Genombrott: Hopp om bot för typ 1-diabetes

För första gången i Sverige har en patient med typ 1-diabetes fått genmodifierade insulinproducerande celler från en avliden donator. Behandlingen gjorde att mannen inte behövde stå på immundämpande läkemedel, enligt en studie som publicerats i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine.

Forskare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala ligger bakom studien. En man i 40-årsåldern fick celler som genetiskt förändrats för att inte upptäckas av immunsystemet. 14 månader efter transplantationen har kroppen inte stött bort cellerna, och de har dessutom producerat insulin.

Bakgrunden är att kroppens egen insulinproduktion helt upphört hos patienter med typ 1-diabetes. Utan insulin kan kroppen inte reglera blodsockret, och patienten är beroende av att tillföra hormonet externt. Det sker vanligtvis genom injektioner eller pump, men forskningen har länge sökt efter sätt att återskapa kroppens egen förmåga att producera insulin.

Transplantation av insulinproducerande celler har funnits i Sverige i över två decennier. Men tidigare har metoden främst varit förbehållen patienter som ändå behövt behandlas med immundämpande läkemedel, exempelvis i samband med en njurtransplantation. Det förklarar Per-Ola Carlsson, professor och forskningsledare vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset, som lett studien.

– Hittills har transplantation av celler som producerar insulin framför allt gjorts till patienter som också behöver en ny njure, eftersom de ändå behöver immunhämmande medicinering, säger han i ett pressmeddelande.

Det nya med den aktuella studien är just att de genmodifierade cellerna inte känns igen av immunförsvaret. Därmed kan patienten klara sig utan de immundämpande läkemedel som annars är nödvändiga för att förhindra avstötning. Läkemedlen är effektiva men långt ifrån oproblematiska. De innebär en förhöjd risk för infektioner och vissa cancerformer, vilket gör att många patienter inte anses vara lämpliga kandidater för celltransplantation.

Cellerna som användes i den aktuella operationen transporterades till universitetssjukhuset i Oslo, där de genetiskt förändrades i laboratoriemiljö. Genom att påföra cellerna en viss genetisk modifiering kunde de passera under immunförsvarets kappa – en metod som nu visat sig fungera i praktiken.

Resultaten är ännu i ett tidigt skede och den aktuella studien har i första hand fokuserat på säkerhet. Det faktum att cellerna också producerat insulin hos mottagaren väcker dock förhoppningar om att tekniken på sikt kan utvecklas till en behandling som inte bara lindrar symtomen utan helt förändrar sjukdomsförloppet.

– Förhoppningen är att tekniken helt ska förändra typ 1-diabetes från en kronisk sjukdom till en botbar sjukdom, säger Per-Ola Carlsson.

Redan nu planeras nästa steg: studier där patienterna får en betydligt större mängd celler, vilket tros vara nödvändigt för att kunna bota sjukdomen snarare än att minska behovet av insulin. Därutöver vill forskarna undersöka möjligheten att använda stamceller i stället för donerade celler.

– Om metoden ska användas brett kommer inte donerade celler från avlidna att räcka, konstaterar Per-Ola Carlsson.

Ett sådant scenario är sannolikt därför att tillgången på avlidna donatorer är begränsad. Stamceller har länge pekats ut som en tänkbar framtida lösning för att kunna odla fram stora mängder insulinproducerande celler på laboratorium. Fördelen vore att behandlingen skulle kunna standardiseras och tillgängliggöras för en helt annan patientgrupp än vad som är möjligt i dag.

Forskningen kring genmodifierade celler och stamcellsterapier mot diabetes är ett hett fält, och flera internationella läkemedelsbolag och forskargrupper investerar stort i området. Flera behandlingsstudier världen över har visat på lovande resultat, men det återstår fortfarande mycket arbete innan metoderna når bredare klinisk användning. Den nya svenska studien pekar dock mot att utvecklingen går åt rätt håll.

Forskarna kommer nu att följa patienten som medverkat i studien under lång tid för att se att cellerna fortsätter fungera och att det inte uppstår några sena komplikationer. Parallellt förbereds alltså en ny studie med fokus på behandlingseffekt och med ett större antal deltagare.

De etiska aspekterna är naturligtvis centrala. Att använda sig av genmodifierade celler i transplantationer väcker frågor kring långtidseffekter och risken för oförutsedda reaktioner. Därför understryker forskarna vikten av att gå framåt med stor försiktighet, trots det framgångsrika resultatet för den enskilde patienten.

Med omkring en halv miljon människor drabbade av typ 1-diabetes i världen finns ett stort behov av nya behandlingsformer. Även om de nya rönen kommer från ett enskilt fall visar de ändå att utvecklingen mot en botande behandling för den kroniska sjukdomen kan vara på allvar.