Städernas växande befolkning sätter allt större press på det offentliga gaturummet, och behovet av effektiva lösningar för parkering och transport blir alltmer akut. Forskning visar att varje bilpoolsbil kan ersätta mellan fyra och elva privatägda bilar, vilket innebär en betydande potential att frigöra värdefull stadsyta och minska bilberoendet. Men trots denna potential bromsar ett föråldrat regelverk utvecklingen av bilpooler i Sverige.

Detta framgår tydligt i rapporten ”Bilpoolsparkering på allmän plats”, som tagits fram av konsulten Pelle Envall på Trafikutredningsbyrån på uppdrag av innovationsprogrammet Shift Sweden. Rapporten belyser hur dagens lagstiftning står i vägen för en expansion av bilpoolsverksamhet i svenska städer.

Kärnan i problemet är att kommunerna saknar en tydlig laglig rätt att reservera parkeringsplatser på allmän plats för kommersiella bilpoolstjänster. Orsaken är att den svenska lagstiftningen på området härstammar från 1950-talet och aldrig anpassades för moderna delningslösningar och digital utveckling.

”Både kommuner och bilpoolsoperatörer vill kunna reservera platser för bilpooler på allmän plats eller på vanliga gator. Men lagstiftningen är från 1950-talet och tog aldrig höjd för det här. Därför är det inte tillåtet”, säger Pelle Envall.

Den nuvarande situationen försvårar för bilpoolsoperatörerna att etablera sig och nå ut till invånarna. Utan möjlighet att placera sina fordon på synliga och lättillgängliga platser på allmän mark hänvisas de ofta till dyrare och mindre synliga garageplatser. Detta begränsar både tillgängligheten och kännedomen om tjänsterna bland potentiella användare.

Envall betonar att reserverade platser på allmän plats skulle ge flera positiva effekter. Det skulle ge bättre transportmöjligheter för människor och öka synligheten för bilarna så att invånarna vet att de finns och är tillgängliga. Samtidigt skulle det kunna innebära lägre kostnader och bättre tillgång till bilpooler, vilket i slutändan betyder fler bilar att välja mellan för dem som behöver dem.

Enligt rapporten leder bristen på reserverade platser inte enbart till sämre konkurrenskraft för bilpoolsverksamheten. Den motverkar också transportpolitiska mål och en effektivare användning av stadens mark, vilket får vidare konsekvenser för stadsplaneringen.

”Vi går miste om ett viktigt verktyg för att skapa en mer hållbar trafik – både av klimatskäl och för ett mer rättvist transportsystem. Det skulle ge människor större möjlighet att välja utifrån egen ekonomi om de vill äga bil eller inte”, konstaterar Envall.

Han framhåller att det handlar om ökad valfrihet, hållbarhet och bättre tillgänglighet för de grupper som har sämst tillgång i dag. Bilpooler kan fungera som ett alternativ för dem som inte har råd att äga bil men ändå behöver tillgång till bil vid vissa tillfällen.

Frågan om reserverade bilpoolsplatser är inte ny i den svenska debatten. Redan 2020 föreslog en statlig utredning en ändring i trafikförordningen, men sedan dess har inget konkret hänt på nationell nivå. Trots att myndigheter, kommuner och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har efterfrågat en regeländring i över tio år, har frågan inte fått tillräckligt politiskt genomslag.

Dagens Industri har tidigare rapporterat om hur politiker i Stockholm krävt en lagändring för att möjliggöra bilpoolsparkering på allmän plats. I Göteborg har man testat kreativa lösningar genom att planera in så kallade ”frimärken” av kvartersmark på gator för att kringgå de juridiska hindren. Dessa lösningar är dock ofta långsamma och kräver omfattande byråkratiska processer.

”Myndigheter, kommuner och SKR har efterfrågat det här i över tio år, utan resultat. Det är inte tillräckligt tryck i frågan. Några kommuner vill, men det är en komplex lagstiftning som ingen riktigt vill röra vid”, säger Envall.

För att snabbt få till stånd en förändring rekommenderar Pelle Envall en kombination av åtgärder. Den enklaste lösningen vore om riksdagen tog tag i frågan och gav kommunerna möjlighet att fatta egna beslut i frågan. Men han tror att det snabbaste sättet att få till en förändring är att kommunerna börjar testa alternativa vägar som redan finns tillgängliga inom ramen för befintlig lagstiftning.

Rapporten presenterar fyra möjliga vägar framåt: förändrad lagstiftning, ny tolkning av begreppet ”gemensamma behov” där bilpooler betraktas som en allmännyttig tjänst liknande taxi, utvecklad praxis genom tillfälliga upplåtelser och dispenser, samt anpassning av parkeringstillstånd så att bilpoolsfordon får tillgång till exempelvis nytto- eller boendeparkering.

Erfarenheter från andra länder visar att reserverade platser för bilpooler har gett positiv effekt och inte försämrat parkeringssituationen för privatbilister. Envall uppmanar till dialog och samarbete mellan de aktörer som vill utveckla bilpoolsverksamhet.

”Jag skulle börja med att samla de aktörer som vill ställa ut bilpooler, och diskutera var det finns vita fläckar och varför. Det är viktigt att skapa en gemensam bild av nästa steg för att bygga ut systemet”, avslutar Pelle Envall.