Exotiska fästingar övervakas – kan bära på ovanliga virus

Fästingsäsongen är i full gång i Sverige och forskare följer noga utvecklingen av flera fästingarter som hotar att etablera sig i landet. Förutom de arter som redan är etablerade här håller experterna särskild koll på två specifika arter som potentiellt kan medföra allvarliga hälsorisker för både människor och djur.

Den första arten som väcker oro är den så kallade flyttfågelsfästingen, som enligt namnet kommer till Sverige med hjälp av flyttfåglar. Denna fästingtyp utgör en särskild fara eftersom den kan bära på bakterier och smittor som normalt inte förekommer i Sverige och som kan vara skadliga för människor.

”Det är framför allt Krim-Kongovirus, blödarfebervirus, som de kan bära på. Det är den mest allvarliga fästingsjukdomen vi har, så den vill vi inte ha hit”, säger Anna Omazic, senior forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt.

Flyttfågelsfästingen har tidigare besökt Sverige tillfälligt, men har normalt inte kunnat etablera sig på grund av det kalla och blöta klimatet som råder här. Fästingnymferna dör i regel ganska omedelbart efter att ha kommit till landet. Men under perioder av extremväder finns det risk för att fästingen kan överleva och utvecklas till vuxen fästing i Sverige. Ett exempel på detta inträffade under den extremt varma och torra sommaren 2018, då den första flyttfågelsfästingen hittades i landet.

Flyttfågelsfästingen är förhållandevis lätt att känna igen då den är stor till storleken och har karaktäristiska randiga ben. Utöver Krim-Kongoviruset kan den bära på olika andra smittor som kan orsaka allvarlig sjukdom hos människor, vilket gör den till en potentiell folkhälsorisk.

Den andra arten som kartläggs inom projektet ”Rapportera fästing” är brokig hundfästing. Denna art kommer vanligtvis till Sverige med hundar, till exempel hundar som har varit med på semester utomlands eller som smugglats in till landet. Precis som flyttfågelsfästingen kan den brokiga hundfästingen bära på virus, bakterier och parasiter som normalt inte finns i Sverige.

”Det är framför allt sjukdomar som gäller specifikt för hund, men som inte är farliga för oss människor”, förklarar Anna Omazic.

Den brokiga hundfästingen utgör dock en större risk för etablering i Sverige jämfört med flyttfågelsfästingen. Den lever naturligt i norra Tyskland där klimatet är ungefär som det svenska, vilket innebär att den har goda förutsättningar att trivas här.

”Den skulle nog kunna bli en fästing som vi har här i Sverige”, konstaterar Anna Omazic.

Den brokiga hundfästingen är rödbrun i färgen och har ett karakteristiskt brokigt mönster. Den finns redan i stora delar av Europa och har upptäckts i Sverige under de senaste fem till tio åren, vilket visar att arten är på väg att sprida sig norrut.

Utöver dessa två arter söker forskarna också aktivt efter observationer av trubbnosfästing, som redan finns etablerad i delar av södra Sverige. Trubbnosfästingen har framför allt etablerat sig på Öland och Gotland, men det finns tecken på att den kan vara på väg att utöka sitt utbredningsområde till andra delar av landet.

I våras varnade Länsstyrelsen i Kalmar för att besöka sevärdheten Noaks ark på Öland på grund av den stora mängden fästingar där. Enligt Anna Omazic var det trubbnosfästing som hittats i området. Denna fästingart är i första hand intresserad av betesdjur och det är mindre vanligt att människor blir bitna av den.

”Den kan bära på en bakterie som heter anaplasma phagocytophilum som ger sjukdom hos nötkreatur”, säger Anna Omazic.

En fjärde art som forskarna håller under uppsikt är tajgafästingen. Den finns i norra delarna av landet och kan bära på olika subtyper av TBE-viruset som normalt sett inte förekommer i Sverige.

”Vi har den europeiska subtypen av TBE-virus i Sverige, men det finns andra subtyper som skulle kunna ge ännu allvarligare symtom och som har högre dödlighet. De finns i bland annat Finland och Ryssland”, förklarar Anna Omazic.

För att följa utvecklingen och spridningen av dessa fästingarter kan allmänheten bidra genom att skicka in sina fästingfynd till projektet ”Rapportera fästing”. Man behöver inte kunna identifiera vilken sorts fästing det är utan Statens veterinärmedicinska anstalt har en särskild hemsida för projektet där man kan rapportera in sina fynd. Detta medborgarforskarinitiativ är viktigt för att forskarna ska kunna kartlägga fästingarnas utbredning och förekomst i realtid.