Så förändrade börsrevolutionen din och hela Sveriges ekonomi

I Sverige genomgår en finansiell revolution: svenskarnas aktieförmögenhet har ökat drastiskt

Sommaren 2000 samlades en halv miljon svenskar framför tv-apparaterna för att följa något helt nytt – programmet ”Aktiekväll” i TV4 med Leif ”Loket” Ohlsson som programledare. Det handlade om en av decenniets största händelser på Stockholmsbörsen: noteringen av Telia, som bara sju år tidigare varit statliga Televerket. Rusningen blev massiv och snart hade en miljon svenskar köpt aktier i bolaget.

Detta var kulmen på en intensiv börsyra som rådde i Sverige vid millennieskiftet, en yra som snart skulle punkteras när it-bubblan sprack. Teliaaktien rasade och hela Stockholmsbörsen sjönk kraftigt. Men trots detta avstannade inte den pågående börsifieringen av svensk ekonomi.

Under de följande decennierna har en massiv omorientering av svenskarnas sparande och landets näringsliv mot börsen fortsatt. Omfattningen är så stor att den kan liknas vid en finansiell revolution.

Enligt en kartläggning som Dagens Nyheter har gjort med hjälp av olika källor – siffror som saknas i officiell statistik – ägde varje svensk i genomsnitt aktier för knappt 60 000 kronor år 1995. Idag uppgår det genomsnittliga aktieinnehavet per person till över en miljon kronor. Den totala privata aktieförmögenheten har vuxit till omkring 10 000 miljarder kronor.

Sverige har förvandlats till vad tidskriften The Economist nyligen kallade ”The Capital of Capital”. På bara ett par generationer har vi gått från ett samhälle där endast några få procent av befolkningen ägde aktier till ett där nästan alla har placeringar på börsen. Sverige har blivit en av världens främsta aktieekonomier, beundrad i hela Europa.

Björn Rosengren, tidigare socialdemokratisk näringsminister under det sena 1990-talets aktiefrenesi, beskriver utvecklingen: ”Under 1980- och 90-talen är det en rusch mot aktier i Sverige. Alla stora system kopplas till aktiemarknaden. Man öppnar först pensionerna, sedan försäkringarna, sedan öppnar man AP-fonderna. Det är klart att det är politiskt styrt.”

1980-talets första våg av börsentusiasm låg helt i linje med tidsandan, men från politiskt håll fanns också konkreta motiv. Svensk ekonomi trampade vatten och näringslivet behövde en vitaminkur. Tanken var att kanalisera mer sparande mot börsen för att försörja näringslivet med friskt riskkapital.

Samtidigt avreglerades den svenska kreditmarknaden. Kombinerat med stigande aktiekurser för svenska industribolag skapades en stark cocktail som förändrade den finansiella sektorn.

”Det räckte med att du kunde stava ditt namn så fick du börja på något finansbolag. Finansmarknaden sög upp två årskullar från universitetet,” berättar Olof Manner, seniorekonom på Swedbank, som själv började sin karriär under denna period.

Motvinden kom senare med en stor fastighetskris som utvecklades till en bankkris och slutligen en valutakris. Krisen kulminerade med att Riksbanken tvingades släppa kronans växelkurs fri. Men trots turbulensen fortsatte Stockholmsbörsen att gå starkt.

Konsekvensen av Sveriges ekonomiska storm på 1990-talet blev en rad reformer som riktade ekonomin ännu tydligare mot börsen. Premiepensionen, som klubbades i riksdagen 1998, byggde långsamt upp ett folkligt aktiesparande i mångmiljardklassen. Samtidigt riktades svenskarnas tjänstepensioner mot aktier och fondsparandet exploderade.

Även om Sveriges privata förmögenheter är starkt koncentrerade till landets rikaste, fungerar pensionsplaceringarna idag som en utjämnande faktor. Redan en 35-åring med en månadslön på 42 000 kronor har typiskt sett sparat ihop över 300 000 kronor i aktiekapital genom sin tjänste- och premiepension, utöver egna placeringar och fondsparande.

Stockholmsbörsens vd Adam Kostyàl talar om en bred aktiekultur som Sverige har odlat: ”I grunden handlar det väldigt mycket om att våga låta hushållen ta risker.”

Olof Manner ser ett djupare skifte i hur vanliga svenskar numera hanterar sin ekonomi: ”Det finns en röd tråd tycker jag, att svenska folket är beredda att ta mer risker. Det gäller inte bara på aktiesidan, det gäller att man har en stor andel lån med rörlig ränta också. Anledningen är kanske att man har haft så goda erfarenheter av börsen över tid. Börsen har gett 11 procents avkastning i snitt under 50 års tid.”

Under de senaste decennierna sticker Stockholmsbörsens avkastning ut internationellt. Mellan 1995 och idag har svenska börsindex tydligt slagit internationella jämförelseindex. Idag står vi med ett totalt svenskt börsvärde som motsvarar nästan 190 procent av Sveriges BNP – inget annat EU-land har en så stor inhemsk aktiemarknad i förhållande till ekonomin.

Björn Rosengren, som var ansvarig för Telianoteringen år 2000, erkänner att han gjorde en strategisk felbedömning när han gjorde den till en folkaktie. Men den breda ekonomiska rörelsen mot börsen beskriver han som en stor framgång.

”Börsen har gått från att vara en handelsplats till att bli en tillväxtmotor. Vi handlar med aktier i hela det svenska systemet på ett sätt som jag tror är unikt i världen,” säger Rosengren och tillägger: ”Att små bolag börsnoteras är inte så vanligt i övriga Europa. Det bildar också som en del i det innovativa vi har i Sverige. Ta Spotify och alla de här bolagen som har startat, egentligen från ingenting.”

Den svenska börsrevolutionen, som andra europeiska länder nu avundas, har enligt Rosengren gett starkare företag och högre pensioner. ”I decennier har man byggt upp ett ekosystem som gör att alla är berörda av börsen. Det har varit oerhört framgångsrikt,” konstaterar han, men lägger också till en varning: ”Sedan kan man ställa den djävulska frågan vad som händer om börsen totalt skulle krascha. Då är det inte bara de som bor på Strandvägen som slänger sig ut genom fönstret, utan hela folket.”