Anna Bratt: Därför är det så svårt att få tag på östrogen

Bristen på hormonläkemedel har pågått i flera år och visar inga tecken på att avta. Just nu är alla typer av hormonplåster restnoterade i Sverige, och det är oklart hur situationen ser ut när efterfrågan ökar i höst. Tusentals kvinnor har tvingats byta till sprej eller gel – men nu börjar även de lagren ta slut.

I norra Sverige försöker vissa kvinnor lösa situationen med så kallad östrogenturism över gränsen till Finland. Det är ett konkret tecken på att vardagen för många klimakteriepatienter har blivit ohållbar.

Förklaringen är i grunden global. Efterfrågan på hormonläkemedel har ökat kraftigt i stora delar av världen, och tillverkarna hinner inte leverera i den takt som krävs. Sverige är en liten marknad, och priserna på receptbelagda läkemedel har förhandlats ned genom det svenska förmånssystemet. När brist uppstår väljer företag i första hand att sälja till länder där de får mer betalt. Det mönstret märks inte bara för hormoner, utan även inom andra läkemedelsområden.

Internationellt har klimakteriebehandling dessutom gått från att vara ett tabubelagt ämne till ett allt mer uppmärksammat behandlingsområde. Allt fler kvinnor söker vård, och marknaden växer. Samtidigt är tillverkningsleden koncentrerade till ett fåtal aktörer, och många äldre produkter har låga marginaler. Det gör systemet känsligt redan när en enda komponent eller produktionsenhet faller ifrån.

Ett illustrerande exempel är Lenzetto, den enda hormonsprej som säljs i Sverige. Tillverkaren uppger att problemet är en underleverantör som inte kan leverera plastpumpar. En så pass enkel komponent har skapat brist på en hel produkt – ett tecken på hur sårbara de globala läkemedelskedjorna är.

Klimatakteriebesvär har behandlats med östrogen sedan 1940-talet, men förskrivningen har gått i vågor. I början av 2000-talet föll användningen dramatiskt efter den uppmärksammade WHI-studien i USA, som kopplade hormonbehandling till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom. Många läkare blev mer restriktiva, kunskapen i vården minskade och många kvinnor avstod från att söka hjälp.

Senare forskning nyanserade emellertid bilden. För friska kvinnor under 60 år som haft sin sista mens inom tio år och har besvär anses behandling i dag vara ett bra alternativ. Förra året uppdaterade Socialstyrelsen sina riktlinjer, vilket ytterligare har ökat förskrivningen. På bara några år har antalet behandlade kvinnor fördubblats. I dag använder 205 000 kvinnor över 45 år östrogen, vilket motsvarar drygt åtta procent av åldersgruppen.

Sju av tio kvinnor upplever någon form av klimakteriebesvär, som vallningar, sömnproblem och torra slemhinnor. För ungefär en tredjedel är symtomen så omfattande att de söker vård. Östrogen kan ges som plåster, gel, sprej eller tabletter, och när en form tar slut ökar trycket på de andra. Det är den dominoeffekt som nu syns på apoteken.

För att stärka Sveriges ställning har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, tagit ett ovanligt steg. Myndigheten har godkänt en prishöjning på 60 procent för hormonplåstret Estradot, som tillverkas av Sandoz, ett av världens största generikabolag. Förhoppningen är att Sandoz ska prioritera leveranser till Sverige i höst. Prisökningen visar hur mycket som står på spel, och att Sverige inte längre kan räkna med att låga priser räcker för att säkra tillgången.

Regeringen har också gett TLV och Läkemedelsverket i uppdrag att undersöka möjligheten att producera hormonläkemedel i Sverige. Ett alternativ som lyfts fram är det statliga bolaget APL, som tillverkar specialläkemedel vid bristsituationer. Men en sådan produktion tar sannolikt tid att få i gång och löser inte det akuta höstläget.

Tabletter finns fortfarande som alternativ, men alla kvinnor kan inte byta behandling av hälsoskäl. Att patienter i norra Sverige tvingas åka till Finland för att få tag på sin medicin visar hur allvarlig situationen är. Frågan är inte bara hur apoteken ska fyllas i höst, utan hur Sverige ska undvika liknande bristsituationer i framtiden.