Personlig reseberättelse från Berlin förenar historia och samtid

För tio år sedan visades musikdokumentären ”B-movie: Lust & sound in West-Berlin 1979–1989” på en mindre biograf i Malmö. Filmen skildrar en unik period i Västberlins historia, det sista decenniet innan murens fall. En tid när stora, vackra lägenheter stod tomma, redo att tas över av fattiga konstnärer. Musiker som Nick Cave, Blixa Bargeld och David Bowie rörde sig fritt i staden. Det framstod som en kaotisk och skitig, men samtidigt fri och omvälvande tid.

Kulturjournalisten Mats Almegård började besöka Berlin redan i början av 1990-talet. Det politiskt osäkra läget i landet tillsammans med just dessa tre artister hade väckt hans fascination för staden. Även om han inte själv fick uppleva konserterna i Västberlin under 1980-talet, var han med om den omvälvande förändringsperiod som följde murens fall.

I sin nyutkomna bok ”Brandenburger Tor, Brecht och Berghain” presenterar Almegård en blandning av guidebok, reseberättelse, fackbok och i viss mån roman. Han skriver personligt och entusiastiskt om allt det han älskar med den tyska huvudstaden.

Boken berör många av stadens mest karaktäristiska drag: technomusikscenen, arkitekturen, restauranglivet, kaffebarerna och naturvinerna, litteraturen, konsten och filmen. Almegård lyfter fram Berlins acceptans för det udda och beskriver ingående området Kreuzkölln, som ligger i skärningspunkten mellan stadsdelarna Kreuzberg och Neukölln.

För besökare som föredrar traditionellt vackra städer som Rom eller Paris kan Berlin framstå som ogästvänlig och ful. Det är en beskrivning som delvis stämmer. Almegård formulerar det träffande: ”Staden är fattig, sexig och ful men också oändligt vacker, lantlig och pulserande urban.”

Berlin har en lång tradition av öppenhet och tolerans som går tillbaka till 1600-talet, då staden välkomnade franska hugenotter och österrikiska judar på flykt från förföljelse. Bokens avsnitt om Berlins historia är särskilt fascinerande, med tyngdpunkten förståeligt nog på 1900-talets dramatiska skeenden.

Många platser i dagens Berlin påminner om det våldsamma seklet. Olympiastadion som nazisterna lät bygga, den numera nedlagda flygplatsen Tempelhof, radaranläggningen på Teufelsberg och dokumentationscentret Topographie des Terrors, där besökare kan ta del av nazismens brott. Även Stasi-Museum och det tidigare häktet Gedenkstätte Berlin-Hohenschönhausen, dit DDR:s säkerhetstjänst förde sina fångar, vittnar om stadens mörka historia.

Berlin är dock inte enbart en stad präglad av historia – det är också en levande metropol som ständigt förändras och utvecklas. Almegård beskriver med smittande entusiasm stadens pulserade nattliv, där ingen är för gammal för att gå på klubb. Särskilt technoklubben Berghain får stort utrymme i boken, med ingående beskrivningar av hur man kan ta sig förbi de notoriskt stränga dörrvakterna och hur man beter sig väl inne på klubben.

Trots många försök har ingen riktigt listat ut Berghains exakta dörrpolicy. Almegård själv har aldrig blivit nekad inträde, men av egen erfarenhet varnar han för att skratta i kön – ett säkert sätt att bli avvisad.

Författaren försöker inte dölja stadens mindre smickrande sidor, som gentrifieringen, den stränga vinterkylan eller det ibland arroganta bemötande man kan få från lokalbefolkningen, det så kallade ”Berliner Schnauze”. Detta bidrar till en mer nyanserad bild av staden.

Ibland blir den personliga tonen i boken nästan för intim, som när Almegård återger samtal med sin dotter. Texten innehåller även vissa grammatiska brister. För läsare som inte är särskilt intresserade av David Bowies skivinspelningar i Berlin kan dessa stycken kännas överflödiga.

Men dessa mindre invändningar till trots erbjuder boken en rik och mångfacetterad bild av en av Europas mest fascinerande städer. Den lämnar läsaren med en växande lista över platser att besöka vid nästa Berlinresa.

”Brandenburger Tor, Brecht och Berghain” är utgiven på förlaget Kaunitz-Olsson och omfattar 354 sidor. Mats Almegård arbetar till vardags som kulturjournalist på Dagens Nyheter.