Den svenska Riksbanken meddelade på onsdagen att styrräntan lämnas oförändrad på 1,75 procent, trots att flera andra centralbanker runt om i världen valt att höja sina styrräntor. Beslutet grundar sig framför allt på att den svenska inflationen fortsätter att hålla sig på relativt beskedliga nivåer, även om det finns tecken som pekar på att situationen kan förändras längre fram.

Riksbanken höjer visserligen sina prognoser för inflation både 2026 och 2027, men den underliggande inflationen förväntas hålla sig under tvåprocentsmålet. Samtidigt bedöms den svenska konjunkturen fortfarande som sval, och de svenska hushållen verkar ha klarat av den ekonomiskt turbulenta våren förhållandevis väl utan att ekonomin tagit alltför stor skada.

Ett avgörande tecken som stärkte beslutet kom tidigare samma onsdag i form av en färsk mätning av inflationsförväntningarna. Dessa fortsätter att ligga kvar kring Riksbankens mål på 2 procent, vilket indikerar att marknaden inte förväntar sig någon dramatisk ökning av prisnivåerna på kort sikt.

Det finns dock vissa komplicerande faktorer. Den svenska regeringens finanspolitiska stöd, bland annat i form av sänkt matmoms och lägre drivmedelsskatter, stör bilden något och gör det svårare att läsa av den verkliga inflationsutvecklingen. Trots detta finns det inga tydliga tecken på att det underliggande inflationstrycket håller på att accelerera.

Men Riksbanken valde ändå att varna för att en räntehöjning kan bli aktuell framöver. Både i det officiella pressmeddelandet och i den så kallade räntebanan, som visar bankens förväntade ränteutveckling, öppnar man för möjligheten att höja räntan. Flera bedömare, däribland Konjunkturinstitutet, tror att det blir en höjning innan årsskiftet, och eventuellt ytterligare en under nästa år när inflationen förväntas ta fart igen.

En central faktor i Riksbankens överväganden är den svenska kronans värde. En svagare växelkurs leder i praktiken till att Sverige ”importerar” inflation från omvärlden, eftersom importerade varor blir dyrare. En starkare krona har motsatt effekt och bidrar till lägre inflation. Hittills har växelkursen hållit sig relativt stabil, även om kronan försvagats något mot både euro och dollar under året.

Risken finns dock att kronans läge försämras om skillnaden mellan penningpolitiken i Sverige och i omvärlden ökar för mycket. Detta är precis vad som håller på att ske när Europeiska centralbanken (ECB) nu höjer styrräntorna. På den europeiska kontinenten är oron för spridningseffekter från den pågående energikrisen betydligt mer uttalad än i Sverige.

ECB:s chef Christine Lagarde varnade förra veckan för att de högre energipriserna ser ut att sprida sig till andra sektorer, bland annat livsmedel och tjänster. Om inflationen fortsätter att öka i euroområdet är det troligt att fler räntehöjningar följer. Förr eller senare kommer det en punkt där Riksbanken inte längre kan bortse från utvecklingen hos våra närmaste handelspartners, utan tvingas följa efter för att undvika en alltför svag krona.

På den internationella arenan har ett oväntat besked fått stor uppmärksamhet. USA och Iran har enats om villkor för mer substantiella förhandlingar, vilket har tagits emot mycket positivt av finansmarknaderna. Nordsjöoljan handlas nu under 80 dollar per fat, en markant nedgång, och börser världen över har reagerat med lättnad sedan förra veckan.

Det finns dock skäl att vara försiktig med optimismen. Både USA och Iran har historiskt sett haft en benägenhet för kortsiktiga löften snarare än långsiktiga åtaganden. Osäkerheten kring avtalets framtid är hög, detaljerna är få, och många av de verkliga motsättningarna ska först nu börja behandlas på allvar. Det är troligt att förhandlingarna kommer att präglas av dramatiska utspel och politiskt teatraliskt spel.

Samtidigt finns det tecken på att det kan vara allvar denna gång. Iranska oljetankrar har bland annat kunnat passera viktiga sund, vilket är ett konkret tecken på ökad samarbetsvilja. Utvecklingen av sjötrafiken de närmaste veckorna kommer att bli avgörande för hur snabbt energipriserna kan falla, och därmed även för riskerna i världsekonomin.

För Riksbanken och den svenska ekonomin innebär en potentiell stabilisering av energipriserna en avsevärd lättnad. Lägre oljepris skulle minska inflationstrycket och ge centralbanken större handlingsutrymme att hålla räntan låg, vilket i sin tur gynnar både hushåll och företag i en fortsatt känslig ekonomisk situation.