Globaliseringens glansdagar är över – svenskt näringsliv ställer om

Under decennier har det globala näringslivet levt i en sorts ”Netflixvärld” där allt funnits tillgängligt med ett knapptryck, levererat precis i tid och till lägsta möjliga kostnad. Men denna verklighet har nu raserats enligt Arni Halldorsson, professor i teknikens ekonomi och organisation vid Chalmers i Göteborg.

”Vi har byggt hela vårt system på förtroende, att marknaden alltid korrigerar sig själv. Men nu ritas kartan om. Vi ser en multipolarisering med USA, Kina, Europa och det globala syd som drar åt olika håll,” förklarar Halldorsson.

Det handlar inte längre bara om tullar som sätter stopp för den fria världshandeln. Politiska krav på lokalt innehåll gör att företag helt enkelt inte kommer in på vissa marknader längre.

Denna teoretiska osäkerhet syns nu tydligt i konkreta siffror. En färsk analys från affärsdata- och analysföretaget Dun & Bradstreet visar att svenska industriföretag planerar att flytta hem eller nearshora – det vill säga flytta produktionen närmare hemlandet – hela 61 procent av sina leverantörskedjor. Nästan vart fjärde företag, 24 procent, uppger att hanteringen av försörjningskedjans motståndskraft har varit en av de största utmaningarna under det senaste året.

Men att flytta hem produktion är inte så enkelt som det kan låta. Halldorsson varnar för att Sverige under globaliseringsvågen inte bara outsourcade själva tillverkningen, utan även den nödvändiga kompetensen.

”Onshoring handlar inte bara om att flytta maskiner. Det handlar om att återerövra kunskap vi har förlorat. Det är inget som säger att vi i dag har kompetensen och kunskapen till att ha en inhemsk produktion,” säger han.

Han påpekar också att företag måste acceptera att när produktionen flyttar hem, följer även miljöutmaningarna med. När tillverkning sker i Sverige måste svenska företag själva ta ansvar för de miljöproblem som uppstår, istället för att exportera dem till andra länder.

I dagens geopolitiska läge, där konflikter som kriget i Ukraina och instabilitet i Mellanöstern direkt påverkar komponentflöden och energipriser, krävs en ny typ av beredskap. Halldorsson efterlyser därför en mer organiserad samverkan mellan stat och näringsliv – något han kallar för en ”näringslivets underrättelsetjänst”.

”Vi har 12 beredskapssektorer i Sverige och alla jobbar med omvärldsanalyser, men det delas inte med företagen. En ordentlig ’industrial intelligence service’ för utvalda beslutsfattare skulle behövas för att vi ska kunna reagera snabbare på de ständigt nya hoten,” säger Halldorsson.

Den pågående fragmenteringen av världshandeln ställer helt nya krav på företagens strategiska planering. Det som tidigare handlade om kostnadseffektivitet har nu blivit en komplex avvägning mellan resiliens, politiska risker och miljöaspekter.

För svensk del tror Halldorsson att lösningen på sikt stavas energiteknologi och oberoende. Genom att integrera den gröna omställningen med säkerhetsfrågor kan Sverige och Europa skapa en ny typ av styrka. Om vi snabbt kan stärka en inhemsk produktion av energiteknik minskar vi samtidigt beroendet av fientliga eller instabila regimer.

Utmaningen ligger i att återuppbygga den industriella kunskapsbasen. Under de senaste decenniernas globalisering har mycket av den praktiska produktionskunskapen försvunnit från Sverige, och denna kompetensförlust går inte att åtgärda över en natt.

”Vi behöver också mer kunskap om ett nytt och radikalt synsätt på produktion, både tekniskt och organisatoriskt. Kina har visat stark förmåga att snabbt omvandla innovationer till nya produkter och tjänster. För att möta denna typ av konkurrens behöver vi ny kunskap från forskningen,” avslutar Halldorsson.

Omställningen till ett mer regionaliserat och resilient näringslivslandskap representerar en av de största strukturella förändringarna i modern ekonomisk historia. Svenska företag står nu inför uppgiften att balansera ökad försörjningstrygghet mot de högre kostnader som nearshoring och onshoring ofta medför – en ekvation som blir alltmer komplex i en värld där den tidigare globaliseringens spelregler inte längre gäller.