Astrid Menasanch Tobieson: Min pappas by höll på att slukas av elden

Den 17 juli evakuerades de tjugo invånarna i den lilla spanska byn Semillas när kraftiga skogsbränder omringade samhället. Vinden drev lågorna över bergen, och på vissa ställen reste sig elden dubbelt så högt som träden. När pappan till författaren Astrid Menasanch Tobieson återvänder åtta dagar senare står han först vid infarten, på mark som fortfarande ryker, och vågar knappt köra den sista sträckan.

När han väl ringer sin dotter beskriver han en tystnad som är total – inte en fågel hörs. Under evakueringens andra dag hade familjen sett i tv-sändningarna hur två brandmän bekämpade elden bara några meter från ytterdörren. Dagarna därefter låg rök och aska kvar över byn, även efter att invånarna äntligen fick återvända trots att branden fortfarande inte var helt släckt.

Omkring 32 000 hektar hade då brunnit i och omkring naturparken Sierra Norte de Guadalajara. Det är ett landskap som inte bara är skog, utan också hem, försörjning och minnen för de människor som bor där. Branden är den största skogsbranden i Castilla-La Manchas historia.

## Spanien fortsätter att brinna

Medan invånarna i Semillas långsamt återvänder fortsätter bränderna att härja på andra håll i Spanien. Bränderna i Madrid och Ávila blir så omfattande att nationellt nödläge utlyses. Snart bryter ytterligare en stor brand ut i Castellón. Mer än 170 000 hektar har brunnit sedan årsskiftet – omkring sex gånger så stor yta som vid samma tid föregående år. Over 200 000 människor har evakuerats eller beordrats att stanna inomhus.

För de drabbade är siffrorna mer än statistik. Det handlar om stigar där barn lekte för bara några veckor sedan, basketplaner, fruktträd, bikupor och berg som utgjort utsikten från köksfönstret i generationer.

Europa är den kontinent som värms snabbast, och Västeuropa upplevde i somras sin varmaste juni som någonsin registrerats. Näst sista veckan i juni dog 10 000 personer som följd av värmeböljan. Klimatförändringen tänder kanske inte varje enskild gnista, men den torkar ut landskapet, förlänger värmeböljorna och gör bränderna snabbare, större och betydligt svårare att släcka.

## Politisk splitring om klimatfrågan

Spaniens premiärminister Pedro Sánchez har försökt samla landet kring en nationell klimatpakt. Men det konservativa partiet Partido Popular har hittills inte anslutit sig till initiativet. De har kallat regeringens förslag ”ideologiskt och sektaktigt” och besvarat påståendet att ”klimatförändringen dödar” med att klimatförändringar ”alltid funnits”.

I Spanien ligger huvudansvaret för brandberedskapen hos regionerna. När tre samtidiga bränder härjar i det PP-styrda Madrid begär regionledningen att centralregeringen ska utlysa nödläge och ta över ledningen. Staten bör gripa in när en katastrof övermannar de regionala resurserna, men begäran om hjälp avslöjar samtidigt allvarliga brister i förberedelserna.

I januari blev det känt att Madrids regionala högsta domstol redan i november slagit fast att omkring 40 miljoner euro inte fullt ut hade gått till de investeringar i brandförsvaret som pengarna var avsedda för. Mitt under bränderna blev också en tre år lång arbetskonflikt med regionens skogsbrandmän synlig.

Den aktuella gruppen inom beredskapen består av 60 skogsbrandmän men borde enligt strejkkommittén vara 124 personer. I avtalen klassificeras arbetarna som taxi- och skåpbilsförare eller fastighetsunderhållstekniker, inte som skogsbrandmän. De tjänar omkring 1 400 euro netto i månaden och uppger att de arbetar med utgångna andningsmasker och över tio år gamla skyddsdräkter samt har sämre försäkringsskydd än regionens ordinarie brandmän.

## Klimatpolitik i praktiken

Detta är inte en randfråga vid sidan av klimatpolitiken – det är klimatpolitiken i dess mest konkreta form. Anställningsavtal, bemanning, löner, försäkringar och skyddsmasker utgör grunden för ett fungerande brandförsvar. Arbetet mot bränderna börjar långt innan det brinner, med röjning, fast personal och fungerande beredskap. Brandmännen hyllas som hjältar när lågorna når husen, men behandlas resten av året som en kostnad som kan skjutas upp.

Samma förnekelsereflex finns i Sverige. När SVT rapporterar om de spanska bränderna skriver den moderate riksdagsledamoten Lars Beckman om ”13 grader och spöregn i Valbo” och frågar när kanalen ska direktsända från ”höstkylan”. Partikollegan Jan Ericson skämtar om temperaturen i sin ugn: ”Typ 220 grader för det mesta.”

Samtidigt marknadsför Moderaterna hur mycket billigare de gjort bensin och diesel genom sänkta bränsleskatter. På den ena skärmen brinner Sydeuropa. På den andra marknadsförs billigare fossila bränslen.

## Ett mirakel – eller offentlig sektor

När pappan äntligen vågar köra in mot byn beskriver han de askklädda bergen, de sönderbrända tallarna och vägen som färgats röd av flamskyddsmedlet från brandflygplanen. Rösten spänns när han ser hur elden har svept över basketplanen, förstört grannarnas odlingar, fruktträd och bikupor, nått ända fram till kyrkporten och bränt husen intill.

Sedan ser han sitt eget hus. ”Det är ett mirakel”, säger han i ett enda andetag. ”Jag förstår inte hur de har lyckats rädda det.” Huset står kvar, liksom de flesta bostäderna i byn. ”De har räddat byn. Det är ett mirakel.”

Sedan rättar han sig själv: ”Eller, vadå mirakel? Offentlig sektor heter det.”

Komikern Zack Bornstein har formulerat hur klimatkatastroferna når oss: först som bilder i mobilen, allt närmare platsen där vi själva bor, tills det är vi som håller i kameran. För många blir den distansen allt kortare. Skogsbränder är inte längre något som händer någon annanstans – de sker där människor bor, arbetar och har sina rötter.

Berättelsen från Semillas visar hur klimatförändringen omvandlas från abstrakt statistik till konkret verklighet. Den visar också att kampen mot konsekvenserna kräver mer än hjältemod i stunden – den kräver långsiktiga investeringar, fungerande beredskap och politisk vilja att ta klimathotet på allvar.