Jacqueline opererade underlivet – fick men för livet

Jacqueline Said är en av många kvinnor som sökt sig till en privat plastikkirurgisk klinik för att förändra sitt underliv. Hon ville minska sina inre blygdläppar och göra slidan trängre. Det som skulle få henne att känna sig tryggare i sin kropp har i stället gett henne men för livet. I dag har hon bara en liten ”fjutt” hud kvar på klitoris. ”Jag blev helt urgröpt”, säger hon. Hennes uppmaning till andra är tydlig: ”Jag rekommenderar ingen att göra en estetisk plastikoperation.”

Jacqueline Said är inte ensam. Antalet estetiska underlivsingrepp har ökat markant i Sverige och internationellt under de senaste åren. Kliniker som tidigare fokuserade på ansikte och bröst har utökat sina behandlingar med intimkirurgi. Ingreppen säljs med löften om ett jämnare och fastare underliv och marknadsförs ofta öppet i sociala medier, där kroppsideal och retuscherade bilder spelar en central roll.

Den medicinska verkligheten är dock betydligt mer komplex. De inre blygdläpparna innehåller rikligt med nerver och blodkärl, och operationer i området kan ge ärrbildning, infektioner, långvarig smärta och förlorad känsel. Klitoris är ett av kroppens mest känsliga organ. Även ingrepp som beskrivs som rutinmässiga kan få allvarliga konsekvenser för sexualitet, självkänsla och psykisk hälsa. För en del kvinnor uppstår komplikationer som kräver ytterligare operationer.

I Sverige görs den här typen av ingrepp nästan uteslutande inom privatvården. Patienten betalar själv hela kostnaden, ofta tiotusentals kronor. Det innebär också att kliniker med olika medicinsk bakgrund och kompetens kan erbjuda behandlingarna. Någon samlad nationell reglering för estetisk intimkirurgi finns inte i dag. Granskningar har vid flera tillfällen visat att informationen till patienter ofta är bristfällig, och att riskerna tonas ner i marknadsföringen.

Internationella trender pekar i samma riktning. I länder som Storbritannien och USA har labiaplastik vuxit till en av de snabbast ökande grupperna av skönhetsoperationer. Forskare varnar för att efterfrågan i hög grad drivs av jämförelser med porr och retuscherade nakenbilder snarare än av medicinska behov. Samtidigt visar flera studier att en betydande andel kvinnor inte är nöjda med resultatet på sikt. En del ångrar ingreppet och upplever att de fått otillräcklig information före operationen.

En återkommande kritik är att kliniker underskattar riskerna och överskattar fördelarna. Patienter får ofta höra att ingreppet är säkert och att återhämtningen är snabb. Men för en del kvinnor blir verkligheten en annan. Jacqueline Said beskriver ett resultat som inte går att rätta till. Den vävnad som tagits bort går inte att få tillbaka, och ärrvävnaden kan fortsätta att påverka kroppen långt efter att såren läkt.

Frågan om estetisk underlivskirurgi väcker också principiella frågor inom vården. En del läkare vill se skarpare regler, tydligare krav på information och mer forskning om långsiktiga effekter. Andra framhåller att kvinnor har rätt att bestämma över sina egna kroppar och att vissa ingrepp faktiskt kan hjälpa kvinnor med besvär, till exempel efter graviditet och förlossning. Gränsen mellan medicinskt motiverad vård och kosmetisk behandling är dock ofta svår att dra.

Inte minst unga kvinnor påverkas av utvecklingen. Sociala medier gör att kroppen ständigt jämförs med ideal som inte längre är verkliga. Flera organisationer och vårdaktörer har därför försökt normalisera att underliv ser olika ut, bland annat genom informationskampanjer och utställningar. Trots det kvarstår en stark press på kvinnor att förändra sig för att passa in.

För Jacqueline Said är det för sent att ångra sig. Hennes upplevelse är en varning om att skönhetsoperationer i underlivet kan få långtgående konsekvenser. Hon vill med sin berättelse få andra att förstå att ett kirurgiskt ingrepp inte är en lösning på kroppsligt missnöje. I stället efterfrågar experter nu mer forskning, bättre uppföljning och ärligare information till patienter. Så länge branschen växer utan gemensamma riktlinjer finns en överhängande risk att fler kvinnor hamnar i samma situation.