USA: Irans regim ska kollapsa av ekonomisk press

Det internationella ekonomiska läget har återigen hamnat i skottgluggen sedan USA valt att skärpa tonen mot Iran. Landets president Donald Trump hotar nu Iran med vad han kallar för ekonomisk krigföring, samtidigt som han utlovar kraftfulla åtgärder mot alla nationer som på något sätt stödjer regimen i Teheran. Uttalandet följs av att USA:s finansminister Scott Bessent försäkrar att nya sanktioner syftar till att få den iranska regimen att kollapsa.

Det är en upptrappning som skickar tydliga signaler till såväl diplomatiska kretsar som globala marknader. USA:s strategi bygger på att fullt ut isolera Iran ekonomiskt, framför allt genom att strypa landets oljeintäkter, som utgör en livsnerv för statsbudgeten. Genom att rikta in sig på oljeexporten hoppas man kunna tvinga fram en förändring i landets politik.

## Nytt stridsmedel

Hotet om att straffa länder som hjälper Iran är dock inte nytt, utan snarare en skärpning av en sedan länge förd politik. Det speciella med nuläget är att man nu kopplar samman hoten med hotet om kollaps. Ekonomisk krigföring som begrepp är också ovanligt starkt, och signalerar att USA är berett att använda alla tillgängliga medel, inklusive att slå mot banker som förmedlar betalningar och mot enskilda företag som bedriver handel.

Bakgrunden till den senaste tidens upptrappning är flera samverkande faktorer. Dels handlar det om oron kring Irans kärnenergiprogram och landets utrikespolitik i regionen. Dels handlar det om vilka diplomatiska kanaler som står öppna. De omfattande sanktionerna mot landets oljeindustri har redan lett till att Irans ekonomi krympt betydligt, med en försvagad valuta, hög arbetslöshet och en inflation som urholkar hushållens köpkraft som följd.

## Marknaderna känner oro

Reaktionen på de finansiella marknaderna lät inte vänta på sig. Priserna på råolja steg initialt efter beskedet, drivet av farhågor om minskat utbud från en redan ansträngd marknad. Även om USA:s egen produktion av skifferolja inneburit att landet närmat sig självförsörjning när det gäller energi, är de globala följderna av en stängd Hormuz-sund och ett mer konfronterande Iran ett orosmoln.

Särskilt Kina framstår som en nyckelspelare i dramat. Som importör av en mycket stor andel av den iranska oljan har Peking en avgörande roll att spela. Från kinesiskt håll har man tidigare försökt att hålla en diplomatisk balansgång mellan å ena sidan stödet till andra länder som utsatts för USA:s påtryckningar och å andra sidan intresset av ett gott bilateralt samarbete med både Washington och Teheran. Om Kina viker sig för påtryckningar återstår att se, men en sak är säker: konsekvenserna av ett totalstopp för Irans oljeexport skulle bli omfattande.

## Splittring i USA

Även om hoten om finansiell kollaps och förhandlingar är enkla att uttala, är de desto svårare att fullfölja. En svårhanterad fråga för Trump-administrationen blir att den kräver att allierade i Europa ska anpassa sig till en hård linje, samtidigt som de europeiska länderna suttit med i många diplomatiska förhandlingar och är måna om att respektera folkrätten. Trumphotet om ekonomisk krigföring kan därmed bli en extra allvarlig relationsfråga inom väst, där bägge sidor har olika uppfattning om hur man ska hantera det strategiska hotet från Mellanöstern. Hittills har tongångarna från såväl utrikesdepartementet som finansdepartementet i Washington varit att diplomatiska lösningar inte kommer att accepteras, samtidigt som den ekonmiska och diplomatiska isoleringen tros bli mer uttalad.