Utfasning fördröjd – tiotusentals ton farliga kemiska ämnen kan ha släppts ut

EU:s försenade kemiregleringar väcker oro bland miljöorganisationer

EU-kommissionens ambitiösa plan för att snabbt reglera tusentals farliga kemikalier har drabbats av betydande förseningar, enligt en ny rapport från miljöorganisationerna EEB och ClientEarth. Initiativet som lanserades våren 2022 hade som mål att effektivt hantera stora grupper av kemiska ämnen med liknande farliga egenskaper för att förhindra att förbjudna substanser ersätts med oreglerade alternativ.

Färdplanen omfattar 22 grupper av potentiellt skadliga ämnen, däribland hormonstörande bisfenoler, bromerade flamskyddsmedel, tungmetaller i smycken och vissa organiska lösningsmedel. Enligt gällande EU-regelverk måste kommissionen presentera ett beslutsutkast senast tre månader efter att expertkommittéerna inom EU:s kemikaliemyndighet ECHA har lämnat sina vetenskapliga yttranden.

Rapporten ”Restrictions Roadblock” avslöjar dock att denna tidsgräns har överskridits i samtliga granskade fall. I genomsnitt har beslutsprocessen tagit drygt två år, och mer än 60 procent av ärendena tycks ha fastnat i byråkratin.

”Kommissionen har en skyldighet att skydda människor och miljö när man vet att det finns en risk. När det dröjer så här mycket trots att expertkommittéerna har konstaterat oacceptabla risker betraktar vi det som ett lagbrott,” säger Dolores Romano, policyansvarig för kemikalier vid EEB.

Enligt rapportförfattarna beror förseningarna delvis på att EU-kommissionen nu lägger större vikt vid kemiindustrins intressen och konkurrenskraft till följd av det hårdnande ekonomiska klimatet. Vissa hälsofarliga ämnen argumenteras dessutom vara nödvändiga för den gröna omställningen, exempelvis organiska lösningsmedel inom batteritillverkning.

Miljöorganisationerna pekar även på att industrin försvårar processerna genom att fördröja informationsdelning. ”Det är en taktik vi ser ofta,” menar Dolores Romano.

Jenny Ivarsson, strategisk rådgivare på svenska Kemikalieinspektionen, anser att kritiken delvis är överdriven men erkänner att det finns problem. Hon framhåller att EU generellt har ett välfungerande system för kemikaliereglering där hälso- och miljövinster vägs mot ekonomiska konsekvenser.

”I sådana här processer är vi helt beroende av att få information från företagen, och det kan helt klart vara en utmaning att få det tidigt i processen,” förklarar Ivarsson. Hon exemplifierar med ett ärende om reglering av hudirriterade ämnen i textilier, som tillsammans med Frankrike lämnades in för över fem år sedan men fortfarande väntar på beslut.

Rapporten hävdar vidare att EU-kommissionen utsätts för oproportionerligt stor lobbyverksamhet från industrin. Kristina Neimert Carne, expert på Ikem som företräder den svenska kemi-, läkemedels- och plastindustrin, menar att det är en naturlig del av demokratiska processer att framföra sina medlemsföretags synpunkter.

”I ett demokratiskt samhälle har alla ansvar att berätta vad som är viktigt för den egna organisationen. Det är klart att vi framför våra medlemsföretags synpunkter när vi anser att det är viktigt, för att kommissionen ska ha rätt underlag. Det gäller ju miljöorganisationerna också,” säger hon.

Konsekvenserna av fördröjningarna är enligt miljöorganisationerna betydande. De uppskattar att nästan 100 000 ton farliga ämnen släppts ut i onödan på grund av de försenade regleringarna. Beräkningen baseras på sex specifika ärenden som dragit ut på tiden, inklusive olika typer av mjukgörare och flamskyddsmedel, PFAS i brandskum samt bly i PVC-plast, ammunition och fiskeredskap.

”Det är en grov beräkning som ligger i underkant, av en liten del av problemet. Det ger en bild av konsekvenserna och hur viktigt det är att de här processerna tar fart,” avslutar Dolores Romano.

Förseningarna i EU:s kemikalieregleringar illustrerar den svåra balansgången mellan miljö- och hälsoskydd å ena sidan och ekonomiska intressen å den andra. Medan EU-kommissionen fortsätter att navigera dessa utmaningar, växer oron för de långsiktiga konsekvenserna för både folkhälsan och miljön om inte snabbare åtgärder vidtas.