Emma Bouvin: Ministern struntar i att världen fördömer hans galgbacke

Liksom i Sverige är det valår i Israel. Men medan den svenska valrörelsen bland annat har handlat om Simona Mohamssons framträdande med davidsstjärnan och Sverigedemokraternas valaffischer, har Israels polisminister Itamar Ben-Gvir valt att göra en avrättningsplats till en av sina viktigaste markeringar. Från en byggarbetsplats i centrala Israel förklarade han att palestinska terrorister förtjänar döden genom hängning. ”Vi skriver historia”, sade han.

Ben-Gvir representerar extremhögern i den israeliska regeringskoalitionen, som brukar beskrivas som den mest högerorienterade i landets historia. Koalitionen har också lyckats hålla ihop under hela mandatperioden, något som är ovanligt i israelisk politik. Den israeliska valrörelsen domineras av frågor om säkerhet, kriget i Gaza, gisslan och regeringens framtid. Ben-Gvir har valt att söka uppmärksamhet genom att driva frågor om straff, ordning och nationell stolthet. Det ger honom en plattform som sträcker sig långt utanför landets gränser.

Avrättningsplatsen är ingen symbolisk kuliss. Den är kopplad till en lagändring som drevs igenom i våras och som innebär att dödsstraff kan utdömas vid terrorrättegångar i Israels militära domstolssystem. Israel har haft dödsstraff i sin brottsbalk sedan staten grundades, men ingen avrättning har verkställts sedan 1962.

Lagändringen har mött skarp kritik. Den gäller inte israeliska medborgare eller personer som är bosatta i Israel, utan bara dem som döms i militärdomstolarna. Systemet används i praktiken enbart för palestinier. Kritiker menar att lagen därför är diskriminerande och att den skapar ett rättssystem där människors liv är värda olika mycket. Det är också oklart hur lagen kommer att tillämpas. För att någon ska kunna dömas krävs att den åtalade har haft uppsåt att förneka staten Israels existens – ett rekvisit som israeliska jurister har pekat på är svårt att fastställa.

För Ben-Gvir handlar det om att visa sina väljare att han håller löften. Han har redan genomfört flera av sina viktigaste vallöften. Fängelserna har blivit tuffare. Judar som ber aktivt på Tempelberget grips inte längre, trots att det enligt premiärminister Benjamin Netanyahu strider mot gamla överenskommelser. Och efter attacken den 7 oktober 2023 stod Ben-Gvir själv och delade ut vapen till civila.

Ett av hans mest uppmärksammade löften har varit att återockupera Gaza. Som polisminister har han ingen formell makt att genomföra det, men hans uttalanden har ändå fått politiskt genomslag. Hundratals extremister har vid upprepade tillfällen försökt ta sig in i det palestinska området för att bygga bosättningar. Attacken den 7 oktober och det fortsatta kriget har gett frågan ny aktualitet.

Ben-Gvirs väg från den politiska ytterkanten till regeringsmakten är anmärkningsvärd. Han har tidigare dömts för bland annat rasism och är känd för att ha hyllat mordet på premiärminister Yitzhak Rabin. För att komma in i knesset, Israels parlament, slogs hans parti samman med det lilla bosättarpartiet Religiös sionism. Därmed fick extremhögern en plats i regeringen.

Partiledaren för Religiös sionism, Bezalel Smotrich, blev finansminister. Även han har gjort sig känd för provokativa uttalanden, men hans politiska inflytande minskar. Enligt färska opinionsmätningar balanserar hans parti på gränsen till att försvinna ur knesset. Samtidigt har Ben-Gvirs stöd fördubblats. Det är en utveckling som oroar både israeliska och internationella bedömare.

Internationellt har Ben-Gvir blivit något av en paria. Frankrike har infört sanktioner mot honom, vilket bland annat innebär att han inte kan resa dit. Fler sanktioner har föreslagits på EU-nivå. Även inom Israel finns en bred kritik. Många beskriver honom som farlig och ansvarslös. Ändå växer hans inflytande.

Hans framträdande vid galgbacken är en medveten del av valrörelsen. Det visar hur långt den politiska debatten i Israel har förskjutits åt höger. Oavsett hur omvärlden reagerar fortsätter Ben-Gvir att flytta gränserna för vad som är acceptabelt. För honom är själva poängen att han ännu en gång står där, på en plats där staten ska avrätta palestinier, och kan framställa sig som en man som håller sina löften.