Stora delar av Arktis isfritt mitt i vintern: ”Helt absurt”

Arktiska hav passerar ny klimatmilstolpe – i princip isfria mitt i vintern

För första gången i modern tid är två av de arktiska haven praktiskt taget isfria långt in på vintersäsongen. Detta beskrivs av forskare som en ”sorglig milstolpe” för regionen, vars istäcke krymper i alarmerande takt.

Enligt klimatologen Céline Heuzé vid Göteborgs universitet har det tidigare förekommit att Barents hav utanför Norge varit isfritt under vintern, men aldrig samtidigt som Karahavet norr om Ryssland.

”Det är chockerande hur snabbt det går. Vi visste att det här skulle hända förr eller senare, men när jag såg det nu var det verkligen ’jäklar, en till milstolpe har passerats’. Det är så sorgligt,” säger Heuzé.

Situationen är del av en större trend. Den 20 januari uppmättes det arktiska istäcket till drygt 13 miljoner kvadratkilometer – en ny lägstanivå för denna tidpunkt på året enligt National Snow and Ice Data Center vid University of Colorado Boulder.

Heuzé, som följt utvecklingen i Arktis under flera decennier, noterade redan i höstas att tillväxten av ny is gick ovanligt långsamt. Områden som normalt täcks av is i december, såsom Hudson Bay i Kanada, frös betydligt senare än vanligt.

”I slutet av december kom isen dit till slut – men nu är det fortfarande inte is på Barents hav och Karahavet. Det är extremt ovanligt,” förklarar hon.

Forskare pekar på tre huvudsakliga orsaker till den snabba isförlusten. För det första har atmosfären i Arktis blivit markant varmare, med återkommande värmeböljor även under vintersäsongen.

För det andra spelar havets höga temperatur en avgörande roll. Tidigare kyldes de arktiska haven effektivt av både kall luft och is. Med varmare lufttemperaturer och minskande istäcke uteblir denna nedkylningseffekt. Dessutom absorberar ett mörkt, isfritt hav mer solenergi än ett ljust istäcke som reflekterar solljuset.

”Det blir en ond cirkel. Det varma havet är den viktigaste förklaringen till att det är så lite havsis på vintern,” säger Heuzé.

Den tredje faktorn är att istäcket förlorar i tjocklek, vilket gör det mer sårbart för stormar. Isen kan lättare brytas sönder och smälta snabbare. Situationen har blivit så allvarlig att forskare ibland inte vågar genomföra fältmätningar på isen av säkerhetsskäl, något Heuzé själv upplevt.

”Då var det några år sedan jag var där senast och jag blev chockad över hur tunn isen var. En av mina första tankar var att jag inte ens ville gå ut på isen, den var så tunn,” berättar hon.

I en studie som publicerades för drygt ett år sedan visade Heuzé att hela Arktis kan uppleva sin första helt isfria dag redan före 2030. Även om en enskild isfri dag inte har någon större ekonomisk eller vetenskaplig betydelse, utgör den ett viktigt symboliskt varningstecken för klimatförändringarnas effekter.

När isen gradvis försvinner öppnas nya möjligheter för ekonomisk verksamhet i regionen. Detta inkluderar oljeborrning och nya fartygsleder genom Arktis. Även om vissa experter anser att de ekonomiska förväntningarna är överdrivna, menar Heuzé att de ändå existerar på några decenniers sikt.

”Just nu är det väldigt oregelbundet var och hur länge det blir isfritt. Men Ryssland vet redan att sommarisen i princip är borta från deras kontinentalsockel, vilket har ökat deras ekonomiska aktivitet där. Vi ser också fler turister som kan åka med kryssningsfartyg när isen försvinner,” säger hon.

Medan den globala uppmärksamheten tidigare riktats mot geopolitiska frågor som USA:s tidigare president Trumps intresse för Grönland, fortsätter de klimatrelaterade förändringarna i Arktis i det tysta – förändringar som enligt forskare har långtgående konsekvenser för både regionens ekosystem och det globala klimatsystemet.