Tvist om sparade pengar efter samboskap får juridisk belysning

Efter en separation har en person vänt sig till ekonomipanelen för råd om hur man hanterar gemensamt sparade medel. Frågeställaren beskriver en situation där hen och sambon under fyra års tid haft två gemensamma konton – ett för löpande utgifter och ett där deras inkomster sattes in, varifrån pengar sedan överfördes till utgiftskontot.

Med tiden ackumulerades en betydande summa på inkomstkontot. Frågeställaren, som hade väsentligt högre inkomst än sambon, bidrog uppskattningsvis med omkring 70 procent av de sparade medlen. Enligt uppgift hade sambon tidigare lovat att vid en eventuell separation skulle pengarna fördelas proportionellt efter vars och ens insats.

När paret separerade hade kontot vuxit till 600 000 kronor. Sambon hänvisade då till sambolagen och hävdade att pengarna skulle delas lika – vilket också skedde. Ett år senare upptäckte frågeställaren att denna fördelning inte nödvändigtvis var korrekt enligt lagen, och att den som kan styrka sin andel av medlen har rätt till motsvarande del vid en uppdelning.

Trots att frågeställaren nu kan dokumentera insättningarna med bankutdrag vägrar den tidigare sambon att återbetala skillnaden. Frågan gäller om det finns någon möjlighet att få tillbaka pengarna i efterhand.

Ekonomipanelens expert Ingela klargör att sambolagen faktiskt inte är så enkel som många tror. Grundprincipen är att var och en äger sitt, och endast gemensam bostad och bohag som anskaffats för gemensamt bruk delas lika vid separation.

”Det betyder att till exempel fritidshus och bil om den ägs av endast ena parten också följer sin ägare vid en separation. Likaså gäller det sparande. Det man själv har sparat ihop ska man också ha med sig vid en separation,” förklarar Ingela.

Hon noterar att paret kunde ha upprättat ett samboavtal för att reglera fördelningen annorlunda, men eftersom inget sådant nämndes i frågan förutsätter hon att ett sådant avtal inte existerade.

Ingela reflekterar också över hur paret hanterade sina gemensamma utgifter. Om de delade lika på kostnader som hyra, mat och försäkringar, trots inkomstskillnader, kan det förklara varför frågeställarens andel av sparandet var större. Hon understryker att ett vanligt tillvägagångssätt i samboförhållanden är att gemensamma utgifter fördelas efter vars och ens ekonomiska förmåga.

”Om ni delade lika på alla utgifter finns det en viss logik i att ni delade lika på det sparande som uppstått vid er separation. På så vis kompenseras din sambo för att hon kanske betalat för mycket av de gemensamma utgifterna under ert samboförhållande,” resonerar Ingela.

Hon poängterar dock att detta endast är ett resonemang kring vad som kan anses rimligt och rättvist, och något som parterna i så fall bör komma överens om frivilligt. Enligt sambolagen har frågeställaren rätt till sin proportionerliga andel av de sparade medlen – i detta fall 70 procent av 600 000 kronor.

Avslutningsvis rekommenderar Ingela att frågeställaren kontaktar en jurist för hjälp med att driva kravet mot den tidigare sambon, om denne fortsätter vägra återbetalning.

Fallet belyser vikten av tydliga ekonomiska överenskommelser i samboförhållanden och illustrerar hur sambolagen skiljer sig från äktenskapsbalken vad gäller egendomsfördelning vid separation.