Kan ett meningsfullt liv påverka hälsan?

Svenskar lever längre, har bättre sjukvård, mer pengar i plånboken och större valfrihet än tidigare generationer. Ändå uppger allt fler att de känner ensamhet, psykisk ohälsa, oro och meningslöshet. En undersökning från analysföretaget Kairos Future visar att andelen som upplever livet som meningslöst har ökat från 6 procent 2003 till 24 procent 2023. Hela 40 procent instämde i påståendet att livet är meningslöst eller att de är missnöjda med sin tillvaro.

Utvecklingen har fått regeringen att agera. I maj 2024 fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag att börja arbeta med existentiell hälsa. Uppdraget väckte snabbt debatt i svenska medier, där begreppet beskrevs som flummigt, oseriöst och ett slöseri med resurser.

En av kritikerna är Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin och tidigare statsepidemiolog. Han menar att en myndighet ska ägna sig åt sitt kärnuppdrag och evidensbaserat folkhälsoarbete. ”I stället beställde regeringen en definition av ett begrepp som saknar vetenskaplig grund”, säger han.

Internationellt växer insikten att faktorer som mening, gemenskap, tillit och livssyfte påverkar både psykisk och fysisk hälsa. Forskningsläget pekar i den riktningen, enligt Markus Heilig, professor i psykiatri och författare. Han hänvisar till en metaanalys som nyligen publicerades i tidskriften Psychological Medicine. Forskarna gick igenom 25 långtidsstudier i USA, Europa och Asien och följde nästan 489 000 deltagare i upp till 32 år. Resultatet visar att personer med starkare känsla av mening i livet hade omkring 30 procent lägre risk för tidig död än personer med svagare sådan känsla.

En del av skillnaden förklaras av faktorer som fysisk aktivitet, rökning, fetma, diabetes och depression. Men även när forskarna tog hänsyn till dessa faktorer fanns ett mindre, statistiskt tydligt samband kvar. Heilig betonar att studien inte bevisar orsakssamband. ”Men den stärker bilden av att psykiskt välbefinnande och känslan av att livet har riktning hör samman med både hälsosammare levnadsvanor och längre liv”, säger han.

På Folkhälsomyndigheten är Emma Lindholm utredare och har arbetat med kartläggningen av begreppet. Hon säger att även om existentiell hälsa var nytt för myndigheten, var flera av delarna redan kända arbetsområden. Begreppet saknar en entydig definition men rymmer återkommande teman.

”Meningsskapande, att ha en relation till sig själv, andra och naturen, där naturen framför allt var framträdande i Sverige. Men det är också en känsla av trygghet och att vara en del av något större”, säger Lindholm.

Relationen till sig själv handlar mycket om identitet, enligt henne. ”Att få vara trygg i sin identitet och bli accepterad för den man är”, förklarar hon. Hon tycker att frågan hör hemma hos Folkhälsomyndigheten eftersom människor uppger att dessa faktorer påverkar hur de mår. ”Sedan är det inte vår uppgift att berätta exakt hur man ska nå dit, men vi ska försöka se till att det finns arenor”, säger hon.

I myndighetens arbete ingick också en undersökning av allmänheten, kompletterad med djupintervjuer utifrån diskrimineringsgrunder. Intressant nog såg myndigheten inga stora skillnader mellan svaren från människor med olika kön, sexuell läggning, religion eller bakgrund. Enligt Lindholm pekar det på att det handlar om grundläggande behov av mening, trygghet och relationer.

Markus Heilig sätter utvecklingen i ett större sammanhang. I sin senaste bok ”Ett utstakat öde? – Om trauman, gener och livsberättelser som håller människor fångna” skriver han om hur de berättelser vi skapar om våra liv påverkar oss. I traditionella samhällen gav religion, familj och lokala gemenskaper människor en självklar plats i världen. Moderniteten gav frihet att välja vem man vill vara, men friheten har ett pris. ”När de stora berättelserna försvagas tvingas var och en själv att skapa mening, identitet och sammanhang. Nu behöver vi nya berättelser och jag tror att tillräckligt stor del av dem behöver vara gemensamma”, säger han.

Folkhälsomyndigheten har också kartlagt vilka aktörer som i dag arbetar med existentiell hälsa. En stor del av det direkta arbetet sker inom civilsamhället, exempelvis genom samtalsgrupper, sociala aktivityteter, utbildning och stöd. Lindholm ser en fördel i att defintionen inte är för snäv, eftersom det som skapar mening kan vara olika för olika människor.

Myndigheten föreslår nu fyra insatser: att öka intresset och synligheten för existentiella frågor, öka kunskapen om sambanden med fysisk och psykisk hälsa, utvärdera befintliga verksamheter och utveckla metoder för att mäta och följa området genom befolkningsundersökningar.

Magnus Gisslén är fortsatt kritisk. Han säger att han aldrig kallat existentiella frågor oviktiga, men att det inte är statens uppgift att definiera vad ett meningsfullt liv är. ”Folkhälsomyndigheten har begränsade resurser och bör koncentrera sig på sina kärnuppgifter”, säger han. Han pekar i stället på att vården redan möter existentiella frågor, till exempel vid svåra besked och i palliativ vård. Mening skapas där den alltid skapats, i famij, vänskap, kultur, föreningsliv och trossamfund. Vill man forska om sambandet mellan mening och hälsa bör universiteten göra det med samma metodkrav som all annan forskning.