrollerar Abu al-Duhur har därmed en av de viktigaste militära noderna i nordvästra Syrien.

Turkiet har länge velat få ett starkare grepp om denna del av landet. Turkiska styrkor har genomfört flera markoperationer över gränsen och har etablerat en rad militärbaser i norra Syrien. Ankara har också stött olika oppositionsgrupper i Idlib, och den turkiska drönarflottan har använts flitigt under konfliktens olika skeden. För Turkiet skulle ett fullt fungerande flygfält som Abu al-Duhur innebära en avsevärd förstärkning av den operativa förmågan. Därifrån skulle Ankara kunna stödja sina lokala bundsförvanter, skydda sina trupper och samtidigt projicera makt in i det syriska inlandet.

Israels intresse i nordvästra Syrien handlar om att förhindra just detta. Under senare år har Israel riktat hundratals attacker mot syrisk militär infrastruktur, från luftvärnssystem till vapenlager och flygbaser. Officiellt har målet varit att hindra Iran och Hizbollah från att befästa sin närvaro i Syrien. Men i takt med att maktförhållandena i Damaskus har förändrats har den israeliska strategin breddats. Israel ser med oro på att Turkiet, som är medlem i Nato och har ambitionen att spela en ledande roll i det nya Syrien, gradvis utökar sitt fotfäste i landet. Ett turkiskt flygfält nära Idlib skulle enligt israeliska bedömare kunna utgöra ett långsiktigt hot mot Israels norra gräns.

Den syriska ledningen är nu fångad mellan flera motstridiga krav. Damaskus vill undvika att provocera Israel, men samtidigt är landet starkt beroende av turkiskt stöd för att upprätthålla kontroll över norra Syrien. Turkiet är den mäktigaste aktören som i praktiken stödjer den nya administrationen, och mycket tyder på att Syrien inte är redo att säga nej till Ankara. Men det innebär också att landet riskerar att dras in i en öppen konflikt med Israel, som redan visat att man är beredd att slå hårt mot syriskt territorium vid upplevda hot.

USA:s fördömande av attacken komplicerar bilden ytterligare. Tom Barrack är en nära medarbetare till president Donald Trump och har haft en viktig roll i de diplomatiska kontakterna med både Ankara och Damaskus. Hans uttalanden visar att Washington inte ger Israel ett fritt mandat att agera. Den nya administrationen försöker balansera den långvariga alliansen med Israel mot behovet av att upprätthålla en fungerande relation med Turkiet. Samtidigt är det oklart om ett diplomatiskt fördömande får någon reell effekt på israeliska beslut. Israels ledning har tidigare varit tydlig med att man förbehåller sig rätten att attackera mål i hela Mellanöstern när den egna säkerheten anses hotad.

Frågan är nu hur Turkiet svarar. Ankara har hittills inte officiellt bekräftat planerna på att nyttja Abu al-Duhur, men upprepade uppgifter i såväl turkiska som syriska medier pekar i den riktningen. Om Israel fortsätter att bomba flygfältet kan Turkiet accelerera sina ansträngningar, eller försöka nå en diplomatisk lösning. I båda fallen har det lilla syriska flygfältet blivit en symbol för en betydligt större maktkamp om framtiden för Syrien.