Efter årtionden av akut bostadsbrist i Stockholms län har situationen på bostadsmarknaden delvis förändrats. I dag finns det faktiskt tomma bostäder att få tag på med kort varsel i nyproduktion – men till priser som många hushåll varken har råd eller vilja att betala. Det handlar nästan uteslutande om nybyggda lägenheter med höga hyresnivåer, medan efterfrågan på prisvärda alternativ är betydligt större än utbudet.
Flera instanser, däribland Länsstyrelsen, har under senare år uppmärksammat att den verkliga bristen i länet numera handlar om billiga bostäder för ekonomiskt svagare grupper. Samtidigt har hyresfrågan varit en återkommande politisk tvistefråga på riksnivå. Förslaget om social housing, det vill säga subventionerade bostäder för utsatta grupper, har historiskt mött motstånd från partier både till höger och vänster. Inom oppositionen har Centerpartiet länge förespråkat marknadshyror i nyproduktion – en fråga som varit starkt kontroversiell, inte minst för Vänsterpartiet.
I våras valde dock C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist att släppa kravet på marknadshyror i syfte att öppna upp för en bredare bostadspolitisk diskussion efter valet. Nu presenterar Centerpartiet i Stockholm ett nytt förslag som kan bli en del av den framtida bostadspolitiken: bostadsutvecklare ska tillåtas bygga lägenheter med högre hyror – men i utbyte måste de också uppföra billiga lägenheter i samma hus.
– Alla får bidra så att unga får fler billiga bostäder. Det ska löna sig att bygga, men då får man också acceptera att för varje kvadratmeter som är dyr så ska det tillkomma en kvadratmeter som är billig, säger Martin Ådahl (C), riksdagsledamot för Stockholm och ekonomiskpolitisk talesperson.
Enligt förslaget vill Stockholmscentern se prisreglerade tvåor med hyror på omkring 5 000 kronor i månaden, vilket är ungefär hälften av vad en nyproducerad tvåa normalt kostar i dag. De billiga lägenheterna ska rikta sig till unga och förmedlas med tidsbegränsade kontrakt. Modellen är tänkt att fungera som en inkörsport till bostadsmarknaden för grupper som annars har svårt att etablera sig.
– Det här är ett sätt att få in nya människor på bostadsmarknaden till en billig kostnad, samtidigt som kalkylen går ihop för byggherrarna genom lägenheterna med högre hyror, säger Martin Ådahl.
För att pressa byggkostnaderna vill partiet också se enklare regler och mer standardiserat byggande. En annan viktig del i förslaget är att Stockholms stad bör sänka markpriserna för att stimulera bostadsbyggandet. Enligt Ådahl handlar det om att bryta en långvarig stagnation.
– Vi vill hugga av den gordiska knuten och hitta en lösning där alla får bidra så att det börjar byggas igen, säger han.
Socialdemokraterna i Stockholm är dock kritiska. Emilia Bjuggren, finansborgarrådskandidat i Stockholms stad, håller med om att bristen på billiga bostäder är ett allvarligt problem, men avfärdar Centerpartiets förslag som kontraproduktivt.
– Centerpartiets förslag handlar i praktiken om att få höja hyrorna i redan dyr nyproduktion. Det är helt fel väg att gå, säger hon.
Bjuggren pekar i stället på statliga byggkrediter som en bättre lösning, en fråga som Socialdemokraterna går till val på. Enligt henne krävs en aktiv statlig bostadspolitik med subventioner för byggande av hyresrätter för att pressa kostnaderna i ett läge där konjunkturen är svag.
– Det vi behöver i den här typen av lågkonjunktur är en aktiv statlig bostadspolitik med subventioner för byggande av hyresrätter för att pressa kostnaderna, säger hon.
På frågan om differentierade hyror i samma hus, likt den modell som Stockholms stadsmission har tillämpat, svarar Bjuggren att de modeller som finns inom dagens förhandlingssystem fungerar väl. Men som generell utgångspunkt anser hon att staten måste bidra till en bostadsförsörjning som gör att alla har råd att bo i Stockholm och i resten av Sverige.
– Inte att göra det ännu dyrare, säger hon.
Förslaget från Centerpartiet i Stockholm väcker nu frågor om hur bostadspolitiken ska utformas framöver, både lokalt och nationellt. Med en bostadsmarknad som präglas av höga trösklar för unga och ekonomiskt svaga grupper, står frågan om hur man kombinerar byggande, rimliga priser och social hållbarhet högt upp på den politiska agendan inför valet.
