Sverige befinner sig i en paradoxal situation där landet för en alltmer restriktiv migrationspolitik samtidigt som befolkningen åldras och bristen på arbetskraft i många sektorer växer. Regeringens strategi är att den strama linjen främst ska gälla asylmottagningen, medan Sverige ska bli mer öppet och attraktivt för högkvalificerad arbetskraft från andra länder.

Migrationsminister Johan Forssell från Moderaterna har tidigare uttalat till Dagens Nyheter att hans ambition är att göra Sverige till det mest attraktiva landet inom Europeiska unionen för kvalificerad arbetskraftsinvandring. Han betonar vikten av att minska byråkratin i systemet och pekar på att handläggningstiderna för arbetstillstånd har förkortats dramatiskt under de senaste åren.

När regeringen tillträdde för tre år sedan tog det i genomsnitt 103 dagar att få ett arbetstillstånd beviljat. I dag har den tiden kortats till 19 dagar, vilket enligt Forssell är en enorm förändring. Dock erkänner han att det fortfarande finns kategorier där handläggningen tar längre tid, och målet är att fortsätta korta väntetiderna så mycket som möjligt.

Trots dessa förbättringar menar företrädare för näringslivet att Sverige fortfarande har betydande utmaningar när det gäller att attrahera internationell kompetens. Carl Bergkvist, näringspolitisk chef på Stockholms Handelskammare, varnar för att arbetskraftsinvandringen försvåras när kraven höjs och regelverket inte är anpassat till dagens arbetsmarknad. Detta gäller särskilt för innovatörer från länder utanför Europa som vill etablera sig i Sverige.

Ett konkret exempel som Bergkvist lyfter fram är kravet på kunskaper i svenska för att få uppehållstillstånd. Detta krav kan verka hämmande i en tid när många svenska företag, inte minst inom it-sektorn, arbetar på engelska som huvudsakligt arbetsspråk. Risken finns att sådana krav avskräcker talanger från att söka sig till Sverige, vilket kan skada landets konkurrenskraft.

Bergkvist poängterar att näringslivet har genomgått stora förändringar och att regelverket inte har hängt med i hur företag startas och drivs i dag. Han är särskilt kritisk mot de långa handläggningstiderna för personer från länder utanför EU som vill starta företag i Sverige. Enligt honom tar processen mellan ett och två år i Sverige, om man har tur, och nio av tio ansökningar får avslag. Detta ska jämföras med andra europeiska länder som kan lösa samma process på bara några veckor.

Regeringen har å sin sida framhållit att de kortare handläggningstiderna för arbetstillstånd är en framgång, och att skärpta regler också är nödvändiga för att motverka fusk och missbruk av systemet. Johan Forssell har uppgett att han är öppen för att i samarbete med Migrationsverket utreda om det är möjligt att lätta på kraven för utomeuropeiska företagare. I mars i år sade han att detta är en stor prioritet som han arbetar mycket med.

Men utmaningen handlar inte enbart om att attrahera nya talanger utifrån. Bernd Parusel, forskare i statsvetenskap vid Svenska institutet för europapolitiska studier, betonar att frågan också handlar om dem som redan finns i Sverige och som skulle kunna bli en del av arbetsmarknaden. Han anser att migrationspolitiken i Europa är motsägelsefull och ser det som anmärkningsvärt att Sverige och andra EU-länder lägger resurser på att utvisa människor som har gått i skola och utbildat sig här.

Ur ett ekonomiskt och demografiskt perspektiv är det nästan absurt att stänga ute unga migranter från utbildning och arbete och samtidigt använda stora resurser för att tvinga dem att lämna landet, menar Parusel. Han tror att debatten om invandring i Europa kommer att förändras när arbetskraftsbristen blir mer påtaglig i människors vardag.

Parusel förutspår att det så småningom kommer att uppstå en konkurrenssituation mellan europeiska länder om vilka som fortfarande kan locka till sig arbetskraftsinvandrare. Han menar att vi ännu inte har insett vilka demografiska och ekonomiska utmaningar som Europa står inför.

Situationen belyser den komplexa balansgång som Sverige och andra europeiska länder står inför – hur man ska upprätthålla kontroll över migrationen samtidigt som man säkrar tillgången till den kompetens och arbetskraft som ekonomin behöver för att fungera. Med en åldrande befolkning och växande kompetensbehov i många branscher blir denna fråga allt mer akut för Sveriges framtida konkurrenskraft.