Björn af Kleen: Därför röstade nästan fem procent av Manilla på NMR

Nordiska motståndsrörelsen, NMR, fick 4,7 procent av rösterna i årets skolval på Campus Manilla i Stockholm. Resultatet har uppmärksammats i en opinionstext i Dagens Nyheter, där en skribent resonerar kring vad som kan ligga bakom stödet för en nazistisk rörelse i en av huvudstadens mest ansedda skolor.

Campus Manilla är beläget vid Djurgården i Stockholm och har länge förknippats med samhällets övre skikt. I den så kallade elitskolan går barn från såväl adliga släkter som kulturella och ekonomiska eliter, och den nämns ofta i sammanhang där Sveriges mest privilegierade skolmiljöer diskuteras.

NMR är en nazistisk organisation med verksamhet i flera nordiska länder. I opinionstexten beskrivs rörelsen som en terrorklassad sekt som förvaltar nazismens idéarv, med en uttalad övertygelse om vikten av en ren folkkropp. Att just den rörelsen får stöd i ett skolval på en av huvudstadens finaste skolor har väckt frågor om hur unga människor i dessa miljöer resonerar kring politik, familj och historia.

I texten skriver skribenten att barn generellt imiterar sina föräldrar, och att överklassens barn dessutom speglar sig i tidigare släktled. De namnges efter far- och morföräldrar, ärver mark och smycken och formas av arvet. Men att nazistiska idéer på ett enkelt sätt skulle traderas vid köksborden på Östermalm, Lidingö eller Djursholm framstår enligt skribenten som föga troligt. Avståndet mellan överklassens vardag och NMR:s våldsamma retorik är alltför stort.

Samtidigt går det enligt skribenten inte att bortse från att några av skolans mest bemärkta elever är födda in i släkter med nazistiska familjehistorier. Röstningen kan därför vara ett sätt att leka med familjens mörka arv – ett prank, där man medvetet rör vid det som egentligen borde förbli begravt. Kanske handlar det inte om ett uppriktigt hat mot mångkulturen, utan om en kittlande närhet till det egna släktskapets skamliga hemligheter, resonerar skribenten.

Texten innehåller också ett personligt exempel på hur antisemitismen kan ta sig uttryck i dessa sammanhang. Sommaren 2023 publicerade skribenten en bild på en släkting i kippa på Instagram. En tidigare bekant, en pappa med barn på en annan av Stockholms mest prestigefyllda skolor, skickade då ett direktmeddelande där judar beskrevs som ”jordens råttor”. När skribenten frågade om mannen menade allvar blev svaret: ”Man ska akta sig för juden. Enkelt.”

DN har tidigare avslöjat att elever från Fredrikshovs slotts skola heilat till tonerna av Richard Wagner under en studieresa till Auschwitz. Enligt skribenten är eleverna på varken Campus Manilla eller Fredrikshovs en homogen skara adliga ättlingar. Precis som på internatskolan Lundsberg är sammansättningen en blandning av gamla anor och nya pengar. Den pappa som stod bakom de antisemitiska meddelandena beskrivs till exempel som en uppkomling med rötter i förortens hiphopmiljö.

Den rasistiska jargong som präglar vissa elitskolor beskrivs som en blandning av aristokratisk antisemitism och ett mer samtida judehat. Liknande föreställningar har enligt skribenten bland annat uppmärksammats i samband med artisten Kanye West, i Vänsterpartiet under årets valrörelse och i republikanska ungdomsförbunds internchattar i USA.

Varför uppfattas just NMR:s rasbiologi som komisk på en skola med kungligheter i elevkåren? Enligt skribenten kan en latent ångest hos eleverna vara en del av förklaringen. De är fullt medvetna om att de placerats i skolan av föräldrar med höga ambitioner: de ska förvalta familjens förmögenhet, säkra släktens status och trygga framtiden. I förvriden form är det samma sak som NMR:s ideologi handlar om – att rädda folkgemenskapen från främmande influenser och säkra den nordiska genpoolens överlevnad. På så sätt kan rösterna på NMR ses som ett ironiskt uppror mot föräldrarnas projekt, snarare än ett uttryck för politisk övertygelse.

Oavsett hur rösterna ska tolkas har skolvalet på Campus Manilla öppnat en diskussion om antisemitism, klass och historiens närvaro i de mest privilegierade miljöerna. Det är en påminnelse om att intolerans kan ta sig uttryck även där den minst anas – och att frågan om vilka värderingar som traderas mellan generationer är långt ifrån enkel.