Ekonomen: Krispolitik – men det är inte kris

Den svenska regeringen har nyligen delat ut ytterligare miljardstöd till olika sektorer med hänvisning till den pågående krisen i Mellanöstern. Med det senaste tillskottet, en halvering av kostnaden för månadskort i kollektivtrafiken, har nästan samtliga av de 17,5 miljarder kronor som finansminister Elisabeth Svantesson utlovade i ett särskilt krispaket i mitten av maj nu fördelats. Men nu höjs röster från ekonomiska experter som ifrågasätter både behovet av och effekten av dessa omfattande stödåtgärder.

Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, är en av dem som ser kritiskt på regeringens stödpaket. Hon menar att Sverige aldrig tidigare har haft så många tillfälliga åtgärder inför ett val som nu, och drar slutsatsen att det till stor del handlar om valpolitik. Det är en hård kritik mot regeringens agerande när riksdagsvalet närmar sig.

Det som förvånar ekonomerna är att stödåtgärderna rullas ut trots att svensk ekonomi faktiskt mår relativt bra. Regeringens egna prognoser, som uppdaterades i början av maj, visar att tillväxten väntas landa på 2,3 procent under innevarande år. Även om siffran är resultatet av flera nedskrivningar under våren, innebär en tillväxt på över 2 procent att den ligger över det historiska genomsnittet.

Winsth påpekar att regeringen använder starka ord om krisen, men att den faktiska ekonomiska prognosen inte visar på någon större negativ påverkan. Tittar man specifikt på hushållen har dessa redan återhämtat sig väl, enligt hennes analys.

De senaste stimulansåtgärderna kommer ovanpå en rad tidigare insatser. Dessa inkluderar elstöd och drivmedelsskattesänkningar från vårbudgeten, samt skattesänkningar som halveringen av momsen på livsmedel som klubbades redan förra året. Sammantaget representerar detta en mycket expansiv finanspolitik.

Andreas Wallström, prognoschef på Swedbank, är något mer återhållsam med att kalla stödpaketen för rent valfläsk. Han påpekar att ett tjugotal europeiska länder har sänkt skatten på drivmedel, trots att rekommendationer från bland annat Internationella energirådet istället lagt vikten vid åtgärder som kan minska energikonsumtionen. Sverige är alltså inte ensamt om denna typ av politik.

Wallström menar att det sedan pandemin har blivit en politisk ovana att kompensera hushåll för allehanda kriser. I den nuvarande krisen anser han dock att det är en tydlig överkompensation i Sverige, även om många andra länder som inte står inför val har agerat liknande.

När det gäller det senaste förslaget om en tillfällig halvering av månadskostnaderna för kollektivtrafik är Wallström mer positiv. Han ser en potential i att åtgärden faktiskt skulle kunna leda till minskad energikonsumtion om fler svenskar väljer att åka kollektivt istället för att ta bilen. Detta skulle vara mer i linje med rekommendationerna om att faktiskt minska energiförbrukningen.

Båda ekonomerna jämför med det betydligt svagare ekonomiska läget för drygt ett år sedan, då Trumpadministrationens tullar ställde till kaos i världsekonomin. Den nuvarande situationen för svenska hushåll är en helt annan.

Wallström är tydlig i sin bedömning: ”Man kan ställa sig frågan om hushållen över huvud taget behöver stöd i den här situationen. Faktum är att hushållen aldrig har varit rikare än de är i dag. Det är inte bara att plånböckerna är välfyllda, utan att deras köpkraft är högre än någonsin.”

Istället för breda stödåtgärder till alla hushåll förespråkar ekonomerna mer riktade insatser. Ett exempel som lyfts fram är en höjning av bostadsbidraget, som framför allt går till hushåll med mycket låga inkomster. På så sätt skulle man kunna nå grupper som verkligen behöver stöd, som exempelvis fattigpensionärer, enligt Winsth.

Hur stor effekt den expansiva finanspolitiken faktiskt får på Sveriges ekonomi återstår att se. En viktig osäkerhetsfaktor är inflationen, som än så länge landat överraskande lågt i Sverige till skillnad från i omvärlden.

Färska siffror från Statistiska centralbyrån visade på tisdagen att producentpriserna steg med 4,7 procent i april jämfört med samma period 2025. Historiskt brukar producentpriserna stiga innan konsumentpriserna följer efter, men det återstår fortfarande att se om höjda energikostnader kommer att vältras över på de svenska hushållen i form av inflation.

Wallström är skeptisk till politikens möjlighet att styra konjunkturen på kort sikt, men ser en tydlig risk: ”Med det sagt – om något kommer det här göra att inflationen blir ännu lägre i Sverige och att hushållens köpkraft blir ännu starkare än vad den annars hade varit.”

Krispaketet på totalt 17,5 miljarder kronor fördelas på flera olika områden. Flygbranschen får 520 miljoner kronor, bland annat i tillskott för säkerhetskontroller och ökad beredskap. När det gäller energipriserna går 7,7 miljarder till en utökning av skattesänkningen på bensin och diesel fram till sista november, medan ytterligare en miljard går till ett utökat elstöd för hushållens elkonsumtion i januari och februari.

Den största posten är det tidigare nämnda stödet till kollektivtrafiken på 6,5 miljarder kronor för att halvera kostnaderna för månads- och periodkort från och med 1 juli fram till årsskiftet. Även lantbruket får stöd med drygt 1,66 miljarder riktade mot växtodlingen, samt ytterligare 29 miljoner till yrkesfisket och vattenbruket.

Kritiken från ekonomerna handlar alltså inte om att svensk ekonomi är i kris, utan snarare om att stödåtgärderna slår för brett och inte är tillräckligt riktade mot de grupper som verkligen är i behov av hjälp. Med ett val runt hörnet och svensk ekonomi som växer över det historiska genomsnittet blir frågan hur mycket av stödpaketen som faktiskt motiveras av ekonomisk nödvändighet, och hur mycket som är politiskt motiverat.