Avhopp och kritik skakar SVT: ”Sorg och vemod när erfarenhet lämnar”

SVT befinner sig i en turbulent period präglad av omfattande besparingar, personalförluster och debatt om bolagets journalistiska inriktning. I februari stod det klart att public service-bolaget måste spara 355 miljoner kronor till följd av nya uppdrag och ökade kostnader för marknätet. Besparingskraven har fått omfattande konsekvenser för organisationen.

Totalt berörs 141 tjänster av nedskärningarna, och en rad program försvinner från tablån. Samtidigt har 85 personer beviljats avgångsvederlag, däribland välkända profiler som Karin Magnusson och Kristofer Lundström. Förlusterna av erfaren personal har väckt oro inom och utanför organisationen.

I maj gick sju nuvarande och tidigare SVT-profiler till motangrepp genom en debattartikel i Expressen. Enligt ett internt dokument som artikelförfattarna tagit del av väntas de egenproducerade reportagen i Aktuellt och Agenda bli färre. Detta beskrivs i artikeln som ett historiskt misstag för SVT:s journalistiska uppdrag.

En av undertecknarna, Erika Bjerström, tidigare utrikes- och klimatkorrespondent på SVT, betonar vikten av bolagets särprägel. ”SVT Nyheter måste ha en usp som försvarar sitt existensberättigande. Det är väldigt viktigt att lyfta fram många röster och olika perspektiv”, säger hon.

I debattartikeln varnar profilerna för att ”fältjournalistik ersätts av selfie-journalistik”, vilket innebär att reportrar filmar sig själva på redaktionsgolvet för att berätta om det som sker utanför tv-huset. Bjerström uttrycker oro för denna utveckling och menar att människor längtar efter ett större grepp. ”Den här fragmentiseringen bidrar inte till förståelse. Om inte SVT tar ansvar, vem gör det då?” säger hon.

Anne Lagercrantz, vd på SVT, bemöter kritiken genom att betona att bilden inte är så svartvit. Hon ser debattartikeln som uttryck för ”genuin omsorg” för SVT, men menar att både olika journalistiska format har sin plats. ”Betydelsen av journalistisk närvaro på fältet blir allt viktigare, men ibland också att det finns en personlig avsändare framför kameran. Det är inte antingen eller. Det kan både vara den korta nyhetsuppdateringen och det längre och fördjupande reportaget”, förklarar hon.

På frågan om besparingarna inte oundvikligen leder till mer ”selfie-journalistik” eftersom det är billigare att producera, svarar Lagercrantz att bolaget gjort stenhårda prioriteringar grundade i strategin. ”Vi sparar inget på våra granskande program eller verifiering, och vi värnar vår lokala närvaro på 50 orter”, betonar hon.

Angående personalförlusterna erkänner Anne Lagercrantz att besparingar ”på den här nivån” inte går obemärkt förbi. ”Det finns en sorg och ett vemod över att decennier av erfarenhet lämnar, men vi har också sekel av erfarenhet kvar”, säger hon.

Parallellt har SVT:s granskande journalistik också blivit föremål för intensiv debatt. Dokumentärserien ”Hatet”, som granskar influeraren Joakim Lundells uppväxtskildring, anmäldes hela 2 406 gånger till Granskningsnämnden, även om nämnden senare friade programmet. ”Dokument inifrån”:s granskning av internatskolan Lundsberg har också granskas kritiskt. Bland annat skriver DN:s Johan Croneman att serien har ”en rätt kass journalistisk utgångspunkt”.

Tobias Lindberg, medieforskare vid Göteborgs universitet, ser risker i den omfattande kritiken. ”Det är inget positivt för SVT, det kan man inte påstå. Rent generellt finns det en risk att det skadar varumärket när program blir väldigt omdiskuterade. Om kritiken har substans och är långvarig kan det skada på lång sikt”, konstaterar han.

Anne Lagercrantz menar dock att förtroendet för SVT påverkas av journalistiken, men att bolaget inte ska låta sig styras av hur reportagen tas emot. ”Jag tror att om man börjar fundera på hur journalistik tas emot är man fel ute publicistiskt. Vi ska granska det som är relevant och intressant”, säger hon.

Även SVT:s nya satsning ”Sverige live”, som ersatte långköraren ”Go’kväll”, har fått kritik. Enligt Tobias Lindberg hör det dock till vanligheterna att nya programformat granskas kritiskt. Han ger ett historiskt exempel: när kvällsprogrammet ”Halv sju” började sändas på 70-talet blev det sågat, men sedan vände opinionen, och när programmet ersattes av ”Sveriges magasin” var känslorna återigen upprörda.

”Mediepubliken är rätt traditionsbenägen: man vill gärna ha det som varit och är inte så sugen på förändring. Det är klart att SVT:s nya utveckling kommer påverka varumärket. Men vi får se längre fram var de kommer att landa. Det är inte alls osannolikt att SVT kommer ut med ett minst lika starkt varumärke efter det här”, säger Tobias Lindberg.

I Svenska Dagbladet kritiserar Essy Klingberg SVT:s satsningar mot den yngre målgruppen. Hon kallar program som ”Fråga partiledaren allt” och ”Politik, politik, politik” för en ”fördumning”. Anne Lagercrantz avvisar kritiken bestämt. ”Jag tycker det är dumheter. Vi ska inte verka för en smal elit. Debatten kring vad SVT ska göra är lika gammal som SVT, och här finns svaret i vårt uppdrag. Vi ska ha en bredd och vara för alla oavsett nyhetsintresse eller medievanor”, säger hon.

Trots den omfattande kritiken och de utmanande omständigheterna framstår Anne Lagercrantz som lugn inför situationen. ”Det är en period som vi inte kan hoppa över och för mig är det helt okej. Det skrivs mycket, och det är väldigt mycket av omsorg för att man tycker att vi är viktiga”, avslutar hon.