Turbulens på oljemarknaden medan Iransituationen förvärras

Det senaste dygnet har bjudit på dramatiska svängningar på oljemarknaden. Under torsdagsmorgonen nådde oljepriset för leverans i början av sommaren en ny toppnotering på drygt 126 dollar per fat – den högsta nivån på nästan fyra år. Uppgången blev dock kortvarig och redan under eftermiddagen hade priset sjunkit till negativ utveckling för dagen.

Prisfallet kan vid första anblick framstå som en positiv utveckling, men tyvärr drevs vändningen av försämrade ekonomiska utsikter snarare än några tecken på avspänning i konflikten kring Iran.

Enligt flera uppgifter överväger Trumpadministrationen nu en mer aggressiv strategi, antingen genom nya attacker mot iransk infrastruktur eller genom försök att ta kontrollen över det strategiskt viktiga Hormuzsundet. Möjligheten till seriösa förhandlingar mellan Iran och USA framstår för närvarande som osannolik.

Med varje dag som Hormuzsundet förblir stängt och oljepriset ligger betydligt över 100-dollarsnivån växer de ekonomiska konsekvenserna. Sundet är av avgörande betydelse för världens oljetransporter, där cirka 20 procent av världens oljeflöde normalt passerar.

Den ekonomiska situationen i världen är fortsatt svårbedömd. Europeiska centralbanken (ECB) presenterade redan i mars flera scenarier för hur krisen kan påverka den europeiska ekonomin. När centralbankschefen Christine Lagarde på torsdagen lämnade ECB:s räntebesked ville hon dock inte precisera allvaret i situationen, utan konstaterade endast att läget har förvärrats.

Torsdagens ekonomiska data från den europeiska kontinenten målar upp en oroande bild – tillväxten bromsar in samtidigt som inflationen accelererar. Liknande tendenser syns även i färska BNP- och inflationssiffror från USA, även om den amerikanska ekonomin fortfarande uppvisar större motståndskraft.

Begreppet stagflation – en situation där ekonomisk stagnation kombineras med hög inflation – blir alltmer aktuellt i diskussionen. Lagarde avfärdade flera frågor på detta tema under torsdagens presskonferens och ville hellre avfärda det som ett fenomen från 1970-talet. Men med tanke på de slående likheterna mellan den tidens oljekriser och dagens situation är jämförelsen svår att avfärda.

Centralbankerna befinner sig i en svår position. Att höja räntorna för snabbt i syfte att bekämpa inflationen riskerar att ytterligare försvaga en redan inbromsande ekonomi. Väntar man för länge kan däremot de höga oljepriserna sprida sig till andra delar av ekonomin och driva upp den allmänna inflationen.

I nuläget väljer ECB att avvakta med ränteförändringar. Även den brittiska centralbanken beslutade på torsdagen att lämna styrräntan oförändrad. Riksbanken väntas följa samma linje vid sitt kommande möte nästa vecka.

Men situationen kan snabbt förändras. Om Hormuzsundet fortfarande är stängt när ECB håller sitt nästa räntemöte i början av juni kommer Lagarde att stå inför betydligt svårare beslut. Vid det laget kommer det sannolikt inte längre vara möjligt att skjuta på räntehöjningar.

Marknadsaktörer följer nu noga utvecklingen både på den geopolitiska arenan och i de ekonomiska indikatorerna. Om situationen i Mellanöstern eskalerar ytterligare eller om inflationsdata fortsätter att överraska negativt kan de senaste dagarnas volatilitet på oljemarknaden komma att framstå som en förvarning om större turbulens framöver.