De boende pustar ut – men vad händer när myggorna försvinner?

Rolf Lundén står vid sitt röda hus på Mattön utanför Gysinge och blickar ut över Dalälven som lugnt flyter förbi. Som pensionär har livet blivit betydligt lugnare än det var kring millennieskiftet, då området plågades av myggsvärmar av en omfattning som är svår att föreställa sig.

När problemen var som värst var luften så tät av mygg att det knappt gick att andas utan skyddande mygghatt. Insekterna tog sig in överallt, var extremt aggressiva och stoppades varken av vind eller stark solsken. Boende tvingades klä sig i vinterjackor, handskar och tjocka byxor mitt i sommaren bara för att kunna vistas utomhus.

Situationen var särskilt svår för barnfamiljer. Barnen levde praktiskt taget i husarrest under sommarhalvåret. På morgnarna när de skulle till dagis fylldes bilen med mygg på ett ögonblick, vilket gjorde varje biltur till en mardröm.

## Desperation ledde till bisarra lösningar

De boende i trakterna kring Österfärnebo och Gysinge kände sig helt maktlösa inför de enorma myggmängderna som kläcktes i vattensamlingarna efter att Dalälven svämmat över. I desperation testades olika metoder, från myggfällor till mer udda lösningar.

Vid ett krismöte nämnde någon en amerikansk metod som involverade vitlöksolja. Rolf Lundén blev utsedd till försökskanin. En granne fixade en traktor med sprutanordning och hela tomten, huset och omgivningen behandlades. Resultatet blev dock bara att det luktade vitlök hela sommaren – myggen påverkades inte det minsta.

Det finns omkring 50 arter av stickmyggor i Sverige som behöver suga blod för att kunna lägga ägg. De mygg som drabbade området vid nedre Dalälven tillhör gruppen översvämningsmyggor, som kläcks i samband med större översvämningar. Den dominerande arten var vårsvämmyggan, som upplevs som extra aggressiv och kan vara aktiv dygnet runt. Dessutom kan den flyga upp till två mil från sin födelseplats för att hitta blod.

## Oklart varför problemen uppstod

Forskarvärlden har ingen helt klar förklaring till varför vårsvämmyggan plötsligt uppträdde i så stora mängder. En teori är att kraftstationerna i Dalälven har förändrat det naturliga översvämningsmönstret som krävs för att myggornas ägg ska kunna kläckas. Men Anders Lindström, myggforskare på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), anser att det troligen är en kombination av flera faktorer.

Klimatförändringarna med högre temperaturer och kraftigare nederbörd spelar sannolikt också en viktig roll. Detta stämmer bättre överens med att arten nu tycks bli vanligare och sprider sig över större delar av landet.

En viktig faktor är att myggornas ägg kan ligga vilande i marken i flera år och bygga upp en äggbank. När stora översvämningar sedan inträffar kan enorma mängder mygg kläckas flera gånger under samma säsong.

## Biologisk bekämpning blev lösningen

Vändpunkten kom efter många turer med tillståndsprövningar när det blev tillåtet att sprida bekämpningsmedlet BTI över landskapet med helikopter. Först genomfördes tester i liten skala 2001, sedan startade reguljär bekämpning från 2002. Några år senare slog Miljööverdomstolen fast att medlet till och med fick användas i strikt skyddade naturområden som Färnebofjärdens nationalpark.

BTI är ett ämne som produceras av jordbakterien Bacillus thuringiensis israelensis. Det aktiveras i den basiska miljön i mygglarvernas tarmkanal där det binder till speciella receptorer i tarmväggen och skapar små hål, så att larverna svälter ihjäl. Metoden har en relativt specifik effekt som främst slår mot just vårsvämmyggor och andra översvämningsmyggor.

Men timingen är avgörande. Martina Schäfer, biolog och bekämpningsledare på Biologisk Myggkontroll inom Nedre Dalälven Utvecklings AB, förklarar att det finns ett tidsfönster på bara några dagar när larverna har börjat kläckas. Därefter slutar de äta och börjar omvandlas till vuxna myggor – då är det för sent.

## Noggrann övervakning krävs

Efter varje översvämning ger Martina Schäfer och hennes kollegor sig ut för att undersöka läget i de vattensamlingar som bildats. De använder en så kallad dipper för att mäta antalet mygglarver och avgöra om och var bekämpning ska sättas in.

Myggornas ägg har en fascinerande anpassning – de känner av temperatur och syrehalt i vattnet. När syrehalten sjunker är det en indikation på att mikroorganismer kommit igång och att det finns mat för larverna. Dessutom signalerar det att vattnet är grunt och fritt från rovfiskar. Men alla ägg kläcks inte samtidigt, vissa blir kvar som en säkerhetsreserv.

För att övervaka myggsituationen används även fällor som lockar till sig mygg med koldioxid, samma gas som vi människor och andra djur andas ut. Detta hjälper till att mäta mängden myggor och vilka arter som rör sig i området.

## Effekten har varit dramatisk

Rolf Lundén konstaterar att skillnaden är som natt och dag jämfört med förr. Bekämpningen har gjort att människor kan vistas utomhus som vanligt. Nu finns det en mer normal mängd mygg i området. Skulle det återgå till hur det var kring millennieskiftet menar han att folk helt enkelt inte skulle kunna bo kvar i hela nedre Dalälvsområdet.

BTI har använts i flera länder sedan 1980-talet, och Biologisk Myggkontroll har bedrivit ett egenkontrollprogram sedan 2002 för att följa så kallade icke-målorganismer och se om de påverkas av behandlingen. Hittills finns inga observationer som tyder på att bekämpningen orsakar konkreta problem i naturen, även om vissa icke blodsugande fjädermyggor också visat sig känsliga för medlet.

## Forskare vill veta mer om långsiktiga effekter

Vissa forskare påpekar dock att naturens näringskedjor är mycket komplicerade och att storskaliga insatser kan leda till effekter som ackumuleras över tid och visar sig på oväntade ställen längre fram i näringskedjan.

Frank Johansson, professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet, driver ett forskningsprojekt som samlar in avföringsprover från spindlar, trollsländor, fåglar och fladdermöss i de områden där myggbekämpning bedrivs. Genom att analysera DNA i avföringen kan forskarna se vad djuren ätit och om deras kostvanor är annorlunda i behandlade områden.

Om rovdjur slås ut en stor del av näringskedjan kan rovdjur tvingas gå över till andra bytesdjur. En sådan förändring kan skapa en onaturlig födoväv där vissa arter i förlängningen riskerar att försvinna på grund av vad som kallas sekundär resursbrist.

Johansson betonar att forskningen inte syftar till att stoppa bekämpningen, utan är grundforskning för att få en mer omfattande bild av effekter som annars är svåra att upptäcka. Forskargruppen räknar med att kunna presentera sina resultat i början av nästa år.

Rolf Lundén på Mattön välkomnar mer kunskap, men är samtidigt övertygad om att bekämpningen är absolut nödvändig för att området ska fortsätta vara beboeligt. Han nickar mot det spegelblanka vattnet i Dalälven – så här vill de att det ska vara.