Prognosen: Henrik får 20 procent mindre höstskörd

Lantbrukaren Henrik Schmiterlöw tar sina första steg ut i vetefältet i Hallstavik norr om Norrtälje. Efter några meter genom det gröna vetet stannar han plötsligt upp. Framför honom breder en grå och torr fläck ut sig där det bara växer enstaka veteplantor och ogräs.

Fältet är fullt av liknande luckor och svackor, förklarar Schmiterlöw medan han pekar över åkern. Det som borde vara ett tätt, frodigt vetefält uppvisar i stället en ojämn mosaik av grönska och kala fläckar. För en erfaren lantbrukare är det ett bekant men alltid nedslående syn.

Henrik Schmiterlöw har varit lantbrukare större delen av sitt liv och driver numera två gårdar med spannmålsodling på sammanlagt 360 hektar. Han är van vid att oförutsägbara naturliga förhållanden kan ställa till problem, men årets utmaning är särskilt omfattande. Den kalla vintern har tagit hårt på stora delar av höstvetet.

I höstas såg allt mycket lovande ut på fälten. Men nu har beståndet utvintrat, vilket innebär att stora delar av grödan har dött. Bakom skadorna står en kombination av svampangrepp, snömögel och köldskador som drabbade planteringarna i början av året, förklarar Schmiterlöw.

Vid kanten av den gråa fläcken tar det gröna vetet vid igen, men där är det betydligt glesare än vad lantbrukaren hade hoppats på. Han hukar sig ner och börjar räkna veteplantorna för att få en uppfattning om hur allvarlig situationen är.

På detta område finns det runt 200 ax per kvadratmeter. För att uppnå en normalskörd behövs mellan 600 och 800 ax per kvadratmeter, konstaterar Schmiterlöw. Som det ser ut nu kommer ungefär 20 procent av hans höstvete att ge en lägre avkastning jämfört med förra året. Exakt hur stor förlusten blir vet han först efter skörden senare i år.

Schmiterlöw är långt ifrån ensam om sina utmaningar. På Gotland och i delar av Skåne är det i stället torka som har påverkat delar av höstskörden negativt. Sett över hela landet spår Lantmännen, en av Sveriges största aktörer inom spannmålshantering, en minskning med 1,4 miljoner ton spannmål jämfört med förra årets rekordskörd på 6,4 miljoner ton. Det motsvarar en nedgång på hela 20 procent.

Per Germundsson, spannmålschef på Lantmännen, förklarar att den sämre veteskörden kommer att leda till högre priser på vete lokalt i Sverige. Detta för att hålla kvar vetet inom landet och säkerställa den inhemska försörjningen. Vete är en central råvara som används till allt från bröd, pasta och vodka till foder för grisar och kycklingar.

Huruvida de högre råvarupriserna kommer att påverka konsumentpriserna på exempelvis pasta kan Germundsson dock inte svara på med säkerhet. Råvarupriserna utgör bara en del av de totala livsmedelspriserna, och det finns många andra faktorer som påverkar slutpriset för konsumenten, påpekar han.

Tillbaka på gården i Hallstavik visar Henrik Schmiterlöw upp ett av sina andra vetefält. När han denna gång hukar sig för att räkna vetet försvinner han nästan i det betydligt frodigare fältet. Så här ska en bra veteåker se ut.

Här finns det ungefär 650 till 700 ax vete per kvadratmeter, förklarar Schmiterlöw nöjt. Men det här är en annan sort, tillägger han. Den är mer vintertålig och såddes senare på hösten än den första sorten. Veteaxen är dock kortare, vilket betyder färre vetekorn per planta. Denna sort kommer därför att ge honom en lägre avkastning än vad den andra sorten på det glesare fältet hade gjort vid en bra skörd.

Varför sådde han inte denna mer motståndskraftiga sort över alla fält? Förra året var det den andra sorten som klarade sig bäst, förklarar Schmiterlöw. Man vet aldrig i förväg hur vädret blir, så det gäller att sprida riskerna lite grann genom att odla flera sorter.

Henrik Schmiterlöw har svårt att minnas när prognosen senast såg ut som den gör i dag, men torkan 2018 minns han som ett särskilt tufft år. Trots att hans skörd och inkomst är helt beroende av väder och vind tar han situationen med ro. Det är en verklighet som lantbrukare måste leva med.

Som lantbrukare kan man göra allt annat så bra som möjligt, men i slutändan måste man förlita sig på vädret också, konstaterar Schmiterlöw filosofiskt. Det är en inställning som präglat generationer av lantbrukare och som nu återigen visar sig vara nödvändig när svenska bönder ställs inför en av de sämre skördarna på länge.

Den befarade skördeminskningen kommer att få konsekvenser både för lantbrukare som Henrik Schmiterlöw och för den svenska livsmedelsförsörjningen i stort. Samtidigt illustrerar situationen den pågående utmaningen med klimatförändringars påverkan på jordbruket, där extrema väderfenomen blir allt vanligare.