Regeringens klimatpolitiska vägval under de senaste åren har skapat en paradoxal situation där det nu är ekonomiskt mer fördelaktigt att köra en bensinbil än en elbil som laddas vid en allmän laddstation. Detta framgår av färsk statistik och har väckt omfattande kritik från både ekonomer och klimatexperter som menar att incitamentsstrukturen har vänts upp och ner.

Förändringen har skett gradvis men systematiskt. Genom sänkta drivmedelspriser och fortsatt höga skatter på el har Tidö-koalitionen skapat ett ekonomiskt läge som går stick i stäv med Sveriges klimatmål. Enligt beräkningar är nu driftskostnaderna för bensinbilar lägre än för elbilar som använder offentliga laddstationer, något som experter beskriver som kontraproduktivt om målet är att elektrifiera transportsektorn.

Sverigedemokraternas miljö- och klimatpolitiske talesperson Martin Kinnunen illustrerade själv denna problematik förra året i SVT:s program 30 minuter. Kinnunen berättade då att han hade köpt en laddhybrid, dock inte av klimatskäl utan av rent ekonomiska överväganden. Samtidigt konstaterade han att de ekonomiska fördelarna kanske ändå inte var så stora, just på grund av regeringens kraftiga sänkning av drivmedelspriserna.

Även om Kinnunens köp kan tyckas vara ett litet steg, illustrerar det en viktig princip inom klimatomställningen. När även de som inte prioriterar klimatfrågan högt ändå väljer miljövänligare alternativ blir omställningen verklig och omfattande. Men detta förutsätter att de ekonomiska incitamenten pekar i rätt riktning.

Nationalekonomen John Hassler, känd för sin expertis inom klimatekonomi, har uttryckt skarp kritik mot utvecklingen. Han påpekar att Sverige nu har bland de lägsta skatterna på bensin och diesel i hela EU, samtidigt som skatterna på el hör till unionens högsta. Om målet verkligen är att elektrifiera transportsektorn borde förhållandet vara det omvända, menar Hassler i en intervju med Sydsvenskan. Han beskriver situationen som ”vansinnig”.

Efter fyra år med Tidö-koalitionen vid makten har politiken enligt kritikerna hamnat på huvudet. I stället för att belöna klimatvänliga val bestraffas de som väljer elektrifiering, medan utsläpp av fossila bränslen indirekt subventioneras genom låga skatter. Resultatet blir att klimatet får betala priset för vad som beskrivs som regeringens kortsiktiga och populistiska tankegång.

Kritiken riktas särskilt mot Liberalerna, som har haft huvudansvaret för klimatpolitiken under denna mandatperiod. Partiet verkar dock ha valt att nedprioritera frågan inför den kommande valrörelsen. I partiets valmanifest behandlas klimatet endast i tre av totalt 99 punkter, vilket har uppmärksammats i Sveriges Television. Detta har också lett till debatt om huruvida den parlamentariska högern helt enkelt överlåter klimatfrågan till de rödgröna partierna.

Det finns dock alternativa vägar framåt. Tidigare i år presenterade en statlig utredare ett förslag som skulle kunna lösa problematiken. Förslaget gick ut på att sänka skatten på el samtidigt som drivmedelskatten höjs och reduktionsplikten ökas. Detta hade skapat en mer balanserad struktur där de ekonomiska incitamenten stödjer klimatomställningen snarare än motverkar den.

Tidö-koalitionen valde dock att inte följa utredarens rekommendationer. I stället har man fortsatt på den inslagna vägen med vad kritiker kallar ”bensinrea” och höga elskatter. Enligt ekonomiska analyser hade en omvänd politik, med sänkt skatt på den nästan fossilfria svenska elen och höjd skatt på fossila drivmedel, skapat en win-win-situation för både ekonomi och klimat.

Sveriges el produceras till största delen från vattenkraft och kärnkraft, vilket ger ett mycket lågt koldioxidavtryck. Att hålla skatterna höga på denna rena energiform samtidigt som fossila bränslen beskattas lågt blir därmed särskilt kontraproduktivt ur klimatsynpunkt. Den nuvarande politiken riskerar också att försena Sveriges omställning till fossilfri transport, en omställning som är central för att nå både nationella och internationella klimatmål.

Utvecklingen väcker också frågor om Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Medan EU följer sin plan för grön omställning och elektrifiering verkar Sverige röra sig i motsatt riktning. Detta kan på sikt påverka både investeringsvilja och Sveriges position som föregångsland inom hållbar utveckling.