Åsa Beckman: Nej, inte alla män – men alldeles för många

Dödliga trender: Kvinnomord i fokus efter julhelgens tragedier

Under mellandagarna spreds chockvågor genom Sverige när flera kvinnor föll offer för dödligt våld. En kvinna mördades på Södermalm i Stockholm, en annan i Boden, och en 25-årig kvinna blev brutalt mördad i Rönninge. Minnesplatsen i Rönninge har förvandlats till en sorgeplats där unga kvinnor möts, kramar varandra och uttrycker den djupa oro som många känner: ”Det kunde ha varit jag, det kunde ha varit min syster eller kompis.”

Händelserna har väckt starka reaktioner i hela landet. I en enkät som Dagens Nyheter genomförde med allmänheten brast en ung kvinna i gråt framför kameran när hon beskrev hur berörande situationen är.

Vardaglig rädsla är välbekant för de flesta kvinnor. Från tonåren utvecklar många strategier för att känna sig tryggare – att hålla nycklar i knytnäven som potentiellt vapen, bära sprej, eller helt enkelt prata i telefon med någon under promenaden hem. Att instinktivt bedöma risken med varje man som passerar eller vars steg hörs bakom en är en inlärd överlevnadsmekanism.

Särskilt skakande i fallet från Rönninge är gärningsmannens bakgrund. Den 26-åriga mannen, som tidigare dömts för försök till kidnappning av en 10-årig flicka 2019, hade gjort sökningar på hur man kan droga och våldta människor. Vid det tidigare gripandet hittades över 40 000 barnpornografiska bilder i hans dator, samt bilder på döda kvinnor på obduktionsbord.

Forskaren Jenny Westerstrand skrev nyligen i DN om hur Sverige under 1990-talet var ett föregångsland i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Det som gjorde det svenska arbetet framgångsrikt var att våldet analyserades som en del av ett patriarkalt mönster, inte som isolerade incidenter. Dominans – särskilt erotiserad sådan – betraktades som en central del i hur könsmaktsordningen upprätthålls. Denna förståelse ledde till konkreta åtgärder, som införandet av brottet grov kvinnofridskränkning i brottsbalken 1998.

Idag tycks denna maktanalys ha försvagats i den offentliga diskussionen. Trots alarmerande statistik – som Folkhälsomyndighetens rapport som visade att nästan en fjärdedel av alla flickor och unga kvinnor utsatts för sexuellt tvång, övergrepp eller våldtäkt – verkar samhället inte fullt ut inse allvaret i situationen.

Problemet bottnar i en djupt rotad föreställning om rätten till kvinnors kroppar. Från ”oskyldiga” överträdelser som påtvingade kyssar till grova övergrepp och strypvåld, bygger hela skalan på samma grundläggande premiss: att kvinnors kroppsliga integritet är förhandlingsbar. Kvinnans tankar, känslor och uttryckta vilja underordnas mannens önskemål.

Julhelgens kvinnomord blir särskilt oroväckande i en tid när kvinnohat får allt större utrymme globalt. Efter framstegen under 2010-talet och metoo-rörelsen ser vi nu en kraftig motreaktion. När Donald Trump nyligen vann presidentvalet skrev den högerextrema profilen Nick Fuentes på X: ”Your body, my choice. Forever.” – en förvrängning av den slogan som aborträttsaktivister använt sedan 60-talet.

Detta representerar den hatiska strömning som frodas i den så kallade manosfären – ett nätverk av sajter, poddar och forum där män hävdar att jämställdheten gått för långt och där kvinnohat normaliseras. Budskapet är tydligt: en vilja att återta kontrollen över kvinnors kroppar.

Som svar på de senaste morden har statsminister Ulf Kristersson infört en nollvision för mäns våld mot kvinnor och skapat ett särskilt ministerråd där rättsväsendet, socialtjänsten och psykiatrin ska samarbeta. Detta har länge efterfrågats av Unizon, paraplyorganisationen för 140 kvinno- och tjejjourer i Sverige.

När vi nu går in i 2026 behövs mer än någonsin att män tar aktiv del i samtalet – med söner, fäder, bröder, vänner och kollegor. Att aldrig förminska kränkningar och våld mot kvinnor, att aldrig skydda förövarna. Och framför allt att sluta förskjuta fokus från problemets kärna med försvarsreaktioner som ”inte alla män”.

Det handlar inte om alla män, men om tillräckligt många för att skapa ett omfattande samhällsproblem. Och varje man har möjligheten att genom sina handlingar visa att han inte är en av dem.