En man och kvinna sitter i parterapeutens mottagningsrum. När terapeuten frågar vad de känner sig missnöjda med i förhållandet, svarar mannen Sasja lite osäkert att han kanske kunde ta ut soporna oftare, men i övrigt är väl allt bra. Då bryter hans partner Olivia det obekväma tystnaden genom att veckla upp ett pappersark så fullklottrat med anteckningar att texten knappt går att urskilja. Sedan börjar uppräkningen av allt som gått fel.

Det är så den kommande svenska komedin ”Det grönaste gräset” inleds – inte direkt med den typiska romantiska komedins lätta tonfall. Anna Asp spelar Olivia i filmen, och när hon träffas för en intervju på Skeppsbron i Stockholm en solig dag i försommaren beställer hon varmt choklad trots värmen. Hon har slutat med kaffe under graviditeten och väntar sitt tredje barn.

Asp beskriver sin rollfigur Olivia som en konstnär som vill nå framgång men samtidigt har fastnat i ett bekvämt mönster. I sena trettioårsåldern befinner sig många i ett läge där de söker efter någon att bilda familj med, eller försöker få barn med den partner de redan har – även om relationen kanske blivit lite trist.

För att vara en romantisk komedi börjar ”Det grönaste gräset” inte särskilt muntert. Filmen startar i den hemska insikten som vanligen markerar början till slutet för de flesta förhållanden: när nackdelarna överväger och passionen falnat. En otrohet brukar i det läget vara den slutgiltiga dödsstöten, men i manusförfattaren och regissören Kim Sundbecks film blir det precis tvärtom.

När Asp läste manuset för första gången fnissade hon, något hon menar är ovanligt. Hennes omedelbara reaktion var glädje över att få läsa något så oängsligt och roligt. Hon kände direkt att projektet kunde bli kul.

Filmen utspelar sig på Möllan i Malmö, och Asp tror att miljön gör paret lite mindre pretentiösa än om handlingen utspelat sig i Stockholm. Det blir mer avslappnat och skitigare, menar hon. I ”Det grönaste gräset” fungerar otrohet som en sorts gödsel för den tråkiga tvåsamheten – åtminstone om Sasja lyckas hindra skandalen från att avslöjas och stoppa sin galna älskarinna från att berätta allt. Hans plan tar filmen till skruvade höjder.

Asp understryker att filmen vågar visa olika sidor av otrohet som ämne, och vågar ”skvalpa i det konstiga”. Hon jämför med humorserierna ”Populära problem” med Jonatan Unge och Sissela Benn, som också lyckats göra komplicerade ämnen roliga.

Precis som sin rollfigur är Anna Asp från Malmö, har teaterbakgrund, spelar saxofon och sjunger. Hittills är hon mest känd som kriminalpolisen Jenny Bodén i Beck-filmerna. Hon spelade rollen i tio år innan hennes karaktär fick ett dramatiskt slut och skrevs ut för ett par år sedan. Då passade Asp på att byta krim mot komedi.

På sätt och vis var det skönt att beslutet togs av någon annan, berättar hon. Beck innebar stor trygghet och fungerade som en bra filmskola, men efter tio år var hon redo att göra något annat. Hon hade kunnat fortsätta i tio år till, men kände att det var dags för förändring.

Asp styrs av impulser både i skådespeleriet och musiken, och längtar intensivt efter att stå på scen igen. Det har blivit mer film än hon trodde när hon började som skådespelare, men hon älskar att kombinera de båda. Det hon uppskattar mest med teater är mötet med publiken, men hon ser också fram emot reaktionerna när ”Det grönaste gräset” visas för publik, särskilt vid smygpremiären på Bergmanveckan på Fårö.

Handlingen i filmen är visserligen ett klassiskt triangeldrama, men karaktärernas galna och underhållande livsval höjer intrigen långt över det vardagliga. När den konflikträdda Sasja får för sig att lösningen på hans problem är att även Olivia skaffar en älskare, drar han med både vänner och kollegor i sitt oundvikliga fall.

Kemin mellan Anna Asp och Vilhelm Blomgren, som spelar Sasja, var omedelbar och fick rent fysiska konsekvenser under inspelningen. Asp berättar att hon blev glad över att han var lång – det är inte alltid positivt att vara längre än sina manliga motspelare. De hittade timing och rytm snabbt och hade lyxen av en repetitionsperiod innan kameran började rulla.

Under en kärleksscen gick saker och ting överstyr på riktigt. I en scen där Sasja och Olivia överraskar varandra med vin och middag börjar de hångla loss på bordet. En inspelningsdag välte de bordet och flög in i bokhyllan. Flaskor och glas krossades, inredningen kollapsade. Asp låg där med Blomgren över sig, med sår på kroppen, och tänkte att det här inte bara var en romantisk komedi – det var faktiskt rätt dramatiskt.

”Det grönaste gräset” har biopremiär den 7 augusti och invigs på Bergmanveckan på Fårö den 22 juni. Asp, som är utbildad vid Stockholms Dramatiska Högskola 2010–2013, nämner Kjell Bergqvists prestation i Ulf Malmros ”Ha ett underbart liv” från 1992 som en favoritroll i romantisk komedi. Hon beskriver hur han är trasig och rolig samtidigt i den skruvade filmen, som hon kallar en riktig liten pärla.